Aftonbladet – 10 februari 1854, sida 2

Mindre teatern, utgår til en början från de ostridligen mest romantiska antagandet, at nemligen den person, hvars drag doldes a en aldrig lyftad mask, var Ludvig den XIV:s tvillicgbroder. Men innan fängslet pålägges hans ansigte låter författaren denne man genomgå en serie af romantiska äfventyr, som ej sluta ens då han inträdt i fängelsets natt, utan till sist verka en katastrof, som ger ett alldeles nytt svar på den fråga hvars besvarande utgör styckets uppgift. Bland de flera personer som blifvit grupperade kring Raymond, eller konungens förmodade tvillingbroder, fäster sig intresset hufvudsakliges vid ja chevalier de Rosargus, en konstrikt utarbetad bild, vid hvars framställande hr Torsslow blir i tillfälle att utveckla flera sidor af sin mångskiftande talent. Det hela förfelar ej att väcka åskådernes deltagande, och pjesen har på Mindre teatern blifvit ganska gynnsamt mottagen. Denandra nyhet hvarpå denna scen under de sednare dagarne bjudit är af inhemskt vrsprung. Hr Carl Moqvist har kallat det nyaste alstret af sin penna Två lustige Thurar. Detta namn är betecknande. Det är en lustig Thure, säger man om den rolighetsmakare åt hvilken man skrattar rätt godt, utan att dock vilja erkänna, att han är en rasande qvick karlb. Genom denna titel antaga vi att författaren sjelf temligen betydligt nedstämt sina anspråk; hans mål var tvifvelsutan att bringa åskådarne att skratta; detta mål har han uppnått och har således allt skäl att vara belåten. Att konsten dock har högre uppgifter och äfven smaken åtskilliga fordringar, torde han ej böra alldeles förbise då han härhäst spetsar sin penna för att frambringa något till allmänhetens förnöjelse. Att Stockholmsboarna flockvis vallfärda till Mosebacke är just ej någon synnerlig nyhet,