Aftonbladet – 15 februari 1854, sida 2

Höstterminen 1852: med eld 2933 st. med 50,352 vaonors rymd, ij första klassen; 18 st. om 692 k:r, i undra klassen; med ånga: 17 st. om 269 k:r, i tredje tassen; 8 st. om 132 k:r, i fjerde klassen. Summa 2978 st. om 51,445 kannors rymd Höstterminen 1853: med eld: 3400 st. om 59,687 I i:r, i första klassen; 31 st. om 1138 k:r, i andra kl.: I om 60 k:r, i fjerde kl.; med ånga: 18 om 238 i tredje kl.; 15 st. om 248 k:r, i fjerde klassen. umma 3465 st. om 61,431 k:rs rymd. April mänad 1853: med eld: 2146 st. om 36,823 i fö kl.; 11 st. om 465 k:r, i andra klassen: om 146 k:r, i tredje kl.; 8 st. i fjerde kl. Summa 2173 st. om 37,575 fö Om 371 k:r, iandra kli: med :4 st om 124 k:r, i tredje kl. Summa 2658 om 43,664 k:rs rymd. Häraf synes att bränvinstillverkningen inom länet under nästa April månad kommer att utöfvas med 185 st. pannor om 6089 kannors rymd mera än under samma månad nästlidet år -— en i sanning ganska oroande uppgift under sådane förhällanden som ru inträffat, nemligen: att lifsförnödenbeterna i orten äro dyrare än tillförene under långliga tider, år 1827 icke ens undantaget; och då efter all sannolikhet förrådet deraf inom länet icke är relativt till dess inbyggares behof innan ny skörd inträffar. Här har man således ett ganska bedröfligt resultat af den utväg kongl. förordningen den 13 Juli sistl. år lemnade bränvinsbrännare att utsträcka 1853—1854 års bränning till tre i stället för två månader; och det kan ändock antagas, att många anmälanden till bränvinsbränning under April månad, sedan tablån upprättats, tillkommit och ännu tillkomma. Vi känna, att landshöfding Bergman, i anseende till den mängd af nya ansökningar som efter mantalskrifningen till konungens bofallningshafvande i Elfsborgs län ingifvits, sökt att från ordalagen i den kongl. förordningen hemta stöd för afslag å sådana ansökningar hvaröfver besvär till regeringen inkommit. Om nu, såsom man kan taga för gifvet, dessa besvär gillas, blir tillökningen af pannor under April månad ännu större. Under diskussionen på riddarhuset öfver doktor Sandbergs motion yttrade väl hr Gripenstedt att talet -om den öfverdrifna bränvinsbränningen under April icke skulle vara sannt, och att r-geringen förutsatt, att ett elI-r annat missbruk af det medgina alternatifvet om utbyte a? November mot April skulle kunna ega rum. Här har man emellertid et: exempel på missbruk i stor skala. Fr Gripenstedt försäkrade vidare med en nog stor tillförsigt att hvarken den ohejdade bränvinsbräsningen eller de politiska förhållandena kusde föran!eda till någon brist på spanmål här i landet innan nya skörden, och visade sg angeiägen undanrödja betydelsen af de understöd till nödlidand: flere landshöfdingar redan bogärt. Vi önska lifligt, att så måtte ske och att alla i den enskilta industrien ingripande åtgärder måtte vara öfverflödiga, men vi hoppas att regeringen icke må, af en eler anhan anledning, i detta afsocnd2 göra sig allt för säker. Vi hafva från Skåne erhållit tillförlitlig underrättelse att, oaktadt de höga sädespriserna, stora uppköp egt rum för dansk räkning, och man vet att af den icke särdeles betydliga tillgång, som finnes i hufvudstaden cch några andra platser, en del är beräknad för export i vår. Det vore visst ganska fördelaktigt, om vi till nu höga priser kunde äfven med fortfarande bränvinsbränning till främmande länder afyttra någonting, men vi befara att brist då skulle kunna inträffa, Att den ännu icke är för handen, utan först på våren och sommaren kan inställa sig, är naturligt. Vi vilia nu icke förorda någon inskrinkande åtgärd hvarken i ena eller andra riktningen, men vi tro det vara 1 hög grad angeläget attregeringen 1 tid gör sig förvissad om de befintliga ädestillgångarna och handlar efter skäl och omsrändigheter. De cv ntualiteter, som nu äro för handen, göra sådant till en träns ande nödvändighet, och man bör icke tillägga det prisfall som på utländska spanmäålsmarknader under sednaste tider egt rum för stor vigt, ty det är naturligt att den närvarande kritiska ställningen. då man hvarje dag kan vänta att se krigei emellan de vestra makterna och Ryssland utbryta, skall, så länge den är så spänd, förlama alla slags affärer. — I Malmö Snällpost läses följande högst märkvärdiga historia från Lund, som skulle vara komiskt om det ej vore motsatsen: Magister Munck af Rosenschöld, som under be vaknivg hitkom sistl. söndag och sedermera har bott hos guldsmeden Pahlgren, dock under bevakning, in. ställdes i dag för rädhusrätten, der äfven aktor, hr auditör Larsson, möite. Rättens tillstädesvarande 1edamöter förklarade genom ordföranden, att advokatfiskalen väckt åtal för dröjsmål med stämpling af papper til tidningen Fäderneslandet, och att således dessa leåamöter voro jäfvige taga domarebefattning med det tryckfrihetsmäl, för hvars handläggning mag. Rosenschöld blifvit under bevakning hitforslad frän hufvudstaden. Efter demna förklaring yttrade Munck af Rosenschöld :: Skall jag längre vara under bevakning? : Ordföranden: Det tillkommer mig ej att afgöra. M. af R.: Då är jag säledes fri? Ordf.: Derpå kan jag, som jäfvig, ej lemna svar. M. af R.: Då ställer jag mig sjelf på fri fot. Och therpå begäfvo sig både aktörer och spektatörer utför rädstufvutrappan och sä var then Comedian slut. Vaktkarlen, som hade M. af R. under sin bevakning, var således ende ojäfvige embetseller tjenstemannen som kunde afgöra frågan om M. af R:s frihet, oeh han afgjorde den till R:s fördel. Det berättas (dock utan att jag kan garantera uppgiften), att R. skall hafva genast beställt skjuts för äterresan till Stockholm., j a —