Aftonbladet – 17 februari 1854, sida 2

— Kongl. Operan. I går gafs Trollflöjten för nära fullt hus och med ett par rollförändringar: hr Walin hade nemligen återtagit Sarastro, till stor vinst, ej allenast för partiet, utan ock för det hela. Vi vilja derigenom på intet vis söka nedsätta hr Willman, hvilken i denna roll gjorde allt hvad man af horom kunde vänta; men Sarastros parti erfordrar ej en sångare med förhoppningar, utan med resultater. Larghetto-satsen i 2:dra aktens final sjöngs af hr W. i dess rätta tempo. För öfrigt befanns tidmåttet i denna sats, likasom i flera andra, temligen vacklande: en följd af striden mellan falska och riktiga tempi. — Hr Uddman sjöng Talarens recitativ med känsla och uttryck; endast må han erinras om att bortlägga släp-portamentot, som i allmänhet bör användas sparsamt, och här icke alls är på sin plats. Hans gång och öfriga rörelser i denna scen skulle genom något mera lugn och värdighet betydligen lyfta rollen. — Hr Sandström är numera onekligen den bästa Papageno man kan minnas; endast i sista arian är han ännu något svag. Ett närmare studium af det vexlande uttrycket i denna ypperliga sats (hvilken här aldrig gifvits väl) skall säkert leda honom till det rätta. — I det hela torde Trollflöjtens nuvarande rollbesättning vara den riktigaste.