Aftonbladet – 9 mars 1854, sida 2

— Ers höghet, denna förklädnad är mig kär. Den påminner mig om de gladaste dagar i mitt lif, om min kärleks vår, om vistandet vid Finstad ). — Ack du älskade flicka! — prinsen tryckte en varm kyss på de blomstrande läpparne, — hvilken skada att du skall resa! Regina instämde häruti, men begärde bref och instruktioner. Prinsen gaf henne begge delarne, likväl ganska få skriftliga, men så mycket mer muntliga instruktioner. Likaledes fick hon en ring, som berättigade henne, att fordra lydnad af general Zöge, hvilken var högsta befälhafvaren på stället; dit hon ämnade sig. Följderna af denna beskickning fingo snart Sveriges östra kuststäder erfara. Men ögonblicken förgingo; ännu en gång tryckte hon prinsen till sitt bröst, kastade väskan öfver ena axeln, karbinen öfver den andra, hälsade på militäriskt sätt och ilade bort. Tio minuter derefter såg man en kornett, som det tycktes i ungdomens första blomma, i sporrstreck taga vägen genom Roslagstullen. Fredrik satt tankfull qvar. — Den här kärleken är ändock ett förunderligt ting — tänkte han; — hvarför kan man icke älska evigt, hvarför förtjusar oss i dag det, som vi i morgon se med liknöjdhet, i öfvermorgon kanhända med afsky? Så långt är det väl ännu icke kommet . ... och likvisst: — Jag är, Gud förlåte mig, alldeles utledsen vid denna äfventyrliga qvinna; vore hon icke så förb— vacker! Jag undrar just huru länge hennes skönhet skall tjusa mig... — Efter ett litet begrundande fortfor han: — Nog inser jag, att hon isynnerhet tjenar sig sjelf; i hennes hufvud bor mer äregirighet och ränksmideri, än hos båda hertiginnorna Chevreuse och Longueville. Hon vill par force bli grefvinna och maifresse declaree. Nå väl, hade jag haft makt för två år sedan, så vete Gud hvad som händt, men nu... han runkade. på hufvudet. — Med något måste jag likväl belöna hennes tjenster. Hon är mig redan för dyr och jag behöfver mina pengar till annat. Nå, ett grefvediplom till hennes ) Se Mord och Kröning.