Aftonbladet – 24 mars 1854, sida 2

— I dag vid middagstiden har jordfästnin gen af det furstliga liket egt rum. Se dan kl. half 12 ringning börjats i alla huf vudstadens kyrkor, begåfvo sig D. K. H Kronprinsen och Hertigarne af Östergötlanc och Dalarne, åtföljda af sin uppvaktning, vagn till Riddarholmskyrkan, utanför hvilker 100 man af hvardera gardets grenadierer vorc uppställda. Vid de furstliga personernas an. komst uppstämdes af Svea gardes musikkå; sorgmarschen af prins Gustaf. TI kyrkan hade förut riksståndens deputerade, till ett antal a! 50 af hvarje stånd, äfvensom öfriga inbjudne tagit plats. Sorgeakten börjades med afsjungande af psalmen 493, hvarefter bön förrättades från altaret af konungens öfverhofpre. kant, assisterad af tvenne hofpredikanter. FEfter slutad altartjenst nedbars det furstliga liket af sex kammarherrar i grafven, dit de ledsagades af D. K. H. Kronprinsen och Arffurstarne samt svenska och norska statsministrarne och tjenstförrättande riksmarskalken, hvarpå jordfästningen der förrättades af erkebiskopen dr Holmström. Medan den pågick. aflossades från Skeppsholmen 96 kanonskott i tvenne omgångar. Akten afslöts med välsignelsens afläsande från altaret samt afsjungande af psalmen 423, 3, 4 och 5 verserna, hvarefter D. K. Högheter återvände till slottet och de närvarande åtskildes. — Följande, som vi hört, af professor Böttiger författade verser i anledning af Hertigens af Södermanland i dag förrättade jordfästning, ha på hofvet blifvit utdelade. Föll icke nyss den unga stam på fjället, Hvars krona sjöng om morgonrodnans hopp? Och späda rosen, som sköt opp i stället, Är äfven den nu bruten i sin knopp? CARL JOHANS Sonson ren sin Son begråter, Som Bror Han sörjt, Han sörjer nu som Far: Hvad himlen gaf Han gifvit himlen åter, Han af sin fröjd har blotta stoftet qvar. Och Riddartemplet öppnat har sitt sköte, De stora skuggor breda ut sin famn, De höge CARLAR hafva här stämt möte Med Den, som prydt i oskuld deras namn. Du hoppets dröm, du löftets ljusa hägring, Du skymt af framtid, som oss öfvergaf! Du log i vaggan mot all jordens fägring, Åt all dess purpur ler Du i Din graf. Den, och ej mer, af hela vida Norden, Frän porn till Sundet, lysste Dig att få. Det herrliga, det rikaste på jorden Mot barnets himlar O hur armt ändä! Af guld man kronor smidde åt Din panna, Och folken ropte: se dem, se och ärf! Man bjöd Dig throner, om Du ville stanna, — Du ville ej, Du hade fyllt Ditt värf. Ty på det svarta hvalf i dystra hösten Du som en stjerna leende rann opp: Du kom med strälar till de sorgsna brösten, De klarnade för Dig, du glädjens hopp! Men glädjens, hoppets månader — hur korta! Din Faders armar räcka Dig ej mer, Ifrån Din Moders knä Du ren är borta, Och hur De söka. — stjernan har gätt ner. Nej, icke ner. Sitt nu i gyllne kransen Af Carlavagnens stjernor blyg och späd, Du Furste-oskuld, och med rena glansen I mörka stunder än Ditt Svea gläd! .— Utanför Carolinska grafkoret i riddarrolmskyrkan, der den aflid:e Arffurstens lik dag blifvit nedsatt, kommer nya sångföreingen, under anförande af hr Ahlstrand, att afton kl. 8 afsjunga några chörer. I — Posttidningen meddelar följande regeingsbeslut: Uppå förvaltningens af sjöärendena hemställan har gl. M:t den 2 dennes bifallit att då, vid anskaffanlet af båtsmansbeklädnader, tiden icke medgifver att!c