Aftonbladet – 20 mars 1854, sida 3

lertid händelsen så fogat, att jeg vid en ännu tidigare period — vid slutet af sista kriget i Medelbafvet — hade nöjet och äran att göra min tsppre väns bekantskap. Han förde då befälet på fregatten Thames, i lord Exmouths eskader, och ehuru han är närvarande, kan jag säga er atti denna flotta, som bland sig räknade de utmärktaste sjöhjeltar och officerare, hvilkas rykte är förvaradt i vår historia, ej fanns någon som i högre grad åtnjöt lord Exmouths förtroende och. som mera allmänt beundrades för sitt utmärkta mod, än min tappre vän sir Charles Napier cbifallsrop.) Men redan då, under denna tiiigare del af sin bana, rättfärdigade han det loford, som min ädle vän egnat åt honom under en sednare period — han beräknade beständigt flera drag på förhand; — och efter min ringa tanke är han sålunda ej blott en tapper, utan jag måste tillägga att jag i honom tillika ser en högst betänksam (discreet) befälhafvare. (Högljudda bifallsrop.) Han eger mitt fulla förtroende (hör, hör!) och jag har med glädje begagnat mig af tillfället att vid denna vigtiga tidpunkt rekommendera honom till min drottnings val. (Högljudda bifallsrop.) Detta val tror jag ock vunnit landets stadfästelse, liksom äfven männen af facket skänkt det sitt bifall (nytt bifallsrop), och ehuru sjöaktiken blifvit förändrad, ehuru han ej går :t som befälhafvare för en skara af pressadt manskap, utan af frivilliga (hör, hör), ehuru flottornas drifkraft blifvit förändrad, är det dock några saker som ej blifvit förändrade, och deribland är våra sjöinäns tapperhet och len anförartalent som eges af min tappre vän. Aögljudda bifallsrop.) Han går ej ut under någon skenhelig förevändning att föra ett reigtonskrig, men han går ut att försvara Euopas frihet, att upprätthålla staternas jemnvigt och att bekämpa — och, jag hoppas,