Aftonbladet – 9 mars 1854, sida 2

rättigheter. Talaren fästade med -:anledning häraf uppmärksamhet på hur många utmärkte män genom naturalisation uppstått inom riddarhuset och tillika varit beklädda med rikets högsta värdigheter, och trodde sig härutaf finna de åberopade vådorna blott vara skenbara. Yrkade bifall. Friherre Tersmeden, F. W., talade äfvenledes för bifall. Efter slutad öfverläggning och begärd votering afslogs denna punkt med 97 nej mot 58 ja. 3:e punkten om förslag till ändring i 516 6 regeringsformen och 49 riksdagsordningen, angsående remiss af motioner. Genom antagande af denna punkt ansåg hr von Hartmansdorff möjligheten för ett ständ att vägra remiss försvåras, då ?,:delar af ständets röster dertill erfordrades. Äfvenledes komme öfverläggsningarne alt betydligen förlängas i stället att förkortass. Tillstyrkte afslag. — Grefve Lagerbjelke ansåg oclk att denna punkt icke borde af ständet bifallas och yrkade alltså afslag. — Hr Cederschiöld afstyrkte antagandet af ifrågavarande punkt, dels emedan ingen tidsbesparing vunnes och dels derföre att utskottet glimt att föreslå ändring af riksdagsordningeus 44 4, som stod i samband med 56 4 regeringsformen och 49 riksdagsordningen. Denna punkt afslogs. 4:e punkten med förslag till ändring af 59 4 regeringsformen och 27 I mom. riksdagsomdningen, angående proposition om statsverkets tillstäind och behof. — Hr v. Hartmansdorff ansåg det ickee nyttigt att regeringen skulle föreslå huru och på hvad sätt de medel borde utgå som äskades; ty det kunde hända att man ville bevilja ett begärdt anslag,, men afsloge det endast derför att sättet för dess anskcaffande icke behagade. Talaren trodde också att stäindernas rätt att sig sjelfva beskatta skulle lida nägon inskränkning genom den föreslagna förändringen och yrkade derföre afslag. — Grefve Lagerbjelke: Att ständernas beskattningsrätt, efter antagande af denaa punkt, är lika oförkränkt som hittills, finner jag, i motsats mot den föregående talaren, helt naturligt, ty gilla icke de det af regeringen föreslagna sätt, äro de fullkomligt både oförhindrade och berättigade satt föreslå något annat mera lämpligt. Nyttan åter äär obestridlig, emedan statsutskottet hade bas, hvarpoä det kunde stödja sig vid frägornas bedömande octh afgörande. Tillstyrkte bifall. — Hr Ribbing: Då något är riktigt i grundsatsen, bör man icke obetänkt afslå detsamma. Har regeringen rättighet att göra framställningar om behof af medel, bör den äfven ega skyläighet att uppgifva huru dessa behof skola fyllas. — Vära finansministrar böra icke komma med nakna förslag om att så och så mycket erfordras, utan det vore ej ur vägen om de tillika kund3 framställa det mest lärnpliga sätt, hvarifrån medlen skola tagas. Yrkade bifall. — Grefve af Ugglas ansåg det vara regeringens pligt att på samma gång den framställde sina fordringar, den äfven uppgäfve sättet för deras verkställande. Tillstyrkte bifall. — Hr Cederschiöld: Liksom den enskilte, när han bestämmer sig för en utgift, måste tillse hvar medlen skola tagas, likaså bör äfven staten göra. Talaren ansåg den föreslagna, förändringen både nödig och nyttig samt tillstyrkte boifall till densamma. Ifrågavarande punkt bifölls,, efter verkställd votering, med 81 ja mot 37 nej. Härefter åtskiljdes ståndet efter tillkännagifvande stt de öfriga punkterna af memorialet komme att föredragas i eftermiddagens plenum.