Aftonbladet – 13 februari 1854, sida 2

tor Bergh, utan ännu en tredje prest, pastor larbitz, blifvit vald till president för de föreade thingen. Detta exempel kan vara tillräckigt lugnande för vårt eget presterskap, när et engång blir fråga för dem att nppgifva in sjelfskrifvenbet såsom riksstånd och såom ledare af kommunernas materiella angeägenheter. — Den uppmärksamhet vi sistl. fredag fätade på de två nästföregående dagarnes disxussion å riddarhuset, angående angelägenheen att åtminstone antaga vissa grunder för en blifvande valordning, innan det hvilande epresentationsförslaget företogs till afgörande, ch på den tystnadens vältalighet, hvarigeom detta förslags egna upphofsmän utmärkte ig ännu under hela denna diskussion, kallas dag af Svenska Tidningen, att på de lösaste anledningar inlägga falska bevekelserunder hos personer, för att göra deras ha: d1rgssätt misstänkt,, och stämplas såsom en volitisk försåtlighet,, som tidningen icke kan fatta, att man kan anse värdig. Vi vilja icke uppehålla oss vid det falska viterandet af våra ord, hvarigenom tidningen söker göra denna -anklagelse trolig för sina läsare, Vi äro alltför vana vid detta slag af politisk försåtlighet från det hållet, för att icke längesedan hafva -lärt oss fatta, hvad Svenska Tidningen i det fallet kan anse sig värdigt. Vi hade erinrat, att redan när det ifrågavarande förslaget vid den förra riksdagen antogs till hvilande, offentligen på riddarhuset yttrades, att det vore alldeles oantagligt, så framt icke äfven de deri afsedda valordningarne för de särskilta stånden blefve på förhand uppgjorda, och att uppmaningar icke heller saknats till förslagets upphofsmän, att, så vida de hade allvar dermed, vara betänkta på framläggandet af förslag äfven i detta afseende. Två till tre år hafva sedermera förflutit. Att förslagets upphofsmän under tiden gjort något för att stämma den allmänna meningen till förmån för förslaget, eller ens för att bland nationen sprida en allmännare kännedom om dess innehåll och syftning, har icke försports. En ny riksdag sammanträder, och en bland de vigtigaste frågor, som redan på förhand äro densamma förelagda till afgörande, är just det ifrågavarande förslaget. De samme män, som vid förra riksdagen inom konstitutionsutskottet hufvudsakligen utarbetat förslaget, återväljas äfven nu i allmänhet till samma utskott inom adeln och presteståndet, så vidt de kunna det; och deras anförare, grefve Lagerbjelke, förslagets egentlige upphofsman, sättes ånyo i spetsen för utskottet såsom dess sjelfskrifne ordförande. Utskottets ledamöter, och ordföranden framför andra, visste mycket väl, att en af de största betänkligheterna, som skulle möta förslagets antagande, äfven hos många bland dem, som eljest möjligen kunnat vara benägna att rösta derför, just var ovissheten om den blifvande beskaffenheten af de valordningar, som i händelse af förslagets antagande kunde komma att vinna tillämpning tör de särskilta stånden och framför allt för ridderskapet och adeln. : Har utskottet vidtagit någon den ringaste åtgärd för att afhjelpa denna ovisshet? Har det genom något betänkande fästat ståndens uppmärksamhet på angelägenheten att i tid taga hithörande frågor i öfvervägande, såsom en nödig förberedelse till det hvilande grundlagsförslagets afgörande? Eller har det ens uti det utlåtande, hvarigenom det öfverlemnat detta förslag till Rikets Ständers slutliga afgörande, egnat den ringaste uppmiärksamhet åt denna vigtiga omständighet? Nej. Eller har tilläfventyrs förhållandet emellan de olika åsigternas representanter inom konstitutionsutskottet nu blifvit omvändt, så att förslagets vänner derinom blifvit minoritet och icke kunnat genomdrifva någon förberedande åtgärd till förslagets befordrande i anseende till majoritetens motstånd? Vi hafva alla anledningar till det antagandet, att så icke ä1 fallet, att ordföranden aldrig ens satt ett sådant steg i fråga, och att deremot, i fall har hade med tillbörligt allvar det gjort, utsigterna för majoritet inom utskottet för en sår dan åtgärd hade varit ganska lofvande. Sedan man sålunda förgäfves väntat någon åtgärd i detta afseende från konstitutionsutskottet eller från dem bland dess ledamöter, som egentligen äro att anse såsom förslagets upphofsmän, väcker emellertid en enskild motionär på riddarhuset i ellofte tim. man fråga om behofvet åtminstone af någr: grunder för en valordning.. Under den dis. kussion, som i anledning häraf uppstår oci hvarvid de mest stridiga åsigter uttalas, hvac gör väl konstitutionsutskottets ordförande, de hvilande förslagets förnämste målsman? -Jo han sitter der, lika tyst som de vapensköldar hvilka bekläda murarne omkring honom, el stum åhörare, lemnande utgången vind fö våg att afgöras genom en votering, som om: sider händelsevis lemnar två rösters majorite för den åsigten, att adeln dock bör få veta hvad det är den skall votera om! Och man skulle efter allt detta. icke ega rätt att sätta i fråga, huruvida förslagets upphofsmän sjelfve hafva allvar dermed. Eller är det måhända genom att: på detta sät lägga armarne i kors, som statsmannen visar. att han med allvar arbetar för en vigtig reform, om hvars ändamålsenlighet i den före. slagna riktningen tankarne äro ingenting min: dre än ense? Vi böra icke förtiga, att Svenska Tidninger lägger en synnerlig vigt derpå, att grefvc Lagerbjelke vid en enskild sammankomst ho: ÄN ENE