Aftonbladet – 10 februari 1854, sida 2

eller mindre gagn för det allmänna, som af en sådan afsägelse möjligen kan vara att förvänta. Hvilka af ridderskapets och adelns ledamöter skola ha:va valrätt? Antingen blott ogh bart capita eller alla till valberättigad ålder komne adlige personer? Skall hvarje valberättigad äfven vara valbar till riksdagsman? Hvilken älder bestämmes för valrätt? Skall distrikts-indelningen antingen ske med hänseende till orterna, eller oberoende deraf och blott med hänseende till ett visst antal ledamöter? Skola valen inskränkas inom distriktet eller kunna utsträckas äfven utom detsamma? Sådana voro de frågor rörande den egentliga adelns blifvande representationssätt, på hvilka man i det hvilande förslaget förgäfves sökte ett svar, men hvilkas besvarande på förhand likväl syntes hr Stjernsvärd ovilkorligen nödvändigt, för att detta stånds ledamöter skulle med tillförsigt kunna döma om förslagets antaglighet i hvad på dem ankomme. Härtill komme ännu dessutom i afseende på de 15 ofrälse ledamöter, som enligi mom. 2 och 3 borde tillhöra ridderskapet och adeln, obestämdheten af grunderna äfven för deras utseende genom val. Motionären hyste den bestämda öfvertygelse, att om dessa grunder icke på förhand blefve afgjorda, en mängd af ridderskapets och adelns ledamöter. skulle lika med honom försättas i nödtvång att, oafsedt alla andra förhällanden och utan all vidare pröf ning, rösta för afslag ä det hvilande förslaget, hvars antagande till grundlag, utan att grunderna för den deri omordade riddarhusordningen förut blifvit be stämda, i sjelfva verket skulle vara att psälja sin förstfödslorätt för en grynvälling,. På grund af dessa betraktelser föreslog motionären, att ridderskapet och adeln enligt 49 2 mom. riksdagsordningen mätte besluta att offentligen uti ett påföljande dag (d. ä. i går) blifvande extra plenum diskutera och för sin del antaga grunder för den riddarhusordning, som i följd af 12 4 I mom. af den föreslagna nya riksdagsordningen bör i enlighet der med upprättas. Då landtmarskalken, under åberopande af 41 g riddarhusordningen, som bjuder att hvarje 1 plenum väckt fråga om ändring i denna ordning bör till riddarhusutskottet remitteras, innan den af adeln till pröfning upptages, ansäg sig förhindrad att framställa proposition på bifall till denna motion, upptogs den med en liten modifikation af friherre Raab, C.A., på det sätt att friherrn föreslog, att riddarhusutskottet skulle af ridderskapet och adeln anmodas att så fort som möjligt, och innan det hvilande representationsförslaget förekommer till afgörande, inkomma med förslag till grunder för en blifvande valordning inom detta stånd i enlighet med nämnde förslag. Sedan några talare, och bland dem frih. Tersmeden, instämt häri, samt äfven hr Stjernsvärd slutligen förenat sig med dem, men bordläggning blifvit begärd, beviljades denna och nytt plenum utsattes till följande dagen (eller som i går) kl. 1, då denna fråga skulle sättas främst på föredragningslistan. Under den diskussion, som i anledning häraf i går egde rum på riddarhuset och uti hvilken icke mindre än 16 eller 17 särskilta talare deltogo, visade det sig, att flere ledamöter lika med hr Stjernsvärd ansågo det omöjligt att antaga det hvilande förslaget, så länge ej ens grunderna för den blifvande valordningen voro kända; att somliga dock numera ansågo tiden vara för knapp för att riddarhusutskottet skulle kunna uppgöra hågot tillfredsställande förslag till valordning, innan sjelfva hufvudfrågan redan måste företagas till afgörande; att andra, och deribland riddarhusutskottets egen ordförande, gr. Mörner, C. T. R., ansågo att detta väl ändå skulle kunna låta sig göra t. ex. inom denna veckas slut, så vidt fråga icke vore om en fullständig valordning, utan endast om hufvudgrunder derför; att somliga ansågo all diskussion om valordning obehörig och onödig för närvarande och så länge det hvilande förslagets öde icke ännu vore afgjordt; att hr v. Hartmansdorff hufvudsakligen förfäktade denna åsigt samt yrkade, attadeln skulle vidblifva sitt vid förra riksdagen fattade beslut, att icke besluta om grunderna för någon valordning förr än det först visat sig, om förslaget blefve antaget, samt följaktligen nu vägra remiss till utskottet, hvari äfven några andra talare instämde; samt slutligen och öfverhufvud, att hvarken de konservative eller de liberale voro inom sig enige, huru de borde anse den af hr Stjernsvärd och frih. Raab väckta frågan. Vid landtmarskalkens slutliga proposition på bifall till frih. Raabs förslag hördes blanlade ja och nej. Då landtmårskalken förslarade, att han tyckt sig finna ja öfverväzande, begärdes votering, och denna utföll ;msider, såsom vi redan i går berättat, med ;) ja emot 37 nej. Således har en fråga, som i sjelfva verket nnebär ingenting mindre än det, huruvida deln skall uti. representationsfrågan antingen å veta hvad det är den egentligen voterar pm, eller ock handla alldeles blindt, likasom len der köper grisen i säcken, blifvit efter venne dagars diskussion bejakad med två östers pluralitet! Det märkligaste af denna diskussion är likäl i vår tanka icke så mycket hvad derunler förefallit, som fastmera hvad derunder teblifvit. Hvem skulle hafva trott, att det wilande representationsförslagets förnämste pphofsman skulle under tvenne dagar åhöra n diskussion af denna beskaffenhet, utan att ervid ens upplåta sin mun, mycket mindre egagna den gifna anledningen att uttala sig, uruvida några grunder för den i förslaget fsedda valordningen varit å det hållet påinkta? Och likväl har detta skett. Grefve agerbjelke, konstitutionsutskottets ordförande åde vid den förra och vid innevarande riksag, var båda dagarne närvarande, men för leF stum som en fisk. Vi tro visserligen icke för vår del, att det k. Lagerbjelkiska förslagets anhängare kunna oppas, att detsamma skall vinna några synerligen förbättrade utsigter till framgång geom det utlåtande i ämnet, som nu kan vara ny Fi ar ut;