Aftonbladet – 13 mars 1854, sida 2

Kongl. Hofkapellets konsert till förmån för dess pensionskassa. Vid denna konsert befanns en af de tre afdelningarne, som förut varit instrumental, nu mera använd till vokalmusik. Man synes haft för afsigt att derigenom bereda konserten ej blott en mångfaldigare repertoir, utan ock en mångfaldigare publik, och resultatet visade att beräkningen varit riktig; konserten gafs nemligen för nära fullt hus. Aftonens glanspunkt var Beethovens 8:de symfoni F-dur, som utgjorde konsertens sednaste afdelning. Den tillhör Beethovens humoristiska verk, dock är den här rådande humorn hvarken dyster eller fantastisk; en ovanligt glad och naiv ton genomgår i strängt fasthållen enhet samtliga satserna, hvaraf dock hvarje har sin olika skiftning, och det hela rör sig på det romantiska område, der Beethovens fantasi så gerna dröjde. Denna totalkarakter har troligen föranlåtit Beethoven, att i stället för Adagiot, som han eljest plägar tilldela en hufvudroll, här gifva en liten Allegrettosats, som i naiv grazie söker sin like. I denna sats äfvensom i den herrliga menuetten framträder verkets grundtanke mest koncentrerad, med mesta lugn och klarhet, under det den i Allegrot uppträder med Beethovens vanliga eld och kraft, i finalet med den nyckfulla liflighet, den outtömliga rikedom på originella och qvicka vändningar, som i Beethovens finaler äro så beundransvärda, men ock framkallat så många olyckliga efterbildningar, hvaraf äfven denna afton lemnade prof. Konsertens första afdelning utgjordes afen. symfoni (A-moll) af hr N. W. Gade, Denna komposition röjer onekligen talang, och sak