Aftonbladet – 22 februari 1854, sida 3

Bondeståndet. Plenum d. 22 Febr. f. m. Efter protokollsjusteringens slut tillkännagaf talmannen att Jöns Persson från Blekinge ingifvit ett memorial med begäran om remiss till serskilda utskottet af en framssällning i bränvinsfrågan, som från några hundra personer i hans hemort kommit honom tillhanda. Skriften upplästes och tycktes gå ut på att yrka fabriksbränningens undertryckande, samt var hållen i en ton som förespeglade stora vädor i hände!se af ett motsatt systems antagande. Derefter förekom frågan om utsträckt rättighet för infödda judar att bosätta sig i landet. Petter Mårtensson från Jönköpings lih hade först begärt ordet. fan talade om yttre fiender som hota, och varnade för inre sädane. Kraften af hans före rag förhöjdes af en liknelse om suggan, som då bon fick trynet genom gärdesgården, snart tog hela stommen med sig. För öfrigt ville han föreslå judarne att, om de ej kunde ätnöjas med sin schackerhandel i rikets fyra största städer, sä kunde de begifva sig till Nordamerika eller Kalifornien, dit så många af vära egna landsmän öfverflytta. Talaren ville till och med att betänkandet skulle afslås utan vidare diskussion, hvilket dock icke lyckades honom att genomdårifva. Efter Petter Märtensson yttrade sig Anders Olsson från Jemtland och föfre talmannen Nils Persson för afslag. Nils Larsson från Jemtland var den förste som talade till de mosaiske trosbekännarnes fördel och yttrade: Det förefaller mig verkligen något oförklarligt att de, som kalla sig kristna, kunna inom siuva hjertan hysa ett sädant hat och en sådan ofördragsamhet emot de mosaiska trosbekännarne, att de endast vilja förtrycka dem och icke medgifva dem att, säsom andra menniskor, fritt lefva och nära sig på den jord som Gud skapat för alla, så väl för dem som för oss. Jag vill fråga om icke ett sådant hat eller en sådan ofördragsamhet innebär en förnekelse af den kristendom, som vi säga oss bekänna. Judarne äro också menniskor och alla menniskor äro ju vår nästa. — Kristendomen bjuder att vi skola älska vår nästa såsom oss sjelfva och befordra allt, som länder till hans välfärd m. m. — göra vi icke detta, så förneka vi Christi lära och på samma gång Christus såsom försonare. Jag vill derföre icke motsätta mig all förbättring i judarpes ställning till samhäl!st; den af utskottet nu föreslagna förbättringen är icke stor, men den är dock ett steg framät, en liten förminskning af det svalg, som hittills bibehållits emellan judarne och oss, ett litet närmande till det mål, som förr eller sednare ovilkorligen skall göra sig gällande. — Jag bifaller derföre betänkandet., Med Nils Larsson instämde Johan Johansson frin Örebro län; Lars Larsson från Flfsborgs län talade äter för afslag. Derefter uppträdde Sahlström och päminde om huru judarne varit de som först öppnat den stora handeln