Aftonbladet – 13 mars 1854, sida 3

sion som derefter fördes; ätergifva vi det nu i sin helhet : SS Prosten Qviding yttrade: För min del anser jäg den föreslagna förändringen bäde nyttig och nödig. Det är klart som dagen, att när de personer, som utarbetat bevillningsfrågorna och säledes derom böra hafva tillräcklig kunskap för att bedöma huru de skola rösta, uteslutas af en majoritet från det slutliga afgörandet i förstärkta statsutskottet, men deremot personer, som äro i saken fullkomligt främmande och obekanta, deri insättas, skall det nödvändigt inträffa att mången röstar på slump, eller också att han tager råd utaf den majoritet som tillsatt honom, utan att han vet om dess åsigter äro riktiga, om han till följe deraf gagnar eller skadar. Den röstande blir på sätt och vis lik en automat, som handlar utan medvetande af det han gör: För den samvetsgranne och annars sjelfständige utgör en sådan ställning en vånda som måste plåga honom; för den lättsinnige och fäfänge är den en njutning af ett förtroende och utmärkelse för priset att vara ett viljelöst redskap uti en annans hand. Tillvaron af det ännu gällande stadgandet i 71 s har ock gifvit anledning till ett politiskt betänkligt förhållande. Derigenom att i förstärkt statsutskott äfven anslagsfrägorna slutligen afgöras och det kan antagas att konungen mäste intressera sig för erhållande af de medel han anser nödiga för landets behof, kan, dä äfven bevillningsfrågor der afgöras, ett parti i afseende på dessa sednare räsonnera och handla så här: Vill icke konungen t. ex. i tullfrågor handla som vi, sä efterkomma icke vi hans önskninsar i anslagsfrågor. Hvardera kommer icke att bedömas och utgöras efter sakens naturliga beskaffenhet, utan efter regeln: tjenst för tjenst. Konungen blir säledes inskränkt och bunden ssmt förhindrad att till fullo handla efter sin åsigt om landets Sahnskyldiga nytta. Han nödgas af tvenne tilläfventyrs nyttiga saker uppoffra den ena eler andra, eller möjligen båda. Det förekommer mig sannerligen som konungamakten sålunda blifvit inskränkt och bunden, då jag betänker de friare tullåsigter, hvilka för flera år sedan som ett slags program kungjordes, och de afvikelser som derifrån sedermera skett; det förekommer mig så, då jag besinnar det besynnerliga och af ständerna förkastade förslaget till ändring uti 61 s R.F. Om ett sådant band på konungamakten egt rum, så ställa vi för närvarande prohibitisterna derför till svars; men ingenting hindrar att framdeles frihandlare, som tyckas vinna alltmera terräng, kunna göra sig skyldige till samma missbruk utaf 71 . För min del vill jag hvarken att prohibitister eller frihandlare skola kunna i grundlagen Hemta ett medel att kufva kung och land. Landet suckar ännu ander prohibitisternas välde; en enda stad regerar ju, säges det, Sveriges rike och hvad är vinsten deraf annat än förnedring för den öfriga delen af landet, skattskyldigt under denna stad i höga priser på nödvändiga klädesartiklar, allt annat förderfligt inflytande nämndt, som prohibitivsystemet utöfvat. Jag väntar nig icke stort bättre om frihandlarne komme till vället, men jag vill icke att nägot parti, nägot intresse ägger sig emellan konungen och landet; jag vill att onungen skall vara i sina handlingar fri för partisängares anläggningar; jag vill att landet skall berias från den ena eller andra stadens eller provinsens fvervälde, och jag vill derföre att ur grundlagen må indanrödjas stadganden, som gifva maktbegäret och gennyttan medel i händerna att komma åt ett sålant välde; jag vill att hvarje sak betraktas efter dess eskaffenhet samt att den bedömes och afgöres af de nän, som derom inhemtat tillräcklig kunskap. För nin del godkänner jag derföre den föreslagna föränringen, som ifrån förstärkt statsutskoct till förstärkt evillningsutskott öfverflyttar Sista afgörandet i beillningsfrågor.s