Aftonbladet – 11 mars 1854, sida 3

de förvänade turkarne svara från fästningens 92 ka le Rone, men deras eld tillfogade värt artilleri ingen a. Emellertid blefvo batterierna under natten fullänel dade och betäckta genom bröstvärn: Mellan den 28 och :29: uppfördes af oss ännu tvenne n I batterier på venstra udden af. Radoman-och pä ön Tscharoi, och mellan den 29 och 30 tvenne bröstvärn emot högra ändpunkter af Rustsehuk, på utskjutande punkter å venstra stranden. Värt artilleri, som vär 12 kanoner starkt, öppnade nu änyo möt de fiendtelliga fartygen eld, hvilken fortfor ända till den 3 FeNn I bruari. I följd af dessa med beslutsamhet och skicklighet vidtagna ätgärder förlorade den fiendtliga flottiljen, oaktadt densamma försvarades af fästningsartilleriet och af ett till stranden framryckt ridande batteri: 1 ångfartyg, 5 större och 2 mindre fartyg — skjutna i sank, samt 1 kanonbåt och 10 större fartyg iPdels satta på grund, dels uppkastade på stranden; dessutom tillfogades större delen af de öfriga fartygen betydliga skador, så att af hela flottiljen återstodo oskadade endast de bätar, hvilka af fienden blefvo förda in i floden Lom och befunno sig utom 2 I vårt skotthåll. Vära batteriers skyddade läge var orsaken dertill att denna framgäng kunde vinnas med ganska liten förlust, ehuru turkiska artilleriet opererade med ovanlig liflighet. Under hela den 8 dagar långa kanonaden stupade hos oss två af manskapet och särades befälhafvanden för 2:dra tunga batteriet, stabskapteJ nen Kononovitsch och 9 man af underbefälet. Enligt generaladjutanten furst Gortschakoffs rap-) port, hafva till denna stora framgång företrädesvis bidragit generaladjutanten Schilders skicklighet och chefen för Schurscha-detachementet, generallöjtnanten Sojmonoffs verksamhet; denne sednare har i allmänhet ådagalagt en utomordentlig insigt och tapperhet, i det han under 6 månaders tid försvarat den vigtiga posten vid Schurscha. Till antalet af dem, som mest utmärkte sig, höra: tjenstförrättande chefen för detachementets stab, öfversten vid generalstaben Gleboff, öfversten vid lifgardesartilleriet Kostanda och vid 10:e artilleribrigaden: stabskaptenen Kononovitsch och löjtnanten Tolpiga, äfvensom adjutanten hos generaladjutanten Schilder, ingeniörlöjtnanten Tiedebell. Generaladjutanten furst Gortschakoff vitsordar för öfrigt den tapperhet och kallblodighet som ådagalades af alla officerare och soldater, hvilka deltogo i förenämnde affärer. På de öfriga punkterna utmed Donaus lopp har fienden från den 26 Jan. till den 6 Febr. icke företagit nägot af vigt; dess försök att den 25 Jan. sätta öfver floden vid Turno blef tillintetgjordt af 6 kompanier frän Alexopolska jägarregementet, med 2 ka-vallerikanoner, under öfversten Reissigs och öfverstelöjtnanten von der Brinkens befäl. Turkiska kavalleriet, som visade sig vid Kalafat, drog sig hvarje gång skyndsamt tillbaka för våra kavalleri-reserver. Vid nedra Donau var allt lugnt. Storfursten Konstantin Nikolajevitsch har förärat kapellmästaren vid kejserliga teatrarne, Kaschinski, en briljanterad guldring för dennes musikaliska komposition hymn till ryska flaggan, ur dramatiska stycket högtiden i Sebastopol,. Under titel den röda kanonen meddelar Ryska Invaliden följande berättelse: På den minnesvärda dag, då slaget vid BaschKadyk-Lara utkämpades, togo vära segrande trupper, bland en mängd trofeer och vapen, äfven en trepundig kanon. Dess rödmälade lavett var redan på långt afstånd i ögonen fallande, och den ihärdighet hvar med fienden försvarade kanonen, förvånade våra trupper. Under det turkarne lemnade oss i krigsbyte sina tunga batteripjeser, kämpade de med ursinnighet för denna lilla kanon och föllo hoptals omkring densamma; färgad af sina försvarares blod gjorde den i dubbelt afseende skäl för sin benämning: den röda kanonen, Efter slutad drabbning, och sedan inskriptionen ä kanonen blifvit öfversatt, förklarades äfven orsaken till den ståndaktighet, hvarmed de turkiska bataljonerne försvarat densamma. Kanonen var nemligen en äreskänk af sultanen till anatoliska armåen: en annan dylik hade äfven blifvit af honom förärad åt den balkanska armekåren. Denna sednare befinner sig, sälänge turkarne ännu ej gått att mäta sina krafter med ryssarne på öppna fältet, i Omer Paschas disposition. Men äreskänken till anatoliska armen sägo vi redan den 17 Januari på gatorna i Tiflis. Denna kanon är ganska vacker, konstfärdigt gjuten och arbetad med särdeles omsorg. På bakstycket finnes, förutom sultanens vapen en turkisk inskription af följande lydelse: Denna kanon kan kallas Padischachens kurir, som högt förkunnar Abdul-MedschidChans ära och rättvisas. En annan inskription ger tillkänna att denna kanon är gjuten år 1269 efter hedschra, d. ä. sistlidet är 1853. Den fick dock icke länge tjena som ett vedermäle af sultanens aktning för hans asiatiske försvarare, och utställd till iskådning för invänarne i Tiflis, förkunnade den illa beherrskarens af det ottomaniska riket ära! Besla: gen på lavetten och framstycket (hvars krutkista blifvit genomborrad af våra kulor), äro grofva och motsvara ej det omsorgsfulla arbetet på sjelfva kanonen. Dessa kanoner hafva blifvit rödmälade, till åtskillnad frän de andra turkiska artilleripjeserna, för utt särskildt utmärka dem såsom sultanens kanoner; len röda färgen i Orienten tillhör padischachen och berrskande personer i allmänhet. tföljd af en talrik folkmassa och beledsagad af n trupp linie-kossacker, tvenne kompanier infanteri samt under militärmusik, fördes kanonen utmed gatorna i Tiflis och uppställdes på platformen framför hufvudhögvakten. Hela dagen igenom strömmade folket till och ifrån stället, för att betrakta den dyrbara gästen frän Konstantinopel, som redan päfölande dag .skulle företaga en längre resa. Denna kanon kommer nemligen, till följe af nädig befallling, att afsändas till S:t Petersburg, och skall såillvida förändra sin ursprungliga bestämmelse, att en under vägen icke skall utbasuna turkiska padichachens ära, utan förkunna ryska ezarens lof och en ryska härens, hvilken fråntagit fienden det hoiom förärade utmtrkelsetecknet. FINLAND. Om storfursten Konstantins vistelse i Helingfors läser man i Helsingfors tidning: H. E. H. Storfursten Konstantin Nikolajewitsch ar dessa dagar behagat mottaga och läta för sig ;resentera säväl kejs. senatens vice ordförande, pro kurator och ledamöter, som cheferne för embetsversen, generalitetet, amiraler, stabsofficerare, universietsstaten, borgerskapets äldste m. fl. H. K. H, har lera gänger besökt Sveaborg och tagit flera till mainen hörande inrättningar samt krigsfartyg i närmae Öögnasigte. I tisdags kl. 5 e. m. voro flera högre mbetmän inbjudne till H. K. H:s taffel i kejs. paatset. I onsdags på aftonen täcktes H. K. H. med in närvaro hedra en bal hos H. Ex. t. f. generaluvernören. Vid detta tillfälle uppvaktade studentorpsen H. K. H. med afsjungande af Värt land, ör hvilken uppmärksamhet H. K. H. behagade låta, enom universitetets rektor, framföra en tacksägelse 11 de studerande. — Efter att i förrgår hafva tait härvarande skeppsvarf i närmare ögnasigte samt ispekterat samtliga kaserner, afreste H. K.H. igär 1. 8 på morgonen åter till S:t Petersburg. Professor Cygnus höll den 6 sin inträdesöreläsning vid universitet om det historiska lramats rättigheter och skyldigheter i sitt förvållande till historien., FR ot AA 0 Rh mh Ae AN jr fs BR nn TAG ECE Ka I ee