Aftonbladet – 24 mars 1854, sida 3

ee 0 DT MVA VIPVII,g ÖVTALLR votering, med 54 ja mot 30 nej. Härefter förskom den uti ingressen af statsutskottets betänkande af hr Geijerstam väckta motion, att förslagspriset å kronans behallna spanmål måtte för den förestående statsresleringsperioden ökas från 6 rår till 6 rdr 32 sk. — För bifall härtill talade grefve von Platen, friherre Tersmeden, W. F., friherre Raab, C. A., och hr Mannerskantz. För återremiss yttrade sig friherre Palms stjerna, hr von Troil, hr von Hartmansdorff, ir Bildt, friherre Akerhjelm, grefve Lagerbjelke och hr Printsensköld. Ständets beslut blef återremiss. Närmare redogörelse för hvad vidare i detta plenum förekom skola vi lemna i nästa JM. Ständet åtskiljdes närmare kl. 1 på natten. —— Prestestimdet. Plenum d. 23 kl. 5 e. m. Vär föregående redogörelse för statsutskottets inkomstbetänkande bar sträckt sig till den 8:de punk ten. Öfver denna punkt, som afser nedsättning i tiondeoch hammarskattsjemet, har förts en ch en half dags läng diskussion. Zufvudkämparne mot nedsättningen hafva varit biskop Heurlin, prosten Berlin, jemte en och annan sekundant. Jerntillverkningens, d. v. s. den föreslagna nedsättningens talan har hufvudsakligast förts af doktor Gumeelius, professor Carlson, prostarne Forsell och Schram. Utrymmet förbjuder att upptaga denna länga diskussion, men uti ett följande nummer skall en resumå af dessa talares framställningar följa. Punkten blef omsider i gär afton äterremitterad, utan att votering behöfde anlitas. Den 9:de punkten, jemte Litt. D, som afser frä-an om Aluntionden, bifölls med 23 röster mot 18. Den 10:de punkten, Svafvelbrukstionden, bifölls. Den 1l:te punkten, jemte Litt. E, om mantalspenningarne. Motioner hafva blifvit inom borgareoeh bondeständen väckte, att mantalspenningarne, frän och med 1855, mätte upphöra. Utskottet har ansett att denna afgift, som utgär med 12 sk. för hvarje mantalsskrifven person, för Aertalet af dem som erlägga densamma ej kan rara tryckande, och dä en förlust, genom densammas borttagande, af 360,000 rdr skulle drabba statsverket, har utskottet ansett att ifrågavarande motioner icke böra i sin hela vidd bifallas, hvaremot utskottet har tillstyrkt befrielse frän mantalspenningars erläggande för arbetsfolk, sä i landet som i städerna, hvilka icke ro lagstadda och ej heller njuta ständig arbetslön, utan arbe a för dagspenning eller efter serskild öfverenskommelse och beting, och hvilka redan ätnjuta befrielse frän bevillning efter 2:dra artikeln, äfvensom vidare husmän och backstugusittare, jemte deras hustrur och enkor, samt inhyseshjon; och har utskottet till 25,000 rdr beräknat den minskning, som härigenom skulle uppstå i statsverkets inkomster. Doktor Sandberg har med bäde förundran och glädje läst denna utskottets framställning. Vid 1840 ärs riksdag, dä behällningen bäde i banken och riksgälds-. kontoret voro sä stora att man ej visste hvar man skulle göra af dem, tälde man ej höra talas om någon nedsättning iden ordinarie räntan. Nu har man nedsatt de ordinarie inkomsterna, men sagt att de skola fyllas med bevillning När sä stora nedsättningar i statens ordinarie inkomster föreslogos trodde jag att motsvarande nedsättningar äfven skulle komma i fröga vid statsutgifterna, men denna glädje blef ej läng. Biskop Heurlin har försäkrat att nägra nedsättningar i utgifterna ej komma i fråga utan att utskottet på de 6 första hufvudtitlarne föreslagit en förhöjning af 300,000 rdr. Detta utskottets förfarande att nedsätta de ordinarie inkomsterna och föreslå så enorma utgifter tyckes visa att utskottet vill jaga på sig en sparsamhetsmin för att få göra bevilloingsutskottet till cet beskattande utskottet. skall uti allt detta beskattande ligga det värde hr biskopen velat tillägga bevillningsutskottet, kan jag ej vara hr biskopen förbunden för detta värde eller känna mig tacksam att af hr biskopens majoritet hafva blifvit nsatt i detta beskattande utskott. Annars kan jag upplysa, att bevillningsutskottet gjort på samma sätt som statsutskottet d. v.s, ej föreslagit nägra förhöjda statsutgifter utan genom bevillningens nedsättande minskat statsinkomsterna. Att jag alltid varit män om de fattiga klasserna tror jag mig vara känd för; afseende på nu ifrågavarande nedsättning bar jag åock tvenne betänkligheter, den första gällande föreskrift att af hvarje mantalsskrifven person skall bealas af mannen 12 samt af qvinnan 6 sk. folkskolsfgift och 8 af den förre samt 4 sk. af den sednare fattigafgift. Om de nu blifva befriade från manalspenningarne, blifva de äfven qvitt dessa skatter? Den andra betänkligheten bestär utifräga om skyddsfgiftens borttagande. För de fattiges barn önskar alaren att allt måtte göras och ej de medel borttasas hvarmed detta kan ske. Önskar derför att denna räga mä stå öppen till dess man fär se huru det gär ned skyddsafgiften. Prostarne Euren och Carlander nstämde. Prosten P. C. Arosenius ansäg förslaget att befria attigt folk frän mantalspenningarne för onyttigt, kadligt och förderfligt, det vore ett premium för rbetsklassen att nedsätta sig för sig sjelfve och ndandraga sig det belsosamma husbondeskapet. n nedsättniog i mantalspenningarne kunde äfven enligt inverka på andra skatteskyldigheter, dessa ersoner äro älagde att gälda, till exempel: Xurhusafgiften, hvilken i talarens hembygd Öster thland skall vara ganska hög, emedan kurhuset litigt der anlitas, — yrkar derför äterremiss. Prosten Berlin var för nedsättningen. När tiderna ro svära, äro de i ett ännu större förhällande svära ör de fattige; ty hvar och en som har nägot, inkränker sig sä mycket han kan. Man gör sig dä f med en dräng eller piga för att kunna försörja em man har qvar. De som varit rädde att de perner, hvarom nu är fråga, skulle blifva befriade från la skatter, kunde talaren lugna med att det vore lott mantalspenningarne; de öfriga afgifterna stä dä qvar. Biskop Heurlin, doktorerne Nordlander och Säve voro mot förslaget. Professor Lindgren fann uti detta förslag ett bidrag 1 den sjukliga filantropi som röjer sig hos vär tid, en junkighet mot brottslingar och ett förmynderskap ;r de fattige. Det är hvarje medborgares skyldiget att med sin skärf bidraga till statsbehofven; att eröfva arbetaren tillfälle att kontribuera till staten r en missaktning mot honom. Arbetaren förmår utöra denna skatt, som han betäcker med ,:dels dagserke, den som är sä fattig att han ej förmar, fär laredan afkortning. När man lyftar skattbördan än en, lägger man den på andra. — Vid förra riksagen borttog man från dem bevillning efter 2:dra rtikeln, nu efter 1:sta; nästa riksdag skall man möjgen bevilja understöd åt dem, som undandraga sig usbondeväldet. Domjrosten Thomander ansäg att den lindring som ir i fråga skulle medgifvas, men deremot läggas på iltskatten; så gör man i andra länder, men — hvad m der är ett axiom anses här som en paradox. iokten äterremitterades. Den 12:te Punkten, bötesmedel, bifölls. Den 13:de och i:de punkten äterremitterades på grund af ständets beit öfver förslagspriset ä spanmälen. Den 15:de puokn jemte Litt. F, tillfälliga rotevakans och mötesgifter, bifölls. Den 16:de, rotefrihetsafgifter för oterad, men ordinarie rotering underkastad jord, fölls. Den 17:de punkten jemte Litt. G, rotevainsafgift för utsockne frälsebemman i Halland: — ven viddenna punkt föreföll en liten skärmytslig meln biskop Heurlin och prosten Lindberg, som tyckte, t, då Halland snart firar sin tvåbundraäriga förälningsfäst med Sverge,, man kunde skänka den la summan som morgongsäfva ät den gamla bruden. 7 en det högvördiga ståndest afslog dock med 23 röer mot 20 detta bejakandle. De uti punkterna från och med 18 till och med ; gjorda framställningar fgodkändes. De öfrigej punkterna, stom afse de extraordinarie komsterna, lades till hamdlingarne.