ligheter, hafva i de fleste Yell husteu och många barn att försörja på sin ytterst knappa aflöning, vanligen 1 kappe säd i ett för allt utom husrum och vedbrand, och detta endast för arbetsdagarne, hvarpå de mesta föda och kläda sig och de sinå, hvaremot en dräng, som icke behagar ställa sig som lagstadd, men oftast läter betala sig med 1 å 1;, rdr i dagspenning skulle blifva befriad; detta ansäg jag i hög grad orättvist. Vidare antydde referatet att jag velat emotsätta mig husmäns och backstugusittares, jemte deras hustrurs och enkors samt inhyseshjons befrielse frän mantalspengars. erläggande; detta är helt och hället origtigt, ty första orden af mine yttranden var tacksamhet emot utskottet för dess tillgöranden i denna del, de voro ock de sista, hvarjemte jag antydde, att om utskottet fritagit alla samhällsklasser frän erläggande af mantalspenningar, hade jag skolat bifalla utlåtandet utan ringase betänklighet. Stockholm den 24 Mars 1854. A. Wilh. Swartling, v. Talman.