Aftonbladet – 22 mars 1854, sida 3

265. Vrsaken härull ligger dock ej hos styre utan i sjelfva institutionen, och det tillkommer dertfö Rikets Ständer att lossa banden, så att den kan upp fylla sin bestämmelse. Tal. var förvissad att stän derna ej skola vilja brådstörtadt omintetgöra privat bankerna, och att medel således ej för en sädan even tualitet beböfva afsättas. Slutligen anmärkte tal. med anledning deraf att flera ledamöter fästat sig vid hr Schwans yttrande om ställningen i landet, at han uppfattat detta yttrande såsom en jemförelse mec förhållandet vid förra riksdagen och att det ingalunda varit hr S:s mening att uppdraga nägon rosenfärgad teckning af ställningen i allmänhet. — Tal. biföl betänkandet : Häri instämde hrr Cassel, Rooth, Sundblad, Trägårdh m. fl. Hr Henschen: Ensamt det förhållande, att arbets lönerna äro låga och spanmålspriserna höga, är nog att vederlägga alla målningar af välständet, huru ly: sande de än må göras. Menniskan är vanligen mycket böjd att döma efter sig sjelf, så att då man t. ex. sjelf är i en lycklig finansiel ställning, förledes man lätt att tro äfven andra vara det.. Jag skulle helst sec att icke något af bankovinsten afhändes banken, -men då en sådan åsigt ej kan vinna framgäng, förenar jag mig med hr-Indebetou. Hr Indebetou; En ledamot på Stockholmsbänken har haft ett anförande som blifvit apostroferadt at flera ständets medlemmar, men jag föranlåtes dock att äfven derom yttra nägra ord. Den värde ledamoten har förmenat att bankens cch landets ställning är så ytterst blomstrande, och han har trott att bankens vinst skallsgöra mer nytta om den användes till direkta anslag ån om den anvisas till lånemedel. Jag tror förhållandet vara tvertom. Jag kunde väl ändå gå in på den värde ledamotens äsigt, om man kunde vara förvissad att medlen komme att använ das blott för produktiva ändamål. Beklagligen äro vi längt ifrån en sädan visshet. Men qvarstadna .J medlen i banken, sä gå de endast dit vi vilja. Dertill kommer, att om de användas till anslag, verka de blott en gång; användas de till län, verka de flera gånger. Sättet huru de böra anordnas kan ej nu af.Jgöras. Mycket vore derom att yttra, men jag vill inskränka mig tillatt blott säga nägra få ord. Man har sagt, att medlen skulle gå till diskontrörelsen. Jag är förvissad att så ej sker. Komma diskontfonderna ej att minskas, förökade blifva de åtminstone icke. Ej heller har jag tyckt mig märka att hypoteksföreningarne hvarken af ständerna eller deras bankoutskott så synnerligen omhuldas. Deremot är det möjligt att en del af medlen komma att användas till filialbanker; men det finnes äfven flera andra sätt att disponera dem. Med rätta har blifvit yttradt, att de banken tryckande banden behöfva lossas. Frågan derom har ock förevarit i bankoutskottet de sednare dagarne, och det är sannolikt att utskottet föreslär att fullmäktige mätte erhälla friare händer. Jag miss tröstar ej att ständerna ju härtill skola lemna sitt bi.Ifall; och vi kunna dä komma till ett mera rationelt system. Men om bankovinsten bortgifves, så kan ingenting uträttas och vi stå då på samma punkt som tillförene. Det är väl dock ej meningen att vi skola vara stationära? Hvad slutligen angär bankens ställning, så är den i vissa delar blomstrande, i andra deremot ej så god. Banken har visserligen frän 1830-talet stigit i soliditet, och är nu i stånd att bättre uppfylla sina förbindelser än för 20 är sedan. Men om detta verkat nyttigt och välgörande, skola vi då siadna, skola vi ej fortgå i samma rigtning? Jag förnyar min anhållan, att ståndet såsom sin mening antager det i min reservation innefattade förslag. Err Björck, Berger m. fl. instämde. Er Hasselrot: Jag finner frågan om bankovinstens belopp nu tillfyllestgörande utredd, och förenar mig äfven om 600,0::0 rdr. Mycket har blifvit sagdt om landets starka ställning. Jag tilltror mig ej bedöma förhällandet; men om man jemförer de af hypoteksföreningarne indragne summorna med den klingande valutan i banken, kan man dock få åtskilliga skrupler. Hr Falhem ville inskränkning i det belopp som komI me att utgifvas, och förklarade sig böjd att sluta sig till hr Indebetous förslag. Ansåg i öfrigt jordbrukets och bergsbrukets ställning för närvarande ej särdeles lysande: Hr Gråå: De, som önska att hela beloppet öfverJlemnas till statsverket, underlåta att betrakta saken ffrån bankens synpunkt. Detta kommer sig af det Jförvända sätt hvarpä bankärendena hos oss behandlas och hvilket blifvit af en talare tillräckligt ädagalagdt. Nu tillstyrkes hela bankovinstens bortgifvande. I ett följande betänkande kommer utskottet och talar om sin Önskan att utsträcka länerörelsen, men då har man redan afhändt sig bankovinster. Talaren ansåg nägot behöfva reserveras för filialbankers inrättande, och protesterade mot den äsigten att bankens deposita skulle få tillgripas. ! Hr Wetterberg instämde. ; Hr Rydin ansäg sig utan svärighet kunna göra en skildring, alldeles motsatt den hr Schwan uppdragit, men han ville emellertid inskränka sig att päminna om hypoteksföreningarnes skuld och om det förhållande att räntefoten här är högre än i något annat s. k. mer civiliseradt land, samt att exporten de sednare ären betydligt understigit importen, och han sporde hvart det, i betraktande af dessa omständig heter, vtager vägen med lir Schwans glänsande ställ ning. Dä talaren fann, att med ett yrkande på äterremiss ingenting kunde vinnas, slöt han sig till hr Indebetous förslag. Hr Fridstedt instämde uti de åsigter hr Indebetou uttalat. Han hade dock i sin reservation yrkat utgifvande af 700,000 rdr, af det skäl att han hoppats detta förslag skulle lättare vinna ständernas bifall. ! Hr Nordvall fann orsaken till de förevarande striderna vara den, att utskottet inlåtit sig på frågan om banrkovinstens disponerande innan det ännu afgjort frågan huru kreditförhållandena skolå ordnas. Ansåg grundfelet i bankorganisationen ligga deri, att banken fortfarande befattar sig med lånerörelse, sedan läne:illgängar blifvit beredde i örterna, genom hvilket förfaringssätt banken främjat ett vigilanssystem, så att ingen numera vet nägot om .den-.lånesökandes verkliga ställning. Talaren ställde sig på hr Indebetous sida för att dermed uttrycka, att borgareständet af bankoutskottet önskar ett förslag om kreditväsendets ordnande. Hr Boman: Jag tror mig ega nägon kärnedom om min provins och det samhälle jag representerar, och der är åtminstone välståndet ej sä blomstrande som hr Schwan antydt. Om så vore, borde väl jordbrukaren ätminstone ega sin jordtorfva, men förhällandet är, att t. ex. i en af de betydligaste och jemförelsevis bättre lottade socknarne är jorden intecknad till hela sitt taxeringsvärde. Jag instämmer i hr Indebetous förslag, på det man måtte blifva i tillfälle undanrödja privatbankerna. Rop på proposition från ficra ledamöter. hr Schwan. Ständet skriker på proposition, och jag anser det derföre vara en skyldighet att fatta mig kort. Men hvar skall jag börja, hvar skalljag sluta? Öfverhopad af tadel och beröm, ät hvilken sida skall jag väl först vända mig? Man har förebrätt mig att jag ej sagt sanningen, hvilket vill säga ungefär detsamma som att jag sagt en osanning. Vi få väl se. Jag hoppas, fastän det är på eftermiddagen, kunna bevisa hvad jag yttrat på f. m. Jag vill dä gå nägot tillbaka i tiden; det vari min barndom, och vi äro nästan vid samma älder allesammans. Det var då fråga om att godtgöra den Gustavianska familjens fordran, hvilken besteg sig till ett belopp af 800,000 rdr Hbko, d.v.s. 2,400,000 mark. Numera skulle hvem som helst kunna på en enda postdag uppgöra detta belopp, men då för tiden, mina herrar, mäste man unerkasta sig de förödmjukande vilkoren att betala 6 procents ränta och 14 procents kapitalafdrag. Jag är viss på att man-ej nu-skulle vilja underkasta sig sådana vilkor. Men sädant beror, mina herrar, på de goda -oeh de härda är som försynen skänker oss: Vi ha nu i flera på hvarandra följande är haft klena skördar, och spanmätspriserna ha stigit, minst frän riksgälds till banko, så här som i utlandet. Men jag frågar om nägot land i verlden kunnat förebygga sådant? Vi ha dock ej behöft anlita sädana utom.,mm 18