Aftonbladet – 29 mars 1854, sida 2

-pranmlan Vid höga spanmälspriser är en regula-itor för vinnande af jemnlikhet i beskattning, lär fullkomligt falsk. Att dagsverksräntan icke under något förtt) hållande kan vara en regulator, bestyrkes dess-Iutom genom följande. -) Det är kändt att värdet å det antal dagsst) verken som är ett kronoskattehemman åsatt, alutgör ett ringa belopp i jemförelse med värdet iilå den spanmålsränta som af ett dylikt hem-man utgår. Om således, vid markegångssättt.ningen, spanmålspriset blott höjes med 1 rdr -IPr tunna, mot föregående året, och dagsverksir priset nedsättes ett par skillingar — ty större -har nedsättningen 1 alla fall aldrig varit —; al så verkar denna nedsättning på sin höjd blot! Tål, rdr bko på dagsverksräntans lösesumma, -hvaremot prisstegringen å spanmålen ökar löälsesumman för denna ränta med flera riksda-Jler. Någon regulation kan således nedsättsningen i den förra icke åstadkomma på den sednare räntepersedeln, enär dertill fordrades flatt begge dessa räntepersedlar skulle till värdePeloppet med hvarandra vara i det närmaste t)lika. Allt detta göres åskådligare genom följande 1 lexempel. Ett mantal skulle i Ulleråkers häflrad utgöra årligen i jordeboksoch hemmane I talsränta (alla andra räntepersedlar oberö -nade) — 81, t:a spanmål, och 22 Ar -a 1 dagsverken. — Efter 1844 års range. -IPris utgjorde lösen för spanw -arkegångs. rdr bko pr t:a) . . . salen (efter 5. : ; Jr ee : ng dagsver ena (efter 28 : ot 0 0. Vv 18: 12. Na bko rdr 57: 12. rkegångspris utgjorde -9r spanmålen (efter 2 rår pr a) i . 9: 36. sfoch d:o för dagsverkena (efter 24 skobko) se se ssnn 8 so S:a bko rdr 88: 44. . Nedsättningen i dagsverkspriset det sednare Jåret jemfört med det förra utgjorde 2 sk. pr Idagsverke; men prisstegringen å spanmålen .Jutgjorde 4 rdr 16 sk. Pr tunna ). Det är således påtagligt, att dagsverksräntan icke har Ivarit och icke kan vara någon regulator för vinnande af mera jemnlikhet i beskattningen Junder olika tider.v En annan omständighet ådagalägger ytterliggare huru föga kollegium undersökt förhållandet med dagsverksräntan, innan kolleIgium uppförde den till rang, heder och värdighet med regulator. I denna räntetitel ingår äfven s. k. hjelpedagsverken. Namnet antyder att de i äldre tider blott tillfälligtvis påfordrats; de hafva då troligen utgjorts af mindre arbetsföra personer, och förmodligen är det med kännedom derom, som markegångspriset å dessa under en lång rad af år bestämts till hälften mot drängedagsverkspriset. Inom Upsala län iakttogs detta ända till 1841. Men af en händelse — om vi icke oriktigt blifvit underrättade — genom ett misstag vid markegångssättningen nämnde år, bestämdes lika pris, 28 sk., å begge dagsverksslagen. Dermed fortsattes i trenne år. 1844 nedsattes hjelpedagsverkspriset till 20 sk., året derpå till 10 sk. och året derefter höjdes det till: 12 sk., men alltsedermera har lika pris blif-: vit åsatt begge dagsverksslagen, eller 26 sk.j! allt bko. Att en sådan prisförhöjning, verk-! ställd oberoende af spanmålspriserna icke obetydligt ökat de skattskyldiges bördor, kan vä icke bestridas, och någon båtnad, deri kunna åtminstone icke vi fatta. Kollegium har vidare utan allt afseende lemnat ett förhållande, hvilket envist af kollegum bordt hafva förtegats, eller förbisetts. enär det grundar sig på en af kollegium ofta sjelf vidtagen åtgärd. Sällan förgår något år, då icke kollegium finner för godt höja det at)! länsdeputerade bestämda markegångspriset på den K. M:t och kronan tillkommande spanmålen. Handlade nu kollegium konseqvent. 5 så borde, när spanmålens markegångspris af5 kollegum Aöjes, kollegium i konseqvens dermed nedsätta markegångspriset å dagsverkena! — allt för vidmakthållande af regulationsprincipen. Men det torde vara utan exempel att någon sådan nedsättning af kollegium besluats, och innefattar icke detta det mest otväydiga bevis för antagandet af att kollegium verkligheten antingen icke erkänner riktigveten af eller ignorerar den med så mycken rovärdighet framställda regulators-egenskapen 108 dagsverksräntan? Kollegii åtgärd, att ofta 3 öja markegångspriset å kronans besparda sl iondespanmäl, har stundom en annan åtgärd ill följd. Många tjenstemän med indelta Jöler passa på att klaga öfver markegångsprierna. Höjas dessa för kronans spanmål, då an kollegium icke ogilla enskildta ränteagares klagan. Förhöjningen kommer då äf.h en dem tillgodo — allt till räntegifvarensoc åtnad naturligtvis! til I det föregående hafva vi belyst den af kol-ra egium åberopade verfarenheten, och vi trofö ss hafva ådagalagt att den icke, på sätt kolegium uppgifvit finnes till. Vi vilja nu erdra om en väsendtlig motsägelse som före.ommer i kollegii yttranden rörande dagserksräntan. Kollegium säger neraligen dels tt den minst varit underkastad prisomvexng och fördenskull att betrakta såsom en b iker och tillförlitlig värdemätare, — och delsP2 it den varit en regulator för vinnande af era jemnlikhet i beskattning vid olika t:der. Men efte. . lösen . I 1845 års ma S Om vi hade valt markegångspriset å spanmälen för 1853, så hade Prisstegringen blifvit ändock högre; men då skörden detta år närmade sig missväxt, hafva vi icke ansett oss böra taga detta pris i beräkningen. Anmärkas bör dock, att oaktat8 markegångspriset ä spanmälen nämnde är är detKIC högsta under 30 år. har dock danenerlonnpieot sale