Aftonbladet – 24 mars 1854, sida 3

Ista 1 begrepp att, efter anordning af general Schilder, förvandla den vidt utsträckta cerneringen af Kalafat till starkt befästade obIservationsläger vid Krajowa och Radowan. IFör dessa läger ankomma nya förstärkningar från stora Wallachiet. Åtgärderna mot korrespondenter i Wallachiet bli alltmera skärpta. De s. k. kraovanerna, som underhålla kommunikationen med Siebenbirgen, blefvo nyligen vid den sista wallachiska gränsstationen afklädda ända in på kroppen och alla köpmansbref, som de hade med sig uppbrötos och lästes, hvarefter det tillsades dem, att om de hädanefter medtoge bref, som icke förut vore lästa och förseglade af ryska myndigheter, så skulle de genast föras till Bukarest och ställas för krigsrätt. Rörande grekiska insurrektionen i Epirus bringa wienertidningarne åtskilliga nyare underrättelser. I Prevesa hade 2500 man turkiska Nizamtrupper blifvit urskeppade. Bessim Pascha väntades till Parga med 3000 Redifs. Enligt berättelser från Athen af den 9 lågo två engelska och två franska krigsskepp i Pirezeus. Citadellet i Arta gjorde ännu motstånd. Prevesa hade tillräckligt blifvit försedt med trupper och ammunition. Passen i Pindus voro besatta af grekerna. I sjelfva Grekland fortsatte kommitterna i Patras, Athen, Missolunghi, Chalcis, Livadia och Lamia ostördt sin verksamhet. En konungens adjutant, öfverste Kataraklos, har lemnat sin tjenst, för att sluta sig till de upproriska. Från Prevesa skrifves den 2 dennes: De upproriska, förstärkta genom tillströmmande ! hopar från konungariket, närma sig Janina. I härvarande hamn ligger engelska ängfartyget .Shirwater,. Flera franska krigsskepp hitväntas. vAugsburger Allg. Zeitung har följande te-! legrafdepesch från Triest af den 15 Mars: Lloydångfartyget bringar en post från Konstantinopel af den 6 Mars. Fuad Effendi harl med två grekiska prelater afgått till Epirus, försedd med nödiga fullmakter, för att höra grekernas besvär och söka stilla upproret. Tillika ditskickades 6000 man trupper. Från Athen gå underrättelserna till den 10 Mars. Turkarne i Arta hade företagit ett utfall i tre kolonner. — Första kolonnen uppbrände byn Zimeris; den andra slogs af insurgenterna och tvingades att draga sig tillbaka till Prevesa. Den tredje blef efter sex timmars strid tillbakaträngd till Arta. Sednare uppstod en hårdnackad strid mellan 1200 Albaneser och Karaiskakis, hvarvid grekiska gränsen öfverskreds och det kom till en fäktning med grekiska gränstrupper. Turkarne tillbakakastades och skingrades, så att få åter uppnådde Arta. Grivas hotar Janina. Englands och Frankrikes sändebud fordra, att konung Otto offentligen ogillar insurrektionen. Ännu har grekiska regeringen icke lemnat något svar derpå. Underrättelserna i denna depesch äro högst förvirrade och man måste afvakta närmare uppgifter. Det vill synas som skulle Karaiskakis, hårdt ansatt, tagit sin tillflykt till grekiska området. Enligt berättelser från Malta af den 9 hade en sardinsk fregatt ditfört den underrättelsen, att den fransk-engelska eskaderm i Adriatiska hafvet uppbringat en för insurgenterna i Albanien bestämd transport af vapen och ammunition. RYSSLAND. Från Reval skrifves den 7 Mars: Till försvar af våra kuster inträffar här i dessa dagar 27,000 man infanteri och kavalleri, och alla fästningsverk bli fullständigt satta på krigsfot. FINLAND. Förtjusningen öfver kejsarens besök yttrar sig fortfarande på det mest svassande sätt i idningarnes spalter. I Finlands Allmänna Tidning för den 17 lennes läses följande: Sedan kejserliga senaten, såsom ett uttryck af det inska folkets gemensamma känslor, hos hans kejseriga majestät i underdånighet anhällit, att kostnaden för de kanonslupar, hvilka hans kejserliga majestät anbefallt att tll landets försvar i Finland skola utrustas, finge af finska statsmedlen bestridas, har hans kejserliga majestät, öfvertygad att denna handling fullkomligen öfverensstämmer med den finska troheen, täckts i nåder förklara, att hans kejserliga maestät aldrig tvifiat på dess älskade trogne finske unlersätares tillgifvenhet och ädla tänkesätt, men det aktadt med innerlig tillfredsställelse uti folkets såunda uttalade önskan sett ett nytt bevis på samma änslor och tänkesätt, och fördenskull, emottagande let genom kejserliga senaten framställda anbud, för enna om undersätlig trohet vittnande handling beygat sin fu Ikomliga erkänsla; hvilka nådiga tänkeitt hans kejserliga majestät jemväl under dess höga ärvaro allernådigst behagat tillkännagifva vid det illfälle då kejserliga senaten hade nåden blifva hans ejserliga majestät föreställd. Finska skarpskyttebataljonen aftågade den 18 på morgonen från Helsingfors. Om en ör dess officerskår förut anstaltad fest läser nan i Helsingfors Tidningar: Ett stort antal af stadens invånare hade i torslags inbjudit officerarne vid lifgardets finska skarpkyttebataljon till en afskedsfest i societetshuset. H. xc. ministerstatssekreteraren, erkebiskopen och bikoparne m. fl. notable resande, äfvensom många ärvarande högste militäre och civile tjenstemän, emväl bataljonens förre chefer, generallöjtnanten lamsay oeh generalmajoren von Wendt deltogo i etta på en gång sorgliga och glada farväl — sorggt, emedan mänga qvarblifnas tärar, mänga älskane hjertans saknad följa värt raska finska garde på ess tåg mot en oviss och hotande framtid — gladt, medan det alltid måste vara för krigaren kärt att raga till strid och visa hvad hjerta uniformen beicker. Gardesbataljonen gär att förena sig med den friga gardeskären, och smärtar det äfven att i detta gonblick lemna ett älskadt land, så har bataljonen eremot det glada hopp att få strida i närheten af nonarkens egen person. Väl kunde man röja blanade känslor i mänget bröst; man går ej till en strid ä lif och död, utan att hjertat veknar vid tanken tt möjligen nu för sista gängen trycka vännernes and. Men frimodigt och raskt går gardet ändä; det änner sin pligt, det vet sin ära att stå främst i finke krigares led och främst försvara det finska namets gamla rykte. Vissheten att gardet aldrig skall vika denna sin utmärkta plats, att det en dag skall igga nya, om ock blödande lagrar till fädernes arf — det var den som vid afskedet lifvade alla bröst ch som gaf denna fest en egen högtidlig stämning, vilken als der närvarande icke så snart förgäta. id detta tillfälle föreslogos underdåniga skålar för )M. kejsaren och kejsarinnan, H. K. H. tronföljan och hela det kejserliga huset samt serskildt en ål för H. K. H. storfursten Konstantin Nikolajeitsch, och bataljonens höge chef H. K. H. storfuren Alexander Alexandrowitsch. Att alla dessa skå