Aftonbladet – 17 mars 1854, sida 3

Tal. medgaf att vissa företag funnos som, otan a lemna nägon serdeles ränta, dock såsom nyttiga fö landet i sin helbet, borde före agas; men ansäg de vara statens och icke bankens skyldighet att unde: hjelpa dessa. I händelse staten ej egde disponibl tillgångar dertill borde den då anlita en källa, hvaru sä mycket godt i andra länder flutit, nemligen sta tens kredit; ansäg detta vara den rätta vägen till e inländskt fondsystem, då en mäktig och oberoend bank stode vid sidan af staten. Tal. förklarade först, att blott 500,000 rdr af ban kens ärliga vinst borde användas för statsverket, me: medgaf sedermera i anledning af andra talares fram ställningar att detta belopp kunde stiga till 700,000 rdr Grefve Liljencrantz. Frågan vore egentligen huru vida reserverande af bankens vinst kunde bidraga til bankens konsoliderande. Hade bankens konsoliderande den betydelse (hvilken talaren ansåg det böra hafva), att banken genom besparing af sin vinst: skulle så mycket säkrare kunna med klingande mynt inlösa sina förbindelser, sä bidrager bankovinsten icke der. ull. Talaren ansäg nemligen det vara klart att hela sjukan bestod deruti att man genom besparing af bankens vinst afsåg att utsträcka dess redan alltför stora lånerörelse. Talaren önskade deremot att banken heldre hvarken måtte befatta sig med någon låneeller eljest äfventyrlig kredirörelse, utan helt simpelt inskränka sig till att vara en vexelbank. Då emel ertid vinsten icke nu behöfdes för bankens konsoli lering, ansåg talaren det vara bäst att staten komme åtojutande deraf och röstade derföre för bifall till petänkandet. Friherre Tersmeden, F. WW. Enligt 2 uti före skriften för bankoutskottet hade detsamma nu inkom mit med uppgift om huruvida bankorinsten vore be. höflig för bavkens konsoliderande och dä bankens ställning för närvarande är bättre än mnägonsin, har atskottet ansett det för sin pligt att tillstyrka öfver lemnande af hela den upplupna vinsten åt statens behof. Utskottet hade gjort det så mycket heldre, som medel nu behöfvas till många och vigtiga statsbehof. Det vore ren misshushällning, att då banken icke är i behof af sin vinst, reservera något deraf, för att möjligen utsträcka länerörelsen, som redan är så stor utt der icke kan ordentligen skötas. Tillstyrkte bifall. Hr Aminoff åberopade sin reservation, deruti han föreslår att endast 700,000 rdr årligen skulle at oankovinsten till statsverket utgå. Grefve Gyldenstolpe, A. G., instämde till alla delar med friherre Tersmelen och påpekade att allmänna bevillningen möjligen komme att höjas i den män man afprutade något af le 900,000 riksdalerna. Hr Cederschiöld: Jag har begärt ordet icke för att örsöka hindra bifall till det ifrågavarande betänkanlet, då ett sädant försök nu, likasom vid föregående iksdagar, blott skulle blifva en ropandes röst i öken, utan för att på förhand protestera emot den af tskottet föreslagna åtgärd i afseende på användandet f bankovinsten. Funnos inga privatbanker eller hyoteksföreningar, skulle jag rösta för betänkandet, nen sä länge de existera anser jag det vara oklokt andledt att frånhända banken dess vinst, ty om en Her flera af dessa anstalter skulle göra bankrutt, inge man väl se i hvilken ställning banken komme. lan har här, helt klokt beräknadt, talat om högre evillning, och jag fär för min del tillkännagifva, tt jag heldre vill öka densamma än att förringa ankens säkerhet. På grund häraf kan jag icke för vin del medgifva en enda skillings afhändande från anken af dess vinst. Hr Prinrtzensköld instämde med hr v. Hartmansdorff. Hrr Mannerskantz, frih. Palmstjerna och hr Björnjerna, O., talade för bifall. Efter slutad öfverläggning samt begärd och verkälld votering bifölls betänkandet med 59 ja mot 25 ej. — Ständet ätskiljdes kl. 3; 11.