Aftonbladet – 24 mars 1854, sida 2

(den 19 Juli 1851) enhälligt, åtminstone utan votering, hos ridderskapet och adeln och presteståndet (den 23 Juli 1851), hvarefter detsamma genom votering i förstärkt konstitutionsutskott blef hvilande till grundlagsenlig behandling vid påföljande riksdag. Ministeren var för alla dessa operationer helt och hållet fremmande. Deremot berättade man med anspråk på tillförlitlighet, att det unga hofvet då intresserade sig för grefve Lagerbjelkes förslag, hvilket jemväl vann styrka af den hyllning det erhöll från nuvarande landtmarskalken hr grefve Hamlton. Men allt sådant har likväl icke kunnat hindra, att äfven detta de konservatives eget förslag, hvilket liksom det kungliga af adeln och presterna antagits till hvilande, vid innevarande riksdag af samma resp. stånd ansetts så vederstyggligt, att det i presteståndet icke fick mer än Il röster för sig och på riddarhuset icke mer än 18 utöfver det vid en föregående riksdag af regeringen framlagda, på den samfälda eller s. k. demokratiska valprincipen grundade förslag, så att det hos adeln föll med den betydliga majoriteten af 168 röster emot 107. Således torde man utan orättvisa kunna påstå, att i följd af den Sparreska ministerens sorglöshet, för att icke säga afvoghet mot det af henne sjelf framlagda representationsförslaget, samt den absoluta rent af föraktfulla likgiltighet, som sedermera å regeringens sida nträdt, denna högvigtiga fråga, som likväl vid Konung Oscars anträde till regeringen redan för 10 år sedan förklarades vara så framstående och mogen, att den icke kunde falla, numera blifvit skjuten ett godt stycke bakänges, i stället för att den, af regeringen omfattad med något slags uppriktighet, allvar och värma, utan tvifvel under de förflutna iren både bordt och kunnat gå framåt, d. v. s. vinna allt mer och mer utrymme såväl utanför som vid riksdagen. Vi skola i nästa artikel återgå till hvad som i öfrigt karakteriserar 1850—1851 årens iksdag och dess riddarhus.