Aftonbladet – 6 mars 1854, sida 2

TEATER. HINDRE TEATERN: Fru Kinmanssons recett; Såda onkel har jag? Komedi i 3 akter, fri öfversätt ning. — Han vill ha lugn, lustspel i en akt; bear betning. — SÖDRA TEATEN, Förlikningen elle broderstvisten, dram i 5 akter och en tablå, a Aug. Kotzebue. Den gamle Bertheau (hr Torsslow) är er redlig och rättfram landtman, han har icke sett mycket af verlden, men han känner der lock; han har läst Franklins sedeoch lef. naadsreglor och, hvad mera är, han har sat lem i utöfning. . Han har derföre ock set sitt arbete lönadt med ett rikt mått af denne jordens goda; han är rik, han är lycklig kretsen af ömma, tacksamma slägtingar oct tillgifna arbetare. Hans enda omsorg är m att för framtiden betrygga de sinas lycka och att godtgöra sin tacksamhetsskuld till sin förste välgörare, genom att bereda hans efterlemnade dotters sällhet. Marie (mll Kindahl) älskar Bertheaus systerson och ende arfvinge, Ovide Dufaurnel (hr Thegerström); de unga ha från barndomen hållit af hvarandra, och gubben Bertheau ger nu sitt samtycke till deras förening. Ingen lycka är dock fullkomlig, ej ens i komedien, åtminstone icke i första akten, och vi ha ännu icke hunnit längre. Den unge Ovide uppehåller sig för ögonblicket i Paris, der han skall lära handelsyrket och ingå som bolagsman i en klädeshandlarefirma. Ett bref från klädeshandlaren underrättar Bertheau, att hans systerson låtit indraga sig i Parisernöjenas hvirfvel, att han öfvergifvit handeln och lefver i sällskap med lejon och lejoninnor,. Detta bref slår ned som en bomb i den landtliga kretsen. Hvad är emellertid att göra? Skicka någon till Paris att taga reda på unga herrn? Nej; gubben Bertheau har läst Franklin, som någorstädes säger: Vill du ha dina angelägenheter väl uträttade, så besörj dem sjelf, vill du ha dem illa uträttade så låt andra besörja dem., Bertheau är van att följa den vise amerikanarens råd, och han gör så äfven nu. Han reser till Paris. Hans forskningar efter systersonen leda honom till en viss mll Arsenes boning. MIL Arsenc (mll Lindmark) är musikelev, hon aspirerar en plats vid operan, men finner sig en attendant oförhindrad att hjelpa hr Ovide använda de penningar han skulle sätta in i klädeshandlarens rörelse. Mille Arsånes våning är dock dyr, hennes möblement kostbart, toilett och betjening likaså, och de lustpartier som anordnas af vännen Riffalot (hr Zetterholm) äro förtjusande, men depensiva. Den summa onkel Bertheau skickat är derföre redan all, och hr Övide väntar en ny sändning från samma håll i och för sitt tillämnade giftermål med mlle Arsene, som i hans ögon är en engel, utrustad med alla fullkomligheter. Penningarne låta dock vänta på sig; sådan onkel har jag! utbrister den otålige hr Ovide, som för öfrigt, för att nyttja gubben Bertheaus ord, just icke var med då krutet fanns upp. Men i stället för bref kommer slutligen Bertheau sjelf, för att taga reda på sin hr systerson. Ean predikar moral för honom, han erinrar honom om hans pligter och säger honom hvad hans nya vänner gå för. Fruktlös möda; Bertheau predikar för döfva öron. Andra medel mäste således tillgripas. Bertheau kastar sig sjelf in i nöjenas verld, han slösar, han spelar, han kastar ömma blickar på lilla Fanfinette, hattsöm