Aftonbladet – 15 februari 1854, sida 2

förstummades. Hvar och en intog sin plats och parader började. Efter dess slut förklarade prinsen offieerarne sin be låtenhet med truppernas hållning och exercis, och åter. vände sedan till slottet. Stobge med flera andra office. rare stod just i begrepp att lemna borggården, då en ad jutant visade sig, hvilken befallde öfverste Stobee att ge nast infinna sig hos hans kongl. höghet. Då öfversten enligt befallning inträdde i prinsens ar betsrum fann han drottningen jemte hennes gemål stå ende framför ett bord, hvarpå en stor karta öfver Sverge låg utbredd. Efter en djup bugning för hennes maj: stadnade öfversten. — Kom närmare herr öfverste — började prinsen — hennes maj:t vill tala vid er. Stobge framträdde. Drottningen vände sig till honom. — Det liknar sig till att bli tidig vår i år — sade hon. — Innan kort torde hafvet vara fritt från is, och då kunna vi hvarje ögonblick vänta attfå se fiendtliga skept nalkas våra kuster. Vi måste vara betänkta på försvar. Både min högsalige herr broder och min gemål ha be. römt er skicklighet som ingeniörofficer, och jag önska derföre höra edert yttrande. I detta ögonblick var Stobee helt och hållet ingeniörofficer; således svarade han utan någon föregående beundran för hennes maj:ts vishet och omsorg om folk och land: — Alla skansar och fästningar längst efter både östra och vestra kusterna satte högsalig konungen redan i fjol fullkomligt i stånd, hvilket hans kongl. höghet:bäst kar vitsorda. En mörk sky flög öfver drottningens panna. Det smicker hon väntat hade uteblifvit, och öfverstens ord inheburo snart sagdt en tillrättavismng. Prinsens läpr krökte sig till ett sarkastiskt leende, hvilket likväl försvann som blixten och ni godtgjorde han öfverstens försummelse. De väntade artigheterna flöto öfver hans läppar. Äfven Stobdte nödgades instämma deruti för at blidka drottningen, hvilket också snart lyckades. Sedan Ulrika i några allmänna fraser orerat om landtoch sjöförsvaret, började hon ledsna vid samtalet som mer och mer drögs inom vetenskapens område, och afilägsnade sig derföre så fort som möjligt. Då hon gått, antog samtalet en ännu lifligare karakter, och prinsen utvecklade så mycken sakkännedom, at AV BEEN SA bNANNKKANPNR ARR pre SN NNE RN ETEN —— LR —— 6 -—S—SES— — — — AA —