DANMARKE. I afseende på ministerkrisen läser mani i Feedrelandet för den 18 dennes: Sedan ryktet om en förestående modifikatiom i ministeren i går förmiddag var allmänt utbredt och allmänt trodt, har det i gär afton plötsligen blifvit aflöst af det motsatta, att allt skulle förbli vid det gamla. Ja — det är nu ingen orsak att dölja det — sedan thingens presidenter officiöst meddelat rikslagens medlemmar, att H. M. Konungen för dem )etecknat den modifikation, som pätänktes, så att Ör:ed och Sponneck skulle afträda, geheimerädet Blukme ter bli premiermierminister, och Unsgaard, Bang och Simony inbjudas att inträda i de afgängnas ställe — förljudes, att man ännu i dag icke talat vid de sstnämnde om att inträda i ministeren. Om detta, såsom I vi ha all anledning att antaga, har sin riktighet, så synes orsaken till den nu inträdda stagnationen rimligtvis kunna sökas antingen hos den man, som Ikonungen utsett till att träda i spetsen för den sälumda modifierade ministeren, geheimerädet Bluhme, eller hos den man, som utan nägot konstitutionelt anssvar är konungens förtroliga rädgifvare och som vid deetta tillfälle öfvertagit konungens ärende, geheimeräidet Tillisch, eller hos bäda i förening. Emellertid är det nästan omöjligt att antaga, att någon af nämnde H ulle ha tillåtit sig att antingen rent af motsät. ler uppenbart åsidosätta konungens vilja, oaktadt de visste, att denna var, om icke officielt uttaad, dock underhand offen.liggjord genom organer, hvikas l: trovärdighet och berättigande icke kunde underkastas något tvifvelsmål; ty om nägon af dem hade gjort det, så I. hade han i högsta grad kränkt den kungliga värdigheten som det var hans bestämda pligt att upprätthålla. Man måste väl derföre snarare antaga, att det inträdda uppehället och det motsägande ryktet ha sin källa i alldeles obekanta omständigheter, i svårigsheter som uppstätt från helt andra kanter. — Umder sådana omständigheter är det emellertid mycket väl att riksdagen ännu någon tid blir samlad och attt finanslagen icke är voterad. Vi vilja ingalunda llättsinnigt råda till att använda det yttersta konstitwtionella medel som gifves och som ligger nära grämsen till uppror och statskupp; men vi mena, att det kan vara godt att riksdagen sitter med detta medel i sin hand och att det ännu ständigt beror af dess välja, om statsstyrelsen skall kunna fortsättas på lagligt sätt utöfver den 1 April. Vi mena, att det är godt: att riksdagen icke har gifvit all makt och allt inflytande ifrån sig, genom att bevilja ministeren Örsted penningar till statsförvaltningen, utan endast genom att uppskjuta denna bevillning kan hälla itygel både den oblyga begärligheten efter makten och det absolutistisk-byråkratiska öfvermodet. Lät oss förbida några dagar; det skall då väl visa sig, om konungens och riksdagens vilja i förening icke en gång skulle kunna vara starka nog att ästadkomma en mycket inskränkt och i politiskt hänseende föga fruktbärande förändring i ministeren, eller om denna, efter att ha förspillt representationens förtroende och allmänhetens aktning, till hän och trots bäde för konung och folk skola haka sig fast vid statsrodret. På folkets deltagande och, om det skulle behöfras, verksamma understöd kunna konungen och riksdagen i denna sak tryggt lita. Från Thisted vid Limfjorden skrifves den 13, att man dagen förut hört en stark kamonad ute på hafvet. En korrespondens från Konstantinopel af den 2 dennes till Independance belge, förmiiler, att alla danska officerare, som tjenstgöra på franska eller engelska flottorna, fått order att begifva sig hem.