Aftonbladet – 7 mars 1854, sida 2

öfvermenskliga ansträngningar, som gjordes af menniskor utaf båda könen, ur alla klasser, med biträde vid släckning och bergning; då man betraktar de motliggande svedda husen på Mellanraden, kan man knappt förklara, huru det varit möjligt att freda denna husrad. Hade elden fätt öfvergå dit (och den lärer verkligen ett par gänger fattat i hus på mellanraden, men släcktes, den ena gängen, i Stigellska gården, med handspruta af en rask sotaregosse), så hade hela vestra stadsdelen säkert helt och hållet ödelagts, och först vid kyrkan, torget och hofrätten torde man kunnat stäfja eldoden. Bland dem, som vid släckningen utmärkte sig för synnerlig raskhet, mod och ihärdighet, kunna vi ej underlåta att nämna skorsstensfejaren Lindqvist och murmästaren Rhodin, hvilka i flera timmar, bland den värsta rök och hetta, på taken och i fönstren förde vattenstrålen. I anseende till torgdagen fanns äfven en mängd landtboar inne och flera tillströmmade på aftonen, för att aflösa de uttröttade; från närmaste egendomar inskickades välvilligt både folk och ökar, som voro af ovärderlig nytta vid bergandet. Lyckligtvis blef vid denna brand ingen menniska svårare skadad till lif eller, lem, oaktadt många blott likasom genom ett underverk blefvo räddade från att krossas under nedrasande tak och skorstenar; en gumma lärer dock vid bergandet af några saker fått ena benet afbrutet. — Någon tillförlitlig berättelse om eldens uppkomst eger man ännu icke; en blifvande domstolsundersökning torde väl komma att lemna närmare upplysning derom.