Aftonbladet – 7 mars 1854, sida 2

allt hvad som sker — till och med för salig kungens död Fredrik spratt till, liksom hade man berört honon med ett glödgadt jern. Regina fortfor: — Då jag åter, som varit så djupt invigd i alla po: litiska intriger, är fullkomligt öfvertygad om motsatsen — Är du det verkligen? — frågade han skyggt. — Skulle jag ej det?... Och dessutom glömma de alltid att om salig kungen blott fått lefva några månader till, skulle Sverge ej mer ha varit till. — Ja — suckade Fredrik — det glömma de alltid, — Hela verlden vet, — fortfor Regina efter en paus, hvarunder Fredrik lutat sitt hufvud mot hennes mjuka sköt, — hela verlden vet, att hennes majestät drottnin gen med sina för öfrigt goda egenskaper förenar ett häftigt lynne... — Nå väl... — Äfven för detta får ers höghet uppbära skulden. — Hvad säger du? — Alla hennes öfverilningar, alla de förolämpningar, hvarmed hon stundom öfverhopar sina råder, såsom grefve Hors till exempel, ske på hennes gemåls inrådan. Henne tillräknas allt det goda... Eder ensam, nådig herre, drabbar hatet. — Förbannelse! och denna qvisna måste jag skona, kurtisera .:. Hon är min suverän... På detta sätt fortfor Regina att gjuta gift i hans sårade hjerta och uppreta honom mot drottning och folk, till dess han slutligen, högeligen uppbragt, omtalade, hvad Regina genom Emerentia redan visste, — uppträdet i Norrtelge kyrka. Hennes köld härvid, i motsatts mot drottningens sorg, slog honom med bestörtning. Han betraktade henne ett ögonblick med en skarp blick. Regina fattade hans händer och fästade sina strålande ögon på hans ansigte. — Kan ers höghet ett enda ögonblick tro mig vara kkgiltig för en skymf, tillfogad min älskade Fridolin, — sade hon smekande. — Men jag insåg att denna förolämpning bäst af allt kan befrämja ers höghets planer. — Hvad menar du? — Medan folket pratar, handlar ers höghet. Sjelfva ständerna måste taga ers höghets parti mot de illasinnade... och denna händelse ger just den yppersta anledning att qväsa det ofrälse packet, som eljest skulle vexa oss. öfver hufvudet. Allt hvad jag sagt har endast åsyftat att väcka ers höghet ur den sköna dröm, som kallas folkets tacksamhet. Den är icke att bygga på,