Aftonbladet – 7 mars 1854, sida 2

— Af eldsvådan i Jönköping innehåller Jönköpings Tidning, följande skildring: En förfärlig olycka har åter träffat vårt förut nog hemsökta samhälle. Sistl. onsdag, den 1 d:s, kl. 11 —12 på dagen, yppades eld uti den vid jernbron belägna f. d. Sandvallska gården, och tilltog med sådan häftighet, att huset redan stod i ljusan läga innan folk kunde genom brandsignaler blifva underrättade om faran och skynda till hjelp. Elden hade, troligen genom nägon ovarsamhet, uppkommit uti hr Norlings tapetfabrik inne på gården i nämnde hus, der en mängd brännbara ämnen, bestående af dels tapeter och dels ett större papperslager samt tryckta exemplar, tillhörande hr boktryckaren Strehlenert, gäfvo frisk näring åt det härjande elementet. Emedan vinden kom temligen stark från vester och således till all olycka låg nästan utefter den s. k. Storsjöraden, tog branden inom kort tid öfverhand, sä att 2 å 3 gårdar brunno på samma gång; de smala gränderna kunde ej uppehålla lågorna i deras framfart och tvenne försök som man gjorde att bereda sig bättre utrymme för släckningsarbetet, genom att i förväg undanskaffa byggnader, hann man ej fullborda, innan de halft nedrifna busen redan voro antända; ty elden gick för fort fram i bakgårdarne vid Storsjön, och spriddes der med en förskräcklig hastighet i foderskullar, vedbodar o. d. Emellertid afstod man ej med dessa försök: nägot före skymningen nedrefvos uthusen på enkefru Schönborgs gårdstomt, hvarigenom man tillsammans med gränden vid Wahlströmska huset fick ett temligen bredt mellanrum; men åsynen af lågornas rasande framfart, de nedfallande bränderna och den störtskur af gnistor, som böljade framåt öfver husen, lemnade äfven här ringa förhoppning att sätta en gräns för förödelsen. Lyckligtvis saktade sig dock vinden sä småningom och vände sig något mera till sydlig ; genom ett ihärdigt arbete med sprutorna och genom att spika våta hudar på gafveln till Schönborgska huset, lyckades man nu, vid kl. 3 å 4 på torsdags morgon att hämma eldens vidare framfart, sedan hela Storsjöraden frän sistnämnde hus till kanalen, tillsammans 16 gårdar, totalt lagts i aska, med undantag af Sahlströmska huset, hvaraf endast yttre stommen qvarstår; utom detta, som var af tegel, voro alla de öfriga husen af trä. Ännu i går sysselsatte man sig med att släcka elden i de rykande ruinerna och nedbryta den skog af skorstenar, hvilka stå som hemska grafvärdar öfver så många menniskors timliga förhoppningar, som blifvit tillin.etgjorda. I allmänhet äro dock de brandskadade lyckligtvis i bergade omständigheter; men ehuru den mesta egendomen var försäkrad i städernas allmänna och lösöre-brandstodsbolag, komma de naturligtvis alltid att göra mer eller mindre kännbara förluster, likasom de längre fram på gatan boende, hvilka fått en mängd saker förderfvade då de utrymde sina boningar af fruktan för den annalkande faran. Ibland de brandskadade äro boktryckaren Strehlenert, af hvars dyrbara och utmärkt väl inrättade tryckeri icke det ringaste stod att rädda, samt icke mindre än 6 köpmän, som alla hade ganska betydliga lager af sill, salt, spanmål, vin, bränvin och andra varor, hvaraf dock en betydlig del räddades, hvilket äfven var fallet med de öfrige brandskadades lösegendom, med undantag af deras, som bodde i den gård, der elden först utbröt och gården näst derintill. — Endast den som öfvervarit dylika tilldragelser, kan göra sig en föreställning om det fasaväckande deri: det faddrande hemska eldskenet — dånet af nedfallande tak och brinnande bjelkar — bullret af de arbetande sprutorna — stojet och skriket. Man kan emellertid ej annat än peundra och tacksamt erkänna de stora, snart sagdt —ALLAA—— KEENAN TEARS