Aftonbladet – 17 mars 1854, sida 3

nej. — Ståndet ätskujdes kl. Va II. —— Presteståndet. Plenum d. 16 Mars, kl. 6 e. m. Sedan den kongl. skrifvelsen, hvarom förut 5 Jnämndt, blifvit uppläst, föredrogs ekonomiutskottet .Jbetänkande JM 66, som afhandlar väckt fråga or tullfri införsel af spanmål och mjöl. Utskottet ha Jtillstyrkt underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t me begäran att den å spanmäl och mjöl bestämda inför seltull mätte borttagas intill tiden för nästa skörd. ) Domprosten Thomander. Då det icke är osannolik att Östersjön blir skådeplatsen för ett krig och e heller osannolikt att Ryssland förbjuder utförsel a spanmål, uppstär sjelfmant den frägan hvarifrån nå gon import kan ega rum. Det finnes dessutom här vidlag ett kungsord, som är lika gällande som i af seende å bränvinsbränningen. Detta oaktadt bör stån det, som tillstyrkte bränvinsbränningens inställande Jäfven nu tillstyrka den tullfria införseln af spanmäl huru homöopatisk påföljd den än kan hafva. Doktor Nordlander. Man fann i ntskottet att pri Iserna stodo högre i Danmark och Tyskland än i Ryss land; men det är under nuvarande politiska förhål Jlanden högst osannolikt att någon köpman -skall väg uppgöra nägra affärer från Ryssland. Den goda af sigten att från främmande land vilja förskaffa bröt åt Sverges hungrande folk, kan ej underkännas. De fanns ett medel dertill förut, bränvinsbränningens inställande, men då försäkrades från så många håll att det ej funnes eller vore att befara någon nöd; nu har förslaget tillkommit liksom att lugna, och förefaller talaren som ett uttryck af ett ondt samvete, hvilket vill på något sätt öfverskyla ett begånget misstag. Ehuru ingen heldre än talaren önskar den fattige: bästa, kan han ändock icke gifva förslaget sitt bifall, då ingenting dermed uträttas utom en skadlig rubbning i den ekonomiska lagstiftningen, och då detts förslag möjligen är blott en öfvergång till ett ytterst farligt exportförbud, röstar han för afslag. Doktor Sandberg. Då brist uppstår eller, hvad som är detsamma oskälig, stegring af priserna, finnas 3:ne medel till hjelp. Inställelse af bränvinsbränningen, tullfri införsel och exportförbud. Att bränvinsbränningen ej blef inställd är den största olycka, ty om ett bränvinsförbud skulle egt rum äfven till nästa riksdag finnes det nog tillräckligt bränvin förut för en stor del af svenska befolkningen att supa sig ut fattig. Hvad som då talaren förutsåg har inträffat, man ville bränna, man vill nu hafva tullfri införsel för att kunna bränna upp den säd som finnes och den som tullfri införes. Utaf två onda ting är tullfri införsel den minst ska-liga, och det är möjligt att, när de åskmoln, som nu betäcka den östra horisonten, urladdat sig, ifrån Ryssland något kan finnas att hemta. Hvad som dock är mest upprörande är den önskan, som förråder sig i en afreservationerna, att någon lindring ej bör tillvägabringas, och att den lindring man kan bereda uppgifves som en förnärmelse för sädesproducenten, som derigenom ej skulle få så högt betaldt för sin vara som annars blefve fallet. Detta säges, då från flere landsorter underrättelser ingä att befolkningen blandar sitt bröd med bark och agnar. Prosten Melander talade för bifall till betänkandet. Bofpredikanten Wensjö hade i utskottet reserverat sig mot beslutet, då han blifvit upplyst om att något behof ej fanns och att medlet ej skulle tjena något till: ty så mycken spanmäl finnes i landet att någon sorts nöd ej är att befara. Vigtigt är det äfven att spanmäålshandeln får röra sig fri. Troligt är det ej heller, att den spanmål som finnes i Ryssland skall söka sig till Sverge, der priset är lägre än i Danmark och tyska hamnar. Pen enda fördel som möjligen vore att päräkna blefve en transitokanal, hvarigenom landet ej finge nägon spanmål, men staten gjorde förlust på tullen. Doktor Gumelius talade i samma rigtning som hofpredikanten Wensioe, men rådde ståndet att, då frå gan öfvergått från en statsmannasak till en opinionssak, ej afslå densamma, ty hvar och en, ehuru han inser att ingenting kan med förslaget uträttas, blir dock, om han motsätter sig detsamma, ställd till rätta, som den der vållat alla de motgängar vi kunna gå till mötes. Doktor Säve vill fästa uppmärksamheten på en reservant, som nyligen begärt understöd för sin ort, men nu framkommer med det påståendet att importtillätelse skulle vara förnärmande för sädesproducenten. Huru står detta tillsammans? Ställningar och förhållanden mätte den sednaste tiden betydligt förändrat sig i den värde reservantens hemort! Man har sagt att i Ryssland stär spanmälen visserligen lägre än här, men derifrån lär väl ingenting, i följd af de politiska förvecklingarne, kunna erhållas; huru står detta tillsammans med det glada budskap vi nyss hört, att Ryssland erkänt vär neutralitetsförklaring? Exporten kan blifva besvärad, men ej omöjlig, ty det låter sig väl ej tänka att alla ryska bamnar skola på en gång blockeras. Tullfri införsel har äfven blifvit framställd som ett abnormt förhällande, men jag anser att detsamma derigenom först blefve normalt; ty det naturliga är väl, att man får sälja der man får bäst betaldt och köpa der bästa priset erhålles. Prosten Carlander instämde. Lektor Söderberg talade för betänkandet. Biskop Heurlin anslöt sig till doktor Gumelius. Professor Agardh älskar stabilitet i ekonomisk lagstiftning ej blott på papperet utan äfven i verkligheten. När ständerna förkastade förslaget om bränvinsbränningens inställande, kunna de nu ej, innan sviterna af April månad visat sig, komma fram till regeringen med en dylik framställning. Prosten Forssell ansäg medlet hvarken allopatiskt eller homöopatiskt, utan rakt för ett qvacksalfveri; kan ej böja sig under en opinion, den han ej anser vara den rätta. Skulle han denna gång gifva med sig, måste han det äfven, när, hvad ej lär dröja så länge, exportförbud kommer i fråga. Professor Bring trodde attregeringen kunde handla utan räd af ständerna. Doktor Broman yttrade sig äfven mot förslaget. Domprosten Thomander upptog och vederlade härefter de framställda anmärkningarne, hvarefter bejänkandet af ståndet bifölls. ee Borgareståndet. Plenum i går afton. Sedan ständet mottagit den kongl. skrifvelsen om