Aftonbladet – 15 februari 1854, sida 3

Fy, STERN vy ULVECKIAAO 1 CiL längre toredrag fördelarne af det föreslagna representationssättet vid en jemförelse med det närvarande; erinrade derom, att ridderskapet och adeln redan en gång genom formligt b.slut förklarat sig vilja afstå från sjelf skrifvenheten, och menade att tiden nu vore inne då det skulle visa sig om detta varit allvarligt menadt. Hr Tersmeden, TP. R., förklarade sig icke vilja lemna bort sjelfskrifvenheten i någon annans än nationens händer och ansäg det nuvarande förslaget icke i ringaste män ölverensstimma med folkets allt mera högljudt och enhölligt uttalade önskningar om en verklig folkrepresentation. Hr Printzensköld d. ä. ville icke bifalla något förslag som gär ut på att upphäfva adelns sjelfskrifven het; han skulle aldrig sjelfmant afsäga sig den politiska rätt han erhällit genom sin börd, genom sina förfäders förtjenster om och uppoffringar för fäderneslandet. Monarkien förlorar sitt bästa stöd om konungahuset blir den enda ätt inom landet, som eger ärftliga politiska privilegier. Hr Adlerborg hade en gång förut gifvit sin röst ät ett förslag, som skulle tillintetgöra adelns sjelfskrifvenhet; nu ville han emellertid icke sälja sin förstfödslorätt för en så klen grynvälling som det ifrågavarande förslaget; hellre ville han se tiden an, ihopp att ett förslag, mera öfverensstämmande med tidens anda och nationens fordringar, förr eller sednare skulle lyckas bana sig väg, understödt och uppburet ej af ett eller annat parti, utan af hela den allmänna meningen. Grefve Posse menade att adeln, i stället för att mycket orda om forntida glaus och fädrens förtjenster, borde lägga sig vinn om att häfda sin plats genem att sätta sig i spetsen för de sträfvanden till förbättringar, som inom värt land i så mänga riktningar äro päkallade. Det nu förevarande förslaget ansäg talaren ej innebära någon förbättring. Stadgandet att valen för adeln skola ske distriktvis förlägger hela det politiska inflytandet i de besutna adelsmännens händer, som endast uppgå till 914. De betydande possessionater, som ej innehaft någon tjenst, bli från representationsrätt fortfarande uteslutna. För sin del ville talaren icke gilla något representationsförslag som vore byggdt på stånd. Ståndskänslan är numera icke så stark att den bör utgöra grundval för en representation; korporatiensandan har utspelat sin rol och i dess ställe bör träda känslan för den gemensamma hembygden, den gemensamma insigten om en orts behof och önskningar; denna känsla förmäler sig lättare med känslan för det stora hela, för hela fosterlandet; den är nationell, då deremot ständskänslan är mera kosmopolitisk. Hvad de fermella förbättringar angår, som man velat anse förslaget innebära, trodde talaren dem icke vara synnerligen stora. Sammanförandet af de fyra särskilda stånden på eft rum skulle leda till samma resultat som de förstärkta utskotten med deras lottsedelsbeslut. Genom en mängd frägors behandling både i riksnämnden och de 4 stånden skulle mer bli ordadt, men litet fullbordadt. Det är en fa! förhoppning att vägen till reformer genom denna representation skulle lättas, ty genom den 4 i regeringsformen skulle alla grundlagsförändringar liksom nu vara beroende af alla de 4 ständens särskilda beslut. Ett bland de vigtizaste skälen för en representationsreform är den förtvifan som är rädande i afseende pi vär nuvarande representation, den allmänna ledsnaden, tron, att man af den ingenting kan hoppas och med den ingenting uträtta. Men med förslagets antagande skulle icke detta onda upphöfvas; folkets ledsnad vid och misstroende för representation skulle blifva lika stora, om icke större, då man borde kunnat hoppas att en ny institution skulle visa sig i ni gen mön löftesrik och motsvarande de önskningar som blifvit uttalade. Sin sjelfskrifvenhet vore talaren färdig alt när som hest uppoffra, men endast såsom en gärd ät nationen, icke åt ett eller annzt parti inom adeln. misstager sig mycket, om man tror, att nationen sl pet och adeln räkning för den uppof hålla ridders ring ef sjelfskrifvenheten, som er i konstitutions utskottets förslag : den sjelfskrifvenhet nat onen önskar upphäfd är den enskilde skksdagsman adelns såsom stånd. Talaren protesterade derföre emot att en sådan i ing af den erskildes sjelfskrifvenhet kunde betraktas säsom et offer på fosterlandeis altare. Adeln skulle genom den föreslagna representationsförändringen komma i en ställning, som liknar den presteståndet nu intager; men månne den ställning presteståndet i närvarande stund intager till nationen och: de sympatier det har att påräkna kunna anses vara i något hänseende afundsvirda Det finnes lott en, åt hvilken adeln kan med rätta öfverlemna in politiska sjelfskrifvenbet; denne eue är nationen, vf hvilken adeln mottagit densamma Talaren frukar ej ett sådant öfverlemnande, emedan han är fullt ;frertygad att adeln alltid skall vinna det politiska nflytande som den förtjenar. Om, såsom alla tecken synas häntyda uppå, adelns ol såsom politisk privilegierad korporation nalkas sitt Ipt, så bör adeln sörja för att den slutar på ett sätt, om är värdigt densamma och att den får på sin graf tt skönare, bättre och varaktigare monument än letta. förslag, hvars antagande skulle vara ett ganka snöpligt slut; Den bör sörja för att den nuvaande representationpsförfaitningen aflöses af en anan, som, om den ock icke uppfyller ala fordringar, ock iunebär verkliga frön till förbättring och framåtutan MA mMEHeOm, so nn kridande. 1 Er Flach ogillade förslaget, emedan ståndsförfatt) C ingen vore i detsamma bibehållen, men ännu mera l örvirrad än förut Valordningarne, på hvilka s rycket berodde vore dessutom ännu okända. Talaren k rinrade sig, huru skarpt grefre Lagerbjelke 185111: nföll det kongl. representationsförslaget och särskildt albestämmelserna, ehuru han då segerrikt vederlaIn es af en af Konungens rädgifrvare, och tal. hade lf erföre näppeligen föreställt sig, att han såsom ordlä ;irande i konstitutionsutskottet skulle velat framlägga ) 10 t förslag, der icke alla detaljbestämmelser vorn väl jä ch omsorgsfullt utarbetade. Det vore rent af ettlar ickeri, att säsom det hade skett förelägga riddarbl asutskottet att inom ett dygn uarbeta och inkomma ed förslag tll valordning: til Då plenum kl. nära 3 e.m. afslutades, hade dess-) m om friherre Stjernstedt, hr Bildt och frih. Cederti röm, R., uppträdt för, samt frih. Raab, C., hirr v. In: artmansdorff och Leyonancker emot förslaget. Vildr erkomma till en närmare redogörelse för dessa anranden. fö Plenum fortsättes i afton kl. .6 i och för denna h: ägas behandling. et ——— st Presteståndet. re Plemwa d. 15 Februari, kl. 10 f. m. hå Efter skedd -protokollsjustering föredrogs konstituso onsutskottets memorial 4 2, med det sedan sista fr ssdagen hvilande förslaget till ändring i grundlam rne. Diskussionen öppnades af prosten Almqvist, som n mställde att ståndet måtte remittera förslaget till fö t. särskilda utskotts lagafdelning, för att genom af nsamma få en valoch arbetsordning utarbetad. Sedan erkebiskopen såsom en särskild fråga framm illt detta förslag till ståndets afgörande, biskoparne rgman och Heurlin yttrat sig deremot, och ständet fö framstäld proposition förkastat det, upptogs diskusut nen i hufvudfrägan ånyo, då följande talare uppDå idde emot det hvilande förslaget: Prosten Arosenius, på den grund, att förslaget blott Jö re elt utkast, att det beröfvade fäderneslandet biil oparnes insigter genom sjelfskrifvenhetens upphöi Lde, att det ej är beledsagadt af en på förhand Ne pgjord vallag, som, om den först sedermera utarsla tas, skulle kunna lägga makten i händerna på dem be: n nu hafva minst att säga inom kyrkan. ad Doktor Säre: De vid förra riksdagen öfverklagade ir sterna i förslaget hade ej ännu blifvit afhjelpta, 2 heller någon valordning uppgjord. Förslagets anke cedentia rekommenderade det ej heller synnerligen I ständernas uppmärksamhet — lika litet som tal. lacge inra orondar landa finna nämnt omm talada fr.