Aftonbladet – 22 februari 1854, sida 3

anledning af väckta motioner om utvidgande af de rättigheter som äro mosaiske trosbekännare i Sverige tillerkände. Våra läsare känna hufvuddragen af de motiver utskottets majoritet i detta betänkande anfört och det resultat hvartill det slutligen kommit. Dessa motiver funne i borgareståndet det allvarsammaste och enhälligaste ogillande. Bland alla de talare som yttrade sig, nemligen hr Wern, Kistner, Sundbland, Schenström, Brodin, Stenberg, Gustafson, Mechel, Henschen, Nygren, Stolpe, Boman, Arnberg, Ekelund, Gråå, Rydin, Frick, Palander, Schwan, Brinck, Hesselgren, Ekenman och Almgren fanns ej mer än en enda tanke om ohållbarheten och förkastligheten af de skäl utskottets majoritet andragit; de flesta bland dem af ståndets ledamöter som äro medlemmar af ekonomintskottet förnyade sina mot beslutet afgifna reservationer, och en ledamot, som i anseende till bortresa varit från utskottet frånvarande, bad att få härom erinra, emedan han skulle blygas att ha i ett sådant beslut deltagit. : I afseende på utskottsmajoritetens religiösa betänkligheter anfördes, huruledes det synes som fruktade man att kristendomen skulle förlora på religiösa tvister och diskussioner. Det bör dock erinras, att kristendomen under ärhundraden haft att bekämpa hedniska fördomar, hedniska statsförfattningar och hedniska statsmakter, men dock nedbrutit Roms och Greklands afgudabilder och gätt segrande fram genom alla länder. Den farhåga man nu hyser, att blotta beröringen mellan judar och kristne skulle vara nog att rubba dessa sednare i sin tro och utgöra en väda för kristendomen, innebär i grunden en misstro till denna religion och dess sanningars makt, mot hvilken misstro man icke kunde nog kraftigt uttala sin reservation. Erfarenheten har dessutom gifvit vid handen, att judarne alldeles icke befatta sig med proselytmakeri: utan anfördes tvertom, huruledes en aktad ledamot af judiska församlingen i Stockholm varit den som dertill föranledt och bidragit, att ordentlig kristlig gudstjenst för närvarande förrättas vid en af stadens fattiginrättningar. Utskottets statsekonomiska skäl visade sig lika litet tåla något skärskådande. Erfarenhetens lärdomar visa sig i alla afseenden stå i rak motsatts not hvad utskottet antagit. Utskottet påstår, att juden ej kan betrakta det land der han befinner sig såsom sitt egentliga fådernesland och derföre ej kan i den fulla mening blifva medborgare i ett samhälle som en icke jude. Uti en på värt språk utgifven lärobok för den judiska ungdomen visar sig emellertid att hos denna ungdom inplantas säsom religiösa lärosatser, att hysa vördnad för sina lärare, för öfverhe ten och regenten i sitt fädernesland ; och säsom detta fär ernesland betecknas det land der de äro födde eller ätnjuta skydd och medborgerliga rättigheter. I de samhällen der de vunnit inträde, ha de visat sig vara laglydiga medborgare; der uppoffringar för det allmänna bästa kemmit i fråga, ha de visat sig stå främst i välsörenhet och i kraftig medverkan att genomdrifva goda och nyttiga företag. Man klagar att de äro schackrare och ej vilja egna sig åt nägot annat yrke än handeln; men man glömmer, att man hindrat dem från att egna sig ät andra näringsgrenar, och att hvad specielt jordbruket beträffar, det fordras Kongl. Maj:ts särskilda tillständ för att de skola få derr:ed befatta sig. Om de nägon gång kommit i tillfälle att egra sig åt andra yrken, så ha de deri visat samma drift, verksamhet och skicklighet, som de ädagalägga i handeln, och en talare (hr Schwan) anförde specielt hurusom det var en jude, som, vid det att han bosatte sig i Helsingland och der egnade sig åt bergshandteringen, lärde oss att skatta den svenska jerntillverkningens värde och drog upp denna handtering utur seklers lägervall. I afseende på den beskyllning för ocker, som riktas mot judarne, anmärkte samme talare, att så vidt hans erfarenhet sträckt sig, hade han funnit att de dervid oftast äro ombud för de kristna ockrarne. I stället att, säsom utsko:tet ansett, det låge något ondt uti att judarne skule, om de inlätes i uppstäderna, få ett för stort inytande genom sin förmåga att samla kapitaler, var man förvissad att deras drift och verksamhet skulle verka säsom ett helsosamt exempel på den öfriga befolkningen och bereda arbetsförtjenst ät talrika familjer. Hr Ekenman anmärkte slutligen, att första delen af utskottets motiver vore sådana att på grund af dem man skulle tro att nägot annat ej vore att tillgöra än absolut förbjuda judarne att vistas i landet, hvaremot den sednare delen af motiverna, deri utskottet påminner att enligt skriftens utsago skall judarnes motsats mot kristendomen en gång öfvervinnas, synes ha bordt föranleda utskottet att 5rsa alla inskränkningars borttagande, enär utskotie ej tror att det ifrägavarande öfvervinnandet skall ske på öfvernaturligt sätt, utan på den naturliga att judarne småningom assimileras med de k Till intetdera af dessa resultat, hvartill motiverna nas leda, har dock utskottet kommit, utan stannat vid ett tillstyrkande till hvilket det är omöjligt att utleta några motiver. Om sättet huru ständet skulle bäst kunna göra gi lande den allmänt delade äsigten om nödvändighi af en större utsträckning af judarnes medborgerliga r tvigheter, voro meningarne emellertid delade. De flesta ansägo sig böra förorda en återremiss, vid hvilken ständet ö rgareslåndet butvit i tillfälle att uttala något bestämdt beslut. Han framställde derför ett förslag till proposition i enahanda rigtning som hans afgifna motion. Vid detta förslag fogade nu hr Graaä ett amendement hvars lämplighet af hr Warn medgafs. De som begärt återremiss afstodo från detta sitt yrkande, men då talmannen, som ej visste om ulla afstätt, framställde proposition på återremiss, blef den med enhälligt nej besvarad. Resultatet blef säledes att borgareständet, i öfverensstämmelse med hr Weerns, af hr Gräå amenderade förslag, för sin del enhälligt beslöt att Rikets Ständer skulle hos K. M:t i underd. anhälla om upphäfvande af de författningar, genom hvilka här i riket födde eller till svenske medborgare upptagne mosaiske trosbekännare äro i afseende på rättigheien att köpa fast egendom på landet, och den att bosätta sig annorstädes än i vissa städer, underkastade andra inskränkningar än öfrige, luterske medborgare. På förslag af hr Wern beslöt ståndet att genom protokollsutdrag genast underrätta medständen om detta nu fattade beslut. Ståndet afgjorde dessutom flera ekonomioch statsutskottens betänkanden, och vi skola i morgon redogöra för den behandling de rönte. — Bondeståndet. Plenum d. 22 Febr. f. m. Efter protokollsjusteringens slut tillkännagaf talmannen att Jöns Persson från Blekinge ingifvit ett memorial med begäran om remiss till serskilda ut