Aftonbladet – 17 februari 1854, sida 2

Article Image
ÖR OP MM OSAR SAMAR AAA endast i sista arian är han ännu något Svag. Ett närmare studium af det vexlande uttrycket i denna ypperliga sats (hvilken här aldrig gifvits väl) skall säkert leda honom till det rätta. — I det hela torde Trollflöjtens nuvarande rollbesättning vara den riktigaste. —— — — Svenska Tidningen innehöll i går följande radar: Man läser i Neue Preussische Zeitung: Svenska sändebudet vid ryska hofvet, kammarherren af Nordin, hvars vistelse i Italien under en så kritisk tidpunkt, gifvit anledning till klagan, har nu, såsom det förljudes, äter inträffat i Petersburg. Ehuru dessa raders upptagande i Sv. Tidningen tycktes åsyfta att innebära en indirekt ved rläggning af den underrättelse vi dagen förut hade meddelat, nemligen att enligt nyligen ankomna bref från Rom, hr af Nordin ännu vid dessa brefs afgång befunnit sig uti nämnde stad i sällskap med sin fru, och ehuru vi hade alla anledningar att anse det förljudande, som den preussiska tidningen omförmält, såsom beklagligtvis saknande all grund, afhöllo vi oss dock i går från allt yttrande härom, för att först afvakta, hvad de mer eller mindre officiella tidningarne möjligen kunde hafva att sjelfva härom meddela efter emottagandet af den i går ankomna ryska posten. Då hvarken Post: och Inrikes Tidningen eller Svenska Tidningen i går afton, och den sednare icke heller i sin morgonupplaga för i dag, innehålla ett enda ord till bekräftelse af det från Preussen omförmälda ryktet, och då det otvifvelaktigt är en billig fordran, att nationen 1 en så kritisk tidpunkt åtminstone får veta, huruvida de förenade rikenas angelägenheter äro i Petersburg vederbörligen bevakade af den embetsman, som är för detta ändamål anstäld och af tvenne nationer aflönad, så tillåta vi oss härmed att uppmana redaktionerna af nämnde båda tidningar, för hvilka de otliciella källorna i detta afseende torde vara mera tillgängliga än för oss, att ofördröjligen upplysa, huruvida hr af Nordin, vd den i går ankomna postens afgång från Petersburg, ännu var dit anländ. Skulle svar hära uteblifva, eller svaret blifva nekande, måste vi icke allenast anse den i Neue Preusssche Zeitung meddelade notisen för ogrundad, hvartill vi redan förut hafva de starkaste skäl, och hvartill dessutom också redan de begagnade sväfvande uttrycken gifva någon anledning, utan. finna oss äfven stärkta i den förmodan, vi hysa, att nämnde notis åsyftat något helt annat, än hvad den bär sken utaf. Då bemälde ultrakonservativa tidning (densamma, som eljest är allmännare känd under vedernamnet Kreuz-Zeitung) just är bekant för sina förnäma och diplomatiska förbindelser, kunna vi nemligen, i fall uppgiften befinnes ogrundad, icke antaga, att redaktionen skulle saknat kännedom om dess grundlöshet, när den meddelades, men finna deremot många anledningar till den förmodan, att den diktade apokryfiska notisen just är utgången från diplomatiska kretsar, för att derigenom indirekt uttala ett klander af vår regering för hennes uraktlåtenhet att vunder en så kritisk tidpunkt, icke hafva en befullmäktigad minister närvarande vid det ryska hofvet. — Ur en till Svenska Tidningen insänd artikel )Om Stockholms försköning, som rättvist ogillar den, såsom det förspörjes, af drätselkommissionen uppgjorda planen att i stället för norra vågen vid Skeppsbron uppföra ett stort tvåvånings hus, som alldeles skulle stänga utsigten till och från norra Skeppsbron, anföra vi följande, hvari vi för vår del fullkomligt instämma: Utan artistisk bildning eller skönhetssinne i högre mening inser dock något hvar, att, om man vill störa intrycket af en stor naturiafla, förlägger man en byggnad så, att den afskär utsigten på alla punkter. Detta är händelsen här. För den som befar Stockholms undersköna inlopp från Östersjön, äfvensom för åskädarne från Skeppsholmen, Kastellholmen, Skeppsholmsbron och Fredrikshof m. m., afskär våghuset den linie af vackra hus, som Skeppsbron bildar. Från Blasieholmen, Carl XIII:s torg, hela den nedanför liggande norra kajen åt Norrbro och en del af den på motsatta sidan belägna södra, likasom frän östra slottsplanen och platsen kring Gustaf III:s staty, samt Logärdens nordöstra sida, afskär samma byggnad den herrliga utsigten åt det amfiteatraliskt uppstigande Södermalm. Frän Stadsgården och den sistnämnda sidan af södra förstaden afskär samma byggnad utsigten ät Gustaf III:s staty, östra slottsplanen, Carl XIII:s torg och Blasieholmen. Från en del af Skeppsbron afskär han utsigten ät inloppet till staden, Kastellholmen, Skeppsholmen och Blasieholmen, och från en annan, utsigten åt södra förstaden. Det är icke möjligt att i hela Stockholm upptäcka en punkt, der man kan förlägga en byggnad, som verkar mera störande i den storartade tafla, hvilken Gustaf II Adolf ansåg säsom glanspunkten i sin konungastad, genom läget vid sjön, der alla utländska skepp skulle hamna, och hvaraf man vid inloppet till staden har den första utsigten, hvarföre han redan på sin tid utdömde frän samma plats alla bodar och snöpliga stenhus, samt ville hafva den ordnad till stadens prydnad och ära,. Man behöfver icke ens vara invånare af Stockholm, för att beklaga en sådan ätgärd; hvarje främling, som besöker vär hufvudstad för att njuta af dess sköna läge, skall ej kunna undgä att känna harm, då han finner otaliga synpunkter störda af en byggnad, på hvilken sälunda kunna lämpas lagens ord att han väcker allmän förargelse,. : Vi skulle önska, att vederbörande egde något antagligt skäl att andraga för detta välmenta bidrag till hufvudstadens försköning; men nägot sådant lärer näppeligen stå att finna, icke ens obekantskap med -— A r-— mt JM SA ch AA

17 februari 1854, sida 2

Thumbnail