Aftonbladet – 13 mars 1854, sida 3

och likväl vore det för Sverge af oberäknelig nytta om dessa länder antoge en mera upplyst handelspolitik i afseende på Sverge. Mäåtte rikets nu församlade ständer inse denna sanning, öch gå den andra stats makten till mötes i ett ämne af omätlig vigt för den fosterländska industriens framtida utveckling. P, Lagerhjelm. . Käräntänshistoria. Följande korta berättelse, som ytterligare bevisar oefterrättligheten af våra karantänsförfattningar och ådagalägger den omensklighet till hvilken de ofta leda, har blifvit oss benäget meddelad af en man, som intygat dess sanning, och synes den oss förtjena att offentliggöras till en liten påminnelse för ständerna, som nu snart komma att behandla frågan om karantänsförfattningarne: Slupen Reformvännen, hemma i Hudiksvall, stadd på resa dit från Stockholm, mäste för sjögäng och regntjocka d. 25 nästlidne Augusti inlöpa till Ljusne hamn i trakten äf Söderhamn. Dä det förspordes att sjuke funnos om bord, afhölls fartyget frän land och karantänsbefälhafvaren, ätföljd af läkare, rodde ut till fartyget som låg för ankar ?; mil frän stranden. Genom samtal med en ä däck varande sjöman erhölls den upplysning, att skepparen redan i Stockholm insjuknat i kolera och blifvit till sjukhus afförd, att slupen med 2 man; besättning, Lindqvist och Erik Erson, derifrån afgått den 20 Aug. ätt vid an komsten till Waxholm samma dag Lindqvist insjuknat i kråkningar och diarrhe, till följe hvaraf en man från Waxholm, den nu samtalande, blifvit ombedd att medfölja till slupens handterande under resan norrut, att den 24 Aug. Erik Person äfven insjuknat, likaledes i förenämnde symptomer och att den först insjuknade, som låg under däck, nu var oförmögen att tala och röra sig. Efter inhemtande af dessa underrättelser, ville läkaren besöka de sjuke för att öfvertyga sig om sjukdomens verkliga beskaffenhet och vidtaga nödige ätgärder för deras vederfående; men må teäfstå derifrån sedan karantänsbefälhafvären upplyst det vara i författningarne aldeles förbjudet att gå om bord, utan att sjelf derefter förblifva i karantän, -och nödgades derföre inskränka sig att, under at erhällne upplysnin gar hemtad förmodan att sjukdomen verkligen var kolera, meddela ofvannämnde sjöman medikamenter och föreskrifter huru han, den ende friske ombord, skulle sköta de andra båda sjuka och sjelf äfven staga in vid minsta känning af illamäende.s — Den först insjuknade dog natten till d. 27 dennes och den andre den 30:de, och båda begrofvos på en holme i grannskapet. Skrifvelse afgick till fartygets egare i Hudiksvall att ofördröjligt dit anskaffa besättning som kunde föra fartyget till karantänsplats : Furusund, beläget på 30 mils afständ (!); och den 1 Sept., sedan ny skeppare ankommit, afseglade slupen, beordrad till nämnde karantänsplats. — Nägot vidare sjukdomsfall afhördes icke. Man kan med skäl fråga på hvad sätt dessa bäda insjuknade sjömän förverkat rättigheten att i sin nöd erhålla den hjelp af läkare som på stället var att tillgä, och hvarföre de skulle på detta sätt hjelplöse lemnas att dö. Mah kan också latt föreställa sig i hvilken bela. senhet den ende friske ä det på omensklligt sätt, men likväl alldeles: författningsenligt afskydda fartyset, under dessa dagar måste hafva befunnit sig, och med skäl fråga om han kunde anse sig hemma ett kristligt land, der kärleken till nästan söndagligen predikas och utgör en af hufvudpunkterna i den religiösa och moraliska uppfostran.