Aftonbladet – 17 februari 1854, sida 3

partiet, hvilket visade sig deraf att under den lång diskussionen ingen enda instämde med hr v. Hartmans dorff. Syftemälet med denna talarens erinran vor att icke nägot misstag skulle insmyga sig i ridder skapets och adelns protokoller och der skylldra fö efterverlden. Hr von Hartmansdorf. Det tillmäle för anhang hvarföre talaren beskyllts i går, trodde han sig i daj icke få höra från första grefvebänken, der bildnin; och upplysning borde hafva sin plats. Votering öfver utskottets betänkande begärdes a hr v. Hartmansdorff och utföll med 34 röster för oc 41 mot betänkande. Plenum varade till kl. !,, på 12 Borgareståndet. Plenum i går afton kl. 6. Kongl. Maj:ts proposition om beviljande af ett extr: kreditiv, stort 2,500,000 rdr bko, föredrogs, hvarvic hr Ekholm begärde ordet och yttrade, att på det at icke, då förevarande proposition återkommer från stats utskottet, dit den nu otvifvelaktigt kommer att re mitteras, med fog samma anmärkning må göras, son då ett betänkande från statsutskottet i ett likartad ämne sednast förevar i ståndet, att en nödig utred ning af ärendet saknades, så hemställde han att stats utskottet måtte ävägabringa all den möjliga utredning som kan vinnas. Talaren förutsåg den invändning, att detta ömtåliga ämne ej tillåter framdragandet af några närmare detaljer: men han trodde, med kännedom om den öppenhet som räder i våra förvaltande verk, att det ej kan vara af så stor vigt att för våra möjligen blifvande fiender dölja hithörande förhållanden, särdeles som här är friga om synliga och materiella föremäl som i alla fall blifva ganska lätt bekanta. Det vore nemligen synnerligen inkonseqvent, att dä det rörer ett sä stort belopp som det föreva rande, anslå det utan all pröfning, när rhan har för sed att på det noggrannaste nagelfara och undersöka då det gäller tiotals rdr. För sin del hyste talaren visserligen det förtroende till hemliga utskottets hrr ledamöter, att de ej skulle ha tillstyrkt den ifrågavarande propositionen om ej behofvet af det begärda anslaget blifvit på ett fullständigt och tillfyllestgörande sätt ådagalagdt; men talaren fann emellertid de upplysningar som dessa hrr blifvit bemyndigade att meddela öfriga representanter ej tillfredsställande, enär de ej inneburo att en så stor fara är för handen, att så betydande uppoffringar erfordras för att sätta försvarsverket i ständ. Talaren var öfvertygad, att en fullkomlig öppenhet skall med förtroende och beredvillighet mötas af svenska folket, som säkerligen ej skall undasdraga sig några uppoffringar för att häfda landets ära och upprätthålla dess sjelfständighet; men för att han, såsom en svenska folkets representant, skall kunna med sin röst tillstyrka den fordrade betydande summan, fann han det nödvändigt att de upplysningar blifva meddelade som han här äskat. Häri instämde flera af ståndets medlemmar, hvarefter den kongl. propositionen blef till statsutskottet remitterad. Ständet biföll vidare utan diskussion följande lagutskottets afstyrkande betänkanden. N:o 8, om förändring i tiden för inträdande af mannens myndighetsålder; N:o 9, angående förändring i tiden och vilkoren för rätt att ingå äktenskap, och N:o 10, angående förklaring eller förändring af: lagens stadgande om giftomannarätt; Med anledning af dessa betänkanden hemställde hr Ekholm till lagutskottets herrar ledamöter, om det ej vore skäl att använda den möda och omtanka, som blifvit nedlagd i dessa betänkanden, på vigtigare föremål, och om ej den talent, som står utskottet till buds hos dess sekreterare och kansli, kunde användas i en tacksammare rigtning, än att visa olämpligheten af förslag sädana som de förevarande. Hr Wahlund upptog dessa anmärknigar och förkla. rade att de förevarande frågornas behandling visst ej upptagit mycken tid för lagutskottet, som deremot just sysselsatt sig med de vigtigare ärendena; och har utskottet ansett sig böra då och då upptaga och afgöra några af de mindre betydande och lättare behandlade motionerna, på det man ej måtte klaga att för få betänkanden från utskottet inkomma. Slutligen biföll ståndet ett ekonomiutskottets beänkande, som, med anledning af gjorda anmärkninsar mot riksdagstrycket, hemställd2 om återgång till le större, förut begagnade stilarne.