Aftonbladet – 15 februari 1854, sida 3

rag fr Lluorslaget talade: , vid Biskop Bergman, som hos detsamma fann den hufm, I vudförtjensten, att det lemnade den gamla grundvaom len för vår författning brubbad. De hos gamla re: af ) presentationsordningen anmärkta felen, sjelfskr:ifvendä heten, den stora mängden af representerade och längdt. I samheten vid riksförhandlingarne,vore genom detta tja ) förslag afbjelpta, liksom det äfven egde den föjrtjenva. I sten att göra väckandet och afgörandet af gruntdlagsret förändringar lättare och enklare. It Doktor Nordlander säg hos förslaget flera föjrtjen;m Å ster än brister, och erinrade om nödvändigheten att lita det länge drifna gyckelspelet med förslags framörläggande och afsläende en gäng upphöra. IRikets ständer borde tillse att de ej genom ett längre framhärdande på denna väg droge en blodskuld öfver sig och sina barn. Tiden tillåter oss ej nu att redogöra för de talares yttranden, som uppträdde i slutet af plenum utan få vi nu blott i korthet nämna, att prostarne, Tellbom, Tegner, Runsten och Ilolmberg, biskoparna Heurlin och Annerstedt, doktorerna Broman och Wallin samt professor Carlsson talade emot sarat doktor Sandberg, prostarne Lindberg och Linnartsson äfvensom: professor Agardh för det hvilande förslaget. Vi återkomma till en närmare redogörelse för denna del af debatten. Vid anstäld votering afslogs betänkandet mied 87 nej mot 11 ja. ; Borgareståndet. Plenum den 15 Februari kl. 10 f. m. Diskussionen om representationsfrågan har upptagit dagens hela plenum. En mängd talare uppträlde så för som emot det i konstitution utskottets memorial innefattade förslag. För bifall yttrade sig hrr Kock, Gustafsson, Elkenman, Ekholm, Henschen, Malmborg, Kistner, Gezelius, Arnberg, Frick, Almgren, Palander, Fristedt, Wern, Rinman, Ikelund och Rooth. Dessa herrar funno förslagets förtjenster öfverväga de mot detsamma anmäirkta bristerna, hvarvid de hufvudsakligen fästade sig vid sjelfskrifvenhetens upphörande så för adeln som för biskoparne, vid den omständigheten att ett ej obetydligt antal nu orepresenterad.e medborgare i representationeu skulle inrymmas, viid fördelen att ständen skulle komma att på ett rumm sammanföras, att statsråderna skulla komma att i öfyverläggningarne deltaga, och slutligen att motiomstiden blefve till 14 dagar inskränkt. Emot förslaget uppträdde åter hrr Brinck, Björck, Hagman, Stolpe, Nygren, Hasselroth, Berg, Tjernberg, Hesselgren, Rydin, Österberg, Mechel, Wetterberg, Rettig, Gråå och Lundh. Dessa herrars skäl voro väsendtligen olika och läsaren skall-fnna dem närmare angifna uti den utförligare redogörelse hvartill wi återkomma. De allmännast anförda skälen för afslag voro emellertid, dels att det innebar ståndscchi klassvälsprincipernas bihehållande, dels, om man afsåg derifrän, att det innebar fera reaktionära stadganden, såsom en inskränkning af allmogens representtationsrätt genom bestimmelsen om besutenhet för walrätt, att regeringen ej skulle vara pligtig meddela svar å ständernas skrifvelser, att förslaget var i flera de vigtigaste delar ofullständigt, synnerligast i hvad angick valordningarne 0. s. v. Dessutom redogjorde hr Wallenberg i ettlängre anförande för sina äsigter i representationsfrågan, utvisande hans benägenhet att bifalla hvarje förslig som hade utsigt at gå igenom och innebure nägot steg framåt. Men då det redan var kändt, att det förevarande förslaget fallit i bondeståndet, afhöll sig talaren från att derå afgifva sin röst hvarken för bifall eller afslag, utan önskade att memorialett måtte liggas till bandlingarne. Pen redan tidigt ankomna underrättelsen oom den utgång frågan fått i londeständet bidrog förr öfrigt betydligt att förkorta debatten, enär fera talarre med anledning deraf afstodo från att uförligare ytttra sig och endast tillkännagåfvo i hvad rigtning de made för afsigt att votera. Resultatet blef att ständet, vid anställd votering, med 39 röster emot 26 b:föll förslaget. rBondeståndet. Plenum d. 15 Febr. f. m. Efter en längre trotokollsjustering företogs förslaget till förärdrad representation. — Petter. Jönsson från Jönköpings län hade först anmält sig och hemställde nu om icke ständet, som enligt hvad protskollet för sista riksdagen, då det Lagerbjelkeska förslaget blef hvilande, gaf vid handen, icke kunde hysa några varma sympatier för detsamma, ville för tidens besparing utan diskussion låta detta förslag gå tiill sina föregångare. Denna framställning rönte ettt lif:gt bifall. — Flere talare hade emellertid på fförhand anmält sig, så att talmannen ansåg sig pligtig,, innan han framställde proposition, alt höra dem om de ville afstå. De festa ingingo derpå utan svårigheet med vilkor att ingen yttrade sig, och Bengt Gudmunndsson afstod från att tala utan alla vilkor. Johan 1Persson från Upsala län och Nils Andersson från Skååne önskade dock att få motivera sitt afslag, men sklutligen rättade äfsen de sig efter ståndsbrödernas önskkan och bifällspropositionen på det hsilande represenhtationsförslaget besvarades med enhälligt nej, så att: bondestindet utan att diskutera frågan och utan rringaste skiljaktighet förkastade detta förslag. Bengt Gudmundsson anmärkte utom protokoollet att han trodde det vara första gången Petter Jönssson haft hela stindet på sin sida. Derefter företogos bankoutskottets betänkaniden n:o 12, om afskrifning af ätskillige från lånekomtoret i Götheborg utgifne diskontlån, hvilket begärdes ytterligare på bordet; n:o 13, i anledning af P. A. Nymans ansökan att komma i åtnjutande af bankens tryckeriföreständarelön; som bifölls och . n:o 14 om decimalsystemets tillämpning på rikets mynt, hvilket på framställning af David Andersson fråå Halland och Anders Andersson från Skaraborgs län förklarades hyila tills vidare i hopp att den utlofvade kongl. propositionen om decimalsystemets tillämpning äfven på mått, mäl och vigt kunde hinna ankomma och i ett sammanhang med denna fråga blifva behandlad. Lagutskottets betänkanden, n:o 8 afstyrkande bifall till förändring i tiden för inträdande af mannens myndighetstillständ, n:o 9 afstyrkande förändring i tiden och vilkoren för rätt att ingå äktenskap och n:0:10 afstyrkande motionerad förklaring eller förändring af lagens stadgande om giftomannarätt, biföllos. Vice talmannen Svartling uppträdde derefter och föreslog ständet att åstadkomma något minne af den hädangångne representanten Jans Jansson, hvilket på ett varaktigare sätt kunde bevara hans hägkomst och ständets tillgifvenhet för honom, och önskade motionären att en minnespenning måtte öfver honom präglas. Förre vice talmannen Nils Persson i Boda, förre vice talmannen Pehr Eriksson från Wermland, Nils Nilsson från samma län, Pehr Sahlström, Johan Persson från Upsala län och många andra förenade sig med motionären. Endast Petter Jönsson från Jönköpings län satte sig emot medaljpräglingen, anförande att den aflidne representanten icke varit så utomordentlig i förmåga eller redbarhet, att någon särskild hyllning af detta slag behöfde ifrägakomma. Förre talmarnen! Nils Persson frän Kronobergs län önskade, att man mätte göra sig underrättad om kostnaderna, innani man bestämde sig för bitall, äfvensom uppgöra förslag till medlens anskaffande, till hvilket uppdrags utförande man valde först vice talmannen Svartling. Dä likväl Petter Jönsson fortfarande yttrade sig emot saken, föreslog förre talmannen Nils Persson att Petter Jönsson äfven måtte utses att biträda vice talmannen i hans uppdrag, hvilket med aeklamation bifölls. Nw ville Petter Jönsson hafva utredt om hvar och en af ständet skulle hafva sin medalj, äfvensom om den skulle bäras på bröstet; men utan att gifva något besked härpä utsäg man till tredje kommitterad Pekr Sahlström, skolande dessa tre skaffa nödiga upplysningar och uppgöra förslag till medlens anskiaffande, upplysande Johan Persson frän Upsala län aatt stärdets enskilda kassa dertill hade tillräckliga tillgångar.