Aftonbladet – 15 februari 1854, sida 3

haltigheten deri, så gör man sig ändå icke så mycket samvete deröfver. Skulden är ju lärarens, för hvilken man ingenting lärde, som icke gaf nog långa lexor, utan blott små att leka med, eller som icke såg nog upp vid förhören utan ofta lät bedraga sig af alla de små knep, hvarpå ungdomens uppfinningsgåfva är så rik! Sådana ungdomsputs hör man ju mogna män icke sällan med hjertans lust omtala, på samma gång som de bryta stafven öfver den lärare, som de till sin egen skada dermed ledt bakom ljuset.