Aftonbladet – 11 mars 1854, sida 3

Huru kuniha: väl också poperna åtnjutarnå Igon allvarlig aktning raf.sina församlingar ägare. När den ena menniskan erhåller sit dbröd från den andras hand är hän mycke nära att vara den sednares slaäf. Sådan ä popernas ställning till deras herrar. Utnämd: af dessa oftare än af stiftets biskop, erhålla de a J dem de nödvändiga medlen för sin existens p sådana områden afderas ägor, hvarest dessa be haga bosätta dem. Jag villhär såsom ettexempe anföra presterskapets vilkor uti en by af guver nementet Jaroslaw, tillhörig grefve B, hos hvil. ken jag en tid vistats. Denna by betjenas af tvenne prester, en diakon, fyra pedeller och en sån. gare. Alla dessa personer äro gifta och familjefäder, inalles 30 åa 40 individer. Till underhåll för hela denna hop betalar Grefve B endast 600 rubel papper. (500 Rdr Sv. Rgs.) Grefven består dessutom passande bostäde! åt hela kolonien. Dessa inkomster kunna säkerligen kallas ganska ringa. De skulle likväl förslå för en prest, som kunde lefva i likhet med bonden os hvilken han bor. Låt oss dessutom märka att grefve B. är en upplyst och verkligen religiös man och en af de egendomsherrar som bäst behandla sitt presterskap. Om man anser såsom undantag det sällsynta exempel han erbjuder, så kan man göra sig ett temligen tydligt begrepp om popernas allmänna ställning uti hela riket. Jag undantar icke ens dem som betjena kronans byar. Till den bestämda inkomst som poperna ha af herrarne, får man lägga sportlerna, och på detta fält ge de sitt begär lösa tyglar. Poperna hafva nemligen inga andra reglor vid bestämmandet af priserna på fina förrättningar, än eget godtycke och nyck. Simonien är hos dem i dagligt bruk. De sälja sakramenten. Man har sett en pop vägra att bära sista smörjelsen till en sjuk, hvars familj nekade att betala så mycket som han fordrade. Godsherrn nödgades komma emellan för att afsluta en förlikning. Men det är i synnerhet i fråga om giftermålsdispenser som popernas girighet har fritt spel. Uti Rysslands byar, der man så sällan söker hustru utom byn, är det lätt för poperna att inom familjerna finna förbjudna leder. Det är i synnerhet lätt för dem att i okunniga och vilseledda bönders ögon gifva detta utseende åt saken. Det vigtigaste för popen är att man betalar bra. Men de veta nogsamt, att menniskor som vilja gifta sig, betala gerna. Då jag beskref huru poperna gingo omkring i husen och sjöngo sina te Deum, nämde jag att giftemålsdispenser voro en synnerlig orsak till deras välvilliga emottagande af bönderna. Dessa underlåta icke heller att vid förekommande behof påminna presten de bränvinsglas som blifvit honom iskänkta och de piroger, som framsatts till hans ära. Så snåla än poperna äro, så är det dem svårt att icke visa sig känsliga för denna hågkomst och följaktligen göra koncessioner. Men tillfälle felas dem icke att taga vedergällning. Två eller tre gånger om året göra de en rund omkring i husen och uppbära af bönderna en slags tionde, som de bemöda sig att, så vidt möjligt, få i kontanter. På det sättet bild.r sig mellan ryska presten och hans församlingsbo ett system af ömsesidiga tjenster, men hvilkas egentliga mål är ett utbyte af andliga och timliga gåfvor, och derföre olyckligtvis ngifver, å ena sidan församlingsbon fallenhet för misstänksamhet, som beröfver honom allt förtroende till hans pastor, och å den andra ramkallar hos denne sednare en spekulationsinda, som förlamar hela det nit han borde itveckla för sina församlingsboer Men hvart ar väl, under ett sådant slags umgänge, det eligiösa idealet vägen, och denna presterliga öresyn, som den ortodoxa ryska kyrkan påtår sig ha lånat af den helige Paulus?