Aftonbladet – 6 mars 1854, sida 2

— Vid föredragningen på riddarhuset sistlidne lördag af riddarhusutskottets utlåtande, i anledning af riddarhusdirektionens riksdagsberättelse, förekom efter den af oss förut omnämnda voteringen angående en belöningsmedalj åt en direktionens bedamot, frih. Bennet, en episod, som var rätt rolig. Utskottet hade nemligen föreslagit att ståndet skulle åt riddarhusdirektionen uppdraga att, derest fråga af vederbörande väcktes om riddarhus. salens och riddarhuskanslirummens förseende med gaslysning vid nästa riksdag, derom sluta öfverenskommelse. Detta förslag rönte dock motstånd af hr von Hartmansdorff, som ansåg gasen inverka alltför ofördelaktigt på bröstet och således göra det tyngre att hålla tal. Hr Ribbing, A., sade sig icke ega någon annan erfarenhet af gaslysning än den han vunnit på landtmarskalksklubben, der den gjort en så menlig verkan på hans ögon, att han aumera sällan besökte klubben; slutligen berättade hr Bråkenhjelm, P. R., som i parentes sagdt, har den mest skorrande och obehagliga talorgan bland alla talare inom hela det höglofl. ståndet, att han, såsom lärare vid Carlberg, der gaslysning är anbringad äfven i föreläsningssalarne, haft en 25-årig erfarenhet af den menliga inflytelse gasen utöfvar på talorganet. Efter dessa testimonier kunde naturligtvis resultatet icke blifva annat, än att utskottets förslag afslogs och att det kommer att bero på ståndet sjelf, att vid denna eller nästkommande riksdag besluta i ärenlet — en rätt, som de tre nyssnämnde herrarne, den ene med dåligt bröst, den andre med dåliga ögon och den tredje med ett dåligt talorgan, icke lära kunna fråntaga stånlets majoritet, som möjligen kan tycka, dels att den nuvarande upplysningen med lampor vid riddarhusets aftonplena är både vida sämre i afsende på skenets intensitet och mycket dyrare, dels att då gaslysning med fördel begagnas såväl i Englands och Frankrikes som troligen flera andra lagstiftande församlingars sessionsrum, samt jemväl hos de tre andra stånden inom Sveriges representation, den skäligen må kunna anses lämplig äfven för höglofl. ridderskapet och adeln. KSV SAME