Aftonbladet – 10 februari 1854, sida 1

romanens Bessie. De flera nya figurer :som i pjesen inkommit äro alla tecknade med de.: erfarna dramaturgens fina och säkra pensel. Den gamle betjenten Sam t. ex., är en förträfflig bild, och hans ingripande i handfingen väl motiveradt. Slutligen har mycket blifvit i skådeslet bibehållet af romanens dialoger, och vi nimna derutinnan företrädesvs den scen der den fattiga och värnlösa Jane, i ett inspirradt ögonblick, gör gällande sin andliga jemnlkhet med den rike och förnäme Rochester. Betraktar man stycket helt och hålla afFedt från romanen eller såsom kände man på förhand ej denna, visar det sig således ega i : . 2 karakterer af högt intresse, om vi undantaga endast det anmärkta skefva draget i Rochest-rs bild, en väl ledd handling, ett ädelt språk, som en och annan gång och utan arffek tation höjer sig till gränsen af det subllima, samt slutligen en och annan komisk point, som verkar till en behaglig omvexling. Kommer härt:ll ett i allmänhet förtjenstfullt, ett i flera delar utmärkt spel och en särdeles vårdad uppsättning, finna vi ganska naturlig den ovanliga framgång stycket rönt hos vär allmänhet. Vi sade att spelet i flera delar var utmärkt. Detta omdöme gäller isynnerhet mil Jacobssons utf rande af bufvudrolen, i hvilken denna skådespelerska firar en verklig trium. Svårligen kan man önska sig Jane Eyres älskliga bild på ett mera ädelt sätt ätergifven; svårIgen kan man tänka sig denna högsinnade, af verld och vidriga öden icke kufvade, men tryckta och dock fridfulla ande sannare afspeglad än i detta så talande leende. i denna så stilla, dock så stolta r:signation, som man här hos den utmärkta skådespelerskan beundrar. Och 1 då denna till det yttre stilla natur lifwas af ( inspirationens eld, då den höjer sig påt kär