dä religionsvilllkoret genom förslaget vore uppfyld ville gifvå dettsamma sin röst. Professor Aggardh höll civilisationen för ett stater mäl, hvilket ssamhället med egna, ej hyrda kraftei skulle sträfva :att nä, och ej endast vilja skörda fruk der det ingentiing utsäått, ty den vetenskapsplanta ma; vill hemta från fremmande land och här omplanter kommer aldrig att visa nägon produktivitet. Veten skapen hvilar på nationell grund, den kan ej blifv kosmopolitisk, endast vetenskapens resultater kunn det. Deraf fijer äfven den sanningen, att en tys) aldrigkan skifra som en fransman eller en frans man som en tsk; de bibehålla bäda, utan afseend fästadt å sprä:et, i stilen sin nationalitet, som görat ett vandt öga alltid i densamma kan upptäcka för fattarens landsmanskap. I alla länder söker man der för att göra vetenskapen fosterländsk, utom i Ryss land, der man. begagnar den här införskrifningsme toden och hvarrest. vetenskap och bildning långt ifrär att vara gedigrne, blott utgör ett faner, en kappa som man kastar öftver nationen. Huru har uttskottet sökt skipa rätt mellan den infödde svenskenn och utländingen? Jo, genom att beröfva svenskemi en fri konkurrens med sin medtäflare, då förslaget ttillagt konungen vis å vis utländingar en rätt, nemliigen rätten att kalla till lärare, som han ej eger mot laandets egne innebyggare: Man säger att denna rätt, etttt -sädant kallande, skall ej ofta inträffa. Det vyäsendtliga ligger ej deruti, att det ej ofta inträffar, utan deruti att det kan inträffa. Med hvilket :bopp : eller med hvad tillförsigt skall den inhemske -vetensskapsidkaren öfverlemna sig åt studiernas försakandle lif, då vid tiden af lönen för sina möder och uppoffringar han när som helst kan finna denna belöning af godtycket sig beröfvad. Ett politiskt misstag ligger äfven uti förslaget, emedan styrelsen alltid blir satt i förlägenhet för tillämpningen. Derför är det ej klokt att nedlägga ett tvistefrö emellan landets vetenskapsidkare och styrelsen; — röstar sålunda för afslag. Professor Bring förklarade sig ej kunna instämma med professor Agardh, som derför att han sökte bevisa för mycket bevisade ingenting. Talaren väntade visserligen ej af förslaget några lysande resultater, då hopp ej kunde vara att man kunde till Sverge locka vetenskapens celebriteter; men då förslaget genom ej så sällan inträffade svårighet att besätta lärareplatser dels vid akademierne, dels vid-tekniska och konstnärliga institutioner, visat sig vara behöfligt., biträdde talaren detsamma, enär någon prejudice för svensken ej vore att befara, då det blott är fråga ort nitmärkte utländske män och de inhemske hafva allt möjligt tillfälle att visa sin förmäga. Skall iman för att-bevara vetenskapen nationell, förbjuda inträde af utländske lärde, bör man äfven förbjudaa utländsk litteratur;.som leder till samma resultat. Prosten Tranneus hade 1848 afstyrkt detta förslag, på grund af boefarad våda, att under dä varande Ppolitiska spännimgar insläppa några jäsningsämnen, men då denna tillfälliga anledning till fruktan nu förlorat sin betydelse, röstade han för bifall till betänkandet. Dokto: Säve, hvilken förklarade sin belätenhet deröfver, att den ene af Lunds professorer förordat förslaget, hemställde om Berzelii vetenskap förlorat nägot af sitt värde derför att den blifvit öfversatt på fremmande språk. Tillfällen då denna konungens rättighet komme att begagnas:skulle blifva sällsynta, emedan vi ej sakna dugliga infödde män, men det kan vara behöfligt för teknologi och språk. Föreskriften om vederbörandes hörande ansäg talaren ganska vansklig, då det ej så sällan inträffar att en hög förman fär som svar på sina frågor veta ej de svarandes utan in egen öfvertygelse, den man förstätt skaffa sig reda på, Dä försleget blott vid behof skulle tillämpas och sarantier för missbruk finnas, är allt skäl att bifalla letsamma. Professor Lindgren. Tillägget till 28 4R. f, är en billig gärd åt verldens civilisation, ty veenskapen är af kosmopolitisk natur. Om prof för utindingen skulle föreskrifvas vore det detsamma som tt neka, ty ävvilken vetenskaplig celebritet skulle vilja ramställa sig som medtäflare till ett par unga svenka magistrar.. Af förhandlingarne vid 1809 års riksag finner maan äfven att man varit betänkt på detta lägg till 28 4. Sedan dess har förslaget många ksdagar återkkommit, dock hoppades talaren nu för etsamma en llycklig utgång. Biskop Heurrlin förmodade att det sällan skulle inäffa att en uutländsk lärd skulle söka en professorsol här, hvareest lönerna äro så små. Om behofyet ven för univeersiteterna ej är så stort, är det desto örre för tekniska inrättngar. Talaren begärde dock pplysning om ej naturalisation skulle föregå utnämandet.