Aftonbladet – 20 mars 1854, sida 3

färdades. Då Ryssland erkänt vår neutralitet, be man kunna emotse import af spanmål derifrån. Åt gärden är således icke skadlig för handelsklasser emedan densamma åter kan utskeppa den importe rade spanmälen till andra östersjöhamnar, der de står i högre pris; ej eller för landtbrukaren, emeda priserna ej komma att serdeles falla; men för arbeta ren skulle det vara lugnande att lättare tillgång p spanmål finnes. Det vore väl bättre att borttaga :m porttullen, som möjligen sänker priset en och auna rdr, än att behöfva gripa till ett exportförbud, sor helt och hållet hindrar handeln. Den säkraste för rådsskaffaren är att lemna handeln fri. Yrkade bi fall till betänkandet. Friberre Cederström R. skulle gerna bifalla betän kandet, om han trodde att nägot godt derigenon kunde beredas den fattigare befolkningen, men d det icke vore att förvänta genom utskottets förslag yrkade tal. afslag ä detsamma. — Friherre Raab, C 4., ville icke, säsom nägra talare gjort, med visshet bestämma huruvida tillgång ä spanmäl funnes eller icke och trodde att man borde afhälla sig ifrån bestämda yttranden i detta hänseende. Talsren föreslog ständet att lägga betänkandet till handlingarne jemte det tillkännagifvande att om Kongl. Maj:t funne den föreslagna ätgärden behöflig. han då mätte vidtaga densamma — Hr von Troil ansäg re gern en, genom de upplysningar den är i tillfälle att erhålla, vara den endå, som kan afgöra huruvida importtullens borttagande är behöflig eller ej och att man bör, utan nägon pätryckning från ständernas sida, öfverlemna omsorgen derom ät densamma. Man har talat om hungersnöd men dermed trodde talaren det icke vara så farligt som man skriker och upplyste i anledning häraf att inom Malmöhus län funnos för närvarande disponibla 160,000 tunnor spanmäl. Tillstyrkte afslag. — Hr Tonerhjelm R. ville icke spilla mänga ord på förevarande ämne; han önskade denra motion samma snöpliga affird som den föregående. — Grefve Lagerbjelke ansåg att icke nägon fördel ciler nytta skulle vinnas genom importtullens borttagande, utan blott en skadlig verkan på spanmälshandeln, hvarföre han tillstyrkte afslag. — Hr Odelberg: Du det foster, som här är i fräga, första gängen såg dagen det fick, ett sådant slut, som vederborde. En tvillingbroder har nu uppstått inom ett annat riksständ. För min del önskar jag att äfven detta barn måtte sänkas i samma graf som sin föregångare. Grefve af Ugglas instämde med frih. Sprengtporten, — Hr Hjärne: Man har sagt att det skulle vara stötande att framkomma till regeringen med en framställning om importtullens borttagande, då den i detta fall vore ensam beslutande, men detta kunde talaren icke inse, alldenstund det i vigtiga frågor, som denna onekligen är, vore ganska vanligt och brukligt att ständerna inför tronen nedlägga sina underdäniga önskningar. Man har sagt att åtgärden vore obehöflig, emedan ingen brist på spanmål vore att befara, men tager man i. betraktande de stora utskeppningarne från södra Sverige, den engelskfransyska flottan i vära farvatten och lägger härtill den under instundande April mänad sädesförstörande bränvinsbränningen, finnes sannerligen stora anledningar att frukta brist på spanmäl. Jag älskar stabilitet i lagstiftning, men tror att det finnes en gräns äfven derför. Man bör genom den föreslagna åtgärden söka jemna förhållanderna mellan den fattige och rike. Jag tillstyrker bifall till betänkandet. — Frih. Raab, C., tillstyrkte afslag, icke derföre att undantagslagar ju kunna i vissa fall behöfvas, utan derföre att han hade full tillförsigt till styrelsen i detta fall. Tal. trodde att man hvarken kunde eller borde göra nägra beräkningar i afseende på spanmälstillgången, emedan man derigenom möjligen missledde sig sjelf och andra. Taflan vore icke så mörk, som några talare framställt den. Betänkandet afslogs efter votering med 54 röster mot 26. Presteståndet. Plenum d. 18 Mars, kl. 10 f.m. Diskussion om Bankovinsten. Bankoutskottet har, i sitt betänkande N:o 28, med uppgift om och huruvida någon del af den sedan 1851 ärs början upplupna bankovinst erfordras för bankens konsoliderande, efter att hafva beräknat den ifrån 1851 ärs början upplupna bankovinsten till i rund summa 2,700,000, tillstyrkt att af bankens vid 18531, ärs slut upplupna, disponibla vinst ett belopp af 900,000 rdr bko ärligen må vid slutet af hvartdera åren 1854, 1853 och 1856 från banken, i och för statens allmänna behof, till riksgäldskontoret aflemnas. Prosten Almqvist: Vi äro nu inne på den gamla striden huru stor bankovinsten är och huru mycket af densamma skall efterskänkas åt statsverket. En förundran kan talaren dock ej undertrycka, att utskottet ej kunnat bättre än det gjort utreda ämnet och lemna ständerna en klar öfversigt huru stor bankovinsten i verkligheten är. Utskottet har visserligen sagt, att vinsten skulle utgöra 3,759,003 rdr och nägra skillingar, från hvilken summa dock skall afdragas den million, som enligt ständernas beslut af är 1851 skall bevaras ät filialbankerna; äterstår således 2,759,000 rdr, då 1853 ärs vinst blifvit approximatift beräknad, en beräkning, som stöter något på slump och som vid förliden riksdag, då bankovinstbetänkan det inkom till ständen en månad tidigare, kunde koncist uppgifvas. I denna vinstsumma ingår dock 311,184 rdr, sk. och rst. oräknade, äterstäende vinst rån 1850; men som denna summa redan förut är af ständerna disponerad under ären 1848, 1849 och 1850 vi irens bankovinst, kan den nu ej vidare komma iln räga, äfven om den re vera skulle finnas i bankens k. wvalf, utan mäste ur beräkningen af nu ifrågavarande ) d inst, som omfattar ären 1851, 1852 och 1853, utgå. ia get är äfven utskottets förfarande, att, då på dess aj bord hvila sä många framställningar om att af banko k: insten få använda större eller mindre del, dels förl ss stt införa och garantera ett väl ordnadt fondsystem, es lels för utsträckning af läneoch kreditivrörelsen, F itskottet hastat att i statsverkets armar kasta hela yi ankovinsten och derigenom blifva qvitt dessa framel tällningar. Af hvad jag anfört finner jag fulla skäl if ör en äterremiss, på hvilken jag yrkar. Prosten Gellerstedt, ledamot af bankoutskottet, förd larade sig ej hafva haft någon annan grund för be-) sv äknandet af bankovinsten, än bankens af revisorerna A ranskade och utan anmärkning befunna räkenskaper. ) de sfter denna beräkning utgör vinsten, med afdrag aflar lialbanks-millionen, i rund summa 2,700,000 rår. ho edan talaren kommit till denna öfvertygelse, äterfri od för honom intet annat än att ställa sig till ef1 de errättelse sednaste momentet i 2 4 af instruktionen ör rikets ständers banks utskott, som bjuder att ut-J ni sottet bör, sä fort sig göra läter, till rikets ständer ar! gä med uppgift om och huruvida nägon del af den, ) gå dan 1851 ärs början, upplupna bankovinsten erforko ras för bankens konsolidering. Härvid har talaren ke etraktat banken och dess verksamhet ur dess trenne ) no mnpunkter, som depositionsoch vexelbank, ellerna ppehällare af myntvärdet, som länebank eller indujer riens understödjare, och som allmän statsanstalt, ch funnit, vid dess första del, att någon väda förl str zalisationen ej vore att befara om äfven den nu uppda ipna bankovinsten borttoges frän banken; vid den 2:dra inl ankten har han rädfrägat finanskommitteens betänfö ande, men deruti ej funnit någo: svar på sin fråga. I ga ommitteen säger: Vid slutliga pröfningen af föregr ädet mellan enskilda banker, som utgifva egna sedlar, ig ;h sådana som drifsva sin rörelse med rikets ständers I eft inks sedlar. böra sorgfälliot äfverväsae ä ona sidan för