Aftonbladet – 20 mars 1854, sida 3

RIKSDAGEN. Ridderskapet och Adeln. Plenum d. 18 Mars, e. m. Vid föredragning af ekonomiutskottets betänkande n:o 66, om upphäfvande af import-tullen ä spanmäl, yttrade sig först grefve Wachtmeister, som ansäg den föreslagna ätgärden icke behöflig, då ingen brist på spanmäl förefinnnes, samt ändamålslös, enär spanmälspriserna äro högre i de öfriga östersjöhamnarna med undantag af Finland och Ryssland, och säledes, den spanmäl, som frän sistnämnde orter möjligen komme ait importeras, skulle genast exporteras till de platser der den bäst betalde sig. Tillstyrkte afslag. — Grefve Lewenhaupt P.: För icke längesedan väcktes på detta rum en till syftning alldeles lika motion, som då undertrycktes, emedan man ansåg importtullens borttagande icke vara af behofvet påkallad. Förhällanderna hafva sedan dess förändrat sig och spanmåspriserna stigit ganska betydligt, t. ex. i Halland till 26 åa 27 rdr pr ta räg. I följd häraf har denna fräga änyo blifvit inom ett annat riksständ upptagen. Talaren ansäg det nu icke vara opäkalladt att hos Kongl. Maj:t anhälla om nämnde tulls borttagande. Man bör visserligen fästa afsende på landtbrukets intressen men ock på konsumenternas. Genom Rysslands erkännande af vär neutralitet är det bäde möjligt och troligt att import af spanmäl, som der gäller 15 å 16 rdr, skulle kunna ega rum, samt vidare prisstegring ä denna vara förekommas. Talaren röstade för bifall till den af utskottet föreslagna åtgärden såsom varande bade nyttig och af behofvet päkallad. Friherre Sprengtporten trodde att man borde akta sig för exceptionslagar i all handel, och isynnerhet uti spanmålshandel, emedan de verka högst skadligt både för tillfället och för framtiden. Talaren ansåg importtullens borttagande icke vara af verkliga behof påkallad, då spanmålspriserna icke äro högre än hvad nu är förhållandet. Yrkade afslag å betänkandet. Grefve Sparre, E., ansäg lika med föregående talare faran för brist på spanmäl icke vasa så stor, att man behöfde tillgripa den af utskottet föreslagna utväg. Man bör försöka att vinna stadga i spanmålshandel och icke söka att genom några undantagslagar verka störande i en i och för sig sjelf ganska äfventyrlig handel. Tillstyrkte afslag. Hr von Hartmansdorff : Den siste talaren slutade med att man icke bör göra undantagslagar; men då hungersnöd är för handen måste man det, så framt icke den fattigare befolkningen skall för orubblighetsprincipens skull svälta ibjel, hvilket är nästan för mycket begärdt. Man säger att in.en fara är å färde; hvad bevis har man derpå? Man säger vidare att priserna nu icke äro så höga, men detta är en vanlig företeelse vid uppbördstiden, ä landtmannen nödgas sälja sin säd för att kunna betala sina skatter. Man hade sagt att de höga priserna icke betydde brist, utan härledde sig från andra orsaker, men derpå tviflar jag. För min del tror jag att man kan päräkna införsel af spar mäl från Finland och Ryssland, isynneruet som utförseln till andra länder kommer att försväras genom de politiska förhällanderna. Man har sagt att afse ende bör fästas på landtbrukarens intressen, men har väl han skäl att klaga då han fårsin råg betald med 27 rdr? Äfvenledes har man sagt att man bör iakttaga grundsatser i handel; jag vet ingen annan än fördelen för säväl säljare som köpare. Den grundsats, som här drifves emot mig, är frihandelns; hafva då dessa frihandelsmän nu glömt sina grundsatser. Då jag finner ifrågavarande, betänkande välgrundadt, röstar jag för bifall till detsamma. Hr Arnell trodde att särskilta omständigheter tvinga till undantagslagar och att den närvarande tidpunkten gjorde det till en nödvändighet. Visserligen komme spanmålspriserna troligen icke att falla, om importtullen upphäfdes, men en sädan åtgärd skulle dock verka lugnande och förekomma ett förderfligt exportförbud. Tillstyrkte bifall. Grefve Posse, G., svarade att om man icke nu upp-j: häfde importtullen å spanmål, kunde möjligen samma : händelse inträffa som 1847, då ett exportförbud ut! ESA ESA or