Aftonbladet – 13 mars 1854, sida 3

dringen, som ifrån förstärkt statsutskoct till förstärk bevillningsutskott öfverflyttar Sista afgörandet i be. villningsfrågor.s — — Hr assessor Lagerhjelm har begärt plats i tidningen för nedanstående uppsats: Uti Aftonbladet för den 27-Febr. läser man stats. rådet friherre Palmstjernas anförande inför ridderskapet och adeln vid remissen af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition i tullfrågan. Detta börjar sä: Hvfvudnsakligast af hr Lagerhjelm, men äfven af friherre nRaab, har blifvit yttradt något om frihandel. Der nförre, som åberopade Englands exempel, har yrka pförbudens borttagande.s Sedan friherre Palmst,erna utfört sin äsigt om den oro, hvari den inhemska fa brikanten sväfvar, yttras: Ått i öfrigt vilja jemföra aSverge med England, att vilja i Sverge införa såadane grundsatser i handeln, som der äro antagne, nförekommer mig åtminstone alldeles olämpligt, och hvar och en som något eftertänkt förhållandet, torde lätteligen finna att de i England antagne grundsatnser för handeln hvila på helt andra omständigheter, än som förefinnas hos oss,; hvarefter dessa omständigheter utvecklas. Jag afhörde friherre Palmstjernas replik; men var i anseende till en bröstsjukdom alldeles utur stånd att svara. Då mitt anförande fanns i protokollet, ansåg jag ej heller nödigt att på riddarhuset söka ådagalägga det misstag, hvarpå hr friherrns uppfattning af min framställning hvilar. Nu deremot, då friherre Palmstjernas yttrande genom Aftonbladet erhällit en större publicitet, anser jag mig böra inför densamma utreda förhällandet. Uti mitt anförande förekommer ordet England endast på följande ställen: Sverge, som eger spanmål, kreatur, jern, trävaror m. m, att föra på verldsmarknaden, har starka skäl att närma sig den handelspolitik, som England redan antagit; samt på ett annat ställe: Englands föresyn börjar verkas. Jag erkänner öppet, att jag ej kan, af det sätt hvarpå ordet England här förekommer, draga samma slutsats som friherre Palmstierna, nemligen att jag baserat min framställning på cn förment likhet af naturförhällanden, kapital m. m. emellan England och Sverge. Det finnes mellan dessa båda länder stora olikheter. Englands geologiska beskaffenhet är ju alldeles olika mot Sverges! Tagom jernhandteringen till exempel. I Engländ finnas malm och bränsle i ymniga massor, koncentrerade på ett och samma ställe. I Sverge betungas malmen af dryga frakter till masugnarne. I England finnes bränslet utmed malmen. I Sverge måste man hopsamla det från glesa skogars stora rymder. I England kan bruksegaren drifva sina verk, i anseende till bränslets billiga pris, med ångmachin, och blir derigenom oberoende af vattenkraften. I Sverge bestämmes brukslokalen af ett vattenfall, hvaraf långa frakter ofta blifva en följd. Kastar man åter en blick på handeln, så ser man att östaterna, emellan Nordsjön ooh Atlantiska hafvet, hafva ett vida förmånligare läge än fasta landet i en vrå af Europa. Men olikheterna förhindra ej ögat att äfven se likheterna: Sverges exportartiklar skola realiseras på verldens stora marknad, likasom Englands. Likväl har jag alldeles icke uti denna likhet sökt mitt motif för min framställning. — Men om det är en sanning att Sverge verkligen har spanmål, kreatur, jern, trävaror m. m. att exportera, så måste man medgifva att det är för Sverge af serde les vigt att tullsatser, hamnumgälder m. m. i fremmande länders hamnar äro billiga. Men billighet i dessa afgifter, som belasta den svenska expoitörens affär, är just följden af den handelspolitik som England antagit. Min öfvertygelse är derföre att Sverge har starka skäl att närma sig nämnde handelspolitik. Jag har säledes icke tagit min tillBykt till det motif frih. Palmstjerna tillegnat mig. De motiver, som jag anfört, synas af nedanstående citation utur mitt anförande inför ridderskapet och adeln De af Kongl. Maj:t uti nu föredragna nådiga proposition andragne omständigheter äro alla gällande, äfven för den händelse, attrikets handelsförhållanden skulle evinnerligen förblifva desamma till andra län der; men om nu gällande prohibitiva handelspolitik förlamar vår utrikes handel — om förbuden i vår tulltaxa underhålla en obenägenhet hos andra makter att nedsätta deras import-tullsatser och att mildra andra umgälder i deras hamnar; om våra mest naturliga näringar, såsom skeppsbyggeriet, frakthandeln, åkerbruket, kreatursafveln och bergshandteringen lida men af detta föråldrade prokhibitivsystems reaktionära inflytelser på fremmande makters handelspolitik emot oss; om våra exportartiklar blifva qvarliggande i våra hamnar öfver vintern af brist på fartyg att utföra dem; — då hoppas jag, att höglof. utskottet skall finna tiden vara inne att borttaga förbuden utur tulltazan, på det att Rikets Ständer måtte gå Kongl. Maj:t till mötes i afseende på antagande af en friare handelspolitik — hvarigenom Kongl. Maj:t skall sättas i stånd, att med nationens bifall begynna ett nytt tidehvarf i afseende på handelsförbindelser med fremmande folk.o Utbytet af lämpliga tullsatser emot förbud är icke någon ny fräga. Den framställdes redan vid 1840 års riksdag af en stor konung, hvars regering bar stämpeln af den mest konserverande hållning. Isamma anda täcktes vår nu varande konung yttra sig i nådig proposition till Rikets Siänder 1847. Dä England år 1850 upphäfde sin navigationsakt för alla de nationer, som ville antaga en friare handelspolitik, — förklarade sig Sverges Konung genast för densamma. Kongl. Maj:t föreslog äfven, i nådig proposition till Rikets Ständer år 1851, upphäfvandet af den så kallade transatlantiska tull-lindringen — och det förbud som vid samma riksdag utvoterades utur tulltaxan blef af konungen upphäfdt — och inga menliga följder hafva deraf inträffat. Kongl. Maj:t har säledes redan länge och konseqvent när 1 den handelspolitik som England redan återstår för rikets nu församlade ständer att göra detsamma. — Hvem kan begära, att Frankrike, tyska tullföreningen, m. fl. stater skola nedsätta sina t satser, hämnumgällder m. m. för Sverges expor klar, under det att Sverge medelst förbud utestänger dessa länders produkter från all afsättning på SvergeP?P?P?