Stobge ej kunde underlåta att derföre göra honom sin komplimang. Det tycktes smickra Fredrik, som efter en stund återtog: — Anser öfversten Carlstens fästning verkligen säker? — Visserligen — svarade Stobge — är han lika litet som någon annan fästning ointaglig; men han är väl befästad och blir utan tvifvel väl försvarad af kommendanten, öfverstelöjtnant Dankwardt. Den är sålunda icke lätt tagen, och uppfyller sitt ändamål att sk,dda landet och uppehålla fienden, till dess undsättning hinner ankomma, — An Elfsborg? — Der är ingen fara. Derföre är kommendanten Lilies och öfverste Stael von Holsteins tapperhet och redlighet en borgen. Prinsen bet sig i läppen och tycktes åter försjunka i kartans betraktande. Stobee återtog: — Enligt min åsigt hafva vi lika mycket att frukta af ett anfall från Norge, som ifrån hafvet. Det var mig högsalig konungen anförtrodde befäistandet af alla anfallspunkter hela linien utåt. Jag är öfvertygad, att mitt påbörjade arbete till en stor del blifvit förstördt . . . Skulle icke ers höghet tillåta mig.,-. — Hvad tänker ni på Stobee? — sade prinsen skämtande. — Ni ämnar ju gifta er, och sjelfva bibeln säger ju: om en man tager sig hustru skall han ett års 4id vara befriad från krigstjenst. Vi skola väl ej vara argare än de judar heller. Utom dess — här blef han äter allvarsam — är skånska kusten lika utsatt som norska gränsen. .. Skåne är er födelsebygd, öfverste Stobee, och det är der jag skulle vilja använda edra talanger. Stobe bugade sig stillatigande. — Farväl herr öfverste — fortfor prinsen. Egentliga afsigten med detta samtal var att göra Hennes Maj:t bekant med en af sina erfarnaste och trognaste oflicerare... — Och att få för dig, Diker och de öfriga — fortfor han för sig sjelf, sedan Stobåe aflägsnat sig, — yppa mina farhågor, på det j ej må anklaga mig, då det går för f—n i våld... — Han steg upp, öppnade en pulpet och tog fram ur en lönnlåda åtskilliga bref, dem han mumlande genomögnade. — oo. Ers kongl. höghets ordres skola punktligt upp