Aftonbladet – 10 februari 1854, sida 1

4 hörnet af Hö: bergsoch Tultportsgatorne; 1 I. A. Törngrens vid .ungsbacken; i VW. 4. Lindströms, i P. M. Hööks vi. Nybrogatan ä LadugärdslandetFndast Omer Pascha befinner sig som bekant ännu alltid vid Rutschuk. Huru litet man än i allmänhet af lätt begripliga skäl kan erfara från det turkiska lägret, så är det dock ett oförnekligt faktum att händelserna vid Donau i betydlig män: har beriktigat den tanke, som Europa och fram--för allt Ryssland haft om Portens krigiska. förmåga och om den soldatiska andan hos: mahomedanerna; och atten återinverkan häraf lätteligen skönjes i furstendömena. Sedan slaget vid Cetati den 6 och 8 Januari har ingen allvarsammare drabbning egt rum, om också sedan dessa i nejden af Crajova äfvensom vid Brailla -— vid hvilka båda orter de fiendtliga linierna stå hvarandra närmast — ingen dag förgått, då icke kanondunder hörts och sårade blifvit förda till de ryska hospitalerna. Den wallachiska tidningen i Bucharest meddelar en ordonnans af guvernören friherre v. Budberg, hvars innehåll var högst öfverraskande för den i kabinettshemligheterna icke: invigda allmänheten. De wallachiska ministrarne och ledamöterna af det utomordent— liga förvaltningsrådet J. Mano och Bibesco,, begge sedan lång tid tillbaka kända för sina. ryska tänkesätt ha af skäl, som man för ögonblieket icke kan utfundera, plötsligen in-gifvit sina afskedsansökningar. General Bud-berg har i deras ställe redan utnämnt två andra nemligen storlogotheten (justitieministern) J. Slatineånu och storpostelniken (ungefäörligen motsvarande hofmarskalk) J A. Philipescu kallad Vulpe (räfven). Men mera äm de båda förstnämndas afsked och de sednares utnämning väcker den uppmärksamhet att general Budbergs ordonnans icke mera är riktad till den gamla presidenten, Storbanen Georg Philipescu, utan till vicepresidenten och ryska statsrådet Chaltschinski; man sluter deraf att den verkliga presidenten faktiskt har förlorat all betydenhet. Då jag här kommit att nedskrifva ordet Vulpe, bör jag anmärka, att det utgör en besynnerlig egenhet i Wallachiet, att nästan hvarje familj har sitt öknamn. Inom de högre stånden går detta namn på sin höjd öfver till son eller sonson, men inom de lägre folkklasserna går det från generation till generation och ger anledning till mycken oreda och förvirring, som den stora massan af skälmar och bedragare väl förstå att framkalla till polisens och andra myndigheters förtviflan. Under de sista dagarne har man icke hört något om det wallachiska landtfolkets uppror mot den ryska inqvarteringen, som på sednaste tiden hade egt rum i flera orter. Byr, Salie icke långt från Cetati, som med våld hade tillbakadrifvit en anryckande trupmafdelning, blef naturligtvis strängeligen tukktad och då den snart derefter hade den olycckan att bli indragen med i Cetatidrabbningen så har den numera blifvit totalt utplånad från jorden. För någon tid sedan bragte en österrikisk tidning den underrättelsen: kejsaren af Rysssland har åt hospodarerna öfver Moldau occh Wallachiet Stirbey och Gyika — begge boefinna sig som bekant i-utlandet — anslagit en underhållssumma af 1000 österrikiska dukater för hvardera i månaden. Fursten af Moldau har nekat att mottaga detta underhåll emedan hans civillista uppgår till 50;0 dukater i månaden. I Bucharest berättar nan nu, att fursten vid denna vägran tillika firklarat, att han, då han hvarken abdikerat :1ler blifvit afsatt, gör anspråk på sin civilista och att den skall utbetalas från hans lard: han har nemligen endast af den orsaken lennat landet. att han icke vetat hvilken rol han skulle spela vid sidan af en fremmanide generals diktatoriska anordningar. I sammanhang härmed bör jag nämna, att myligen en stor fröjd och gamman herrskade bland den 1842 afsatta fursten i Wallacmiet Gyikas talrika kreditorer. De hade neml. lyckats genomdrifva -— om hos furst Gortschakoff eller i Petersburg vet jag icke — att statskassan skulle få betala dennes skulder. Beklagligen varade fröjden icke länge; ty i Vysterian (finansministeren) visade s:g snart, att bela förrådet af kontanter genom krigshändelserna var alldels uttömdt och icke en gång förslog till betäckande af de dagliga behofven. Först nu började det goda folket inse, att om icke detta hade varit förhållandet skulle de svårligen ha erhållit den nämnda hänvisningen till statskassan. Ännu för kort tid sedan voro de från kriget oskiljaktiga olyckor och besvärligheter icke i högre grad kännbara i Wallachiet och Moldau. I dessa fruktbara länder, om hvika man visst framför något annat land i Euppa kan säga, att mjölk och honung flyter uti dem, hade maisen (landtfolkets och den fattigare klassens hufvudsakliga näringsmelel) nästan intet värde; säden blefi ofantliga qvantiteter utförd på engelska fartyg från Bra lla och Galacz, och årligen drefs slagthoskapen i hundratusental till Österrike. Trots landets outtömliga hjelpkällor tilltager dock nu med hvarje dag dyrheten och nöden på ett ormande sätt och i detta hänseende åtminstone kan om mee fo oR Ke ms lramanens Bessie. De flera nya figurer :sonmr