Aftonbladet – 10 februari 1854, sida 1

tt fall har Jane Eyres bild måhända vunonit natursanning. , Man skulle nemligen med fog sunna anmärka, att romanens Jane i sina spädaste år fått sig tillagda tankar, betrektelser och ord. som ej rätt väl passa till barnets ståndpunkt i bildning och erfarenhet. I skålespelet se vi Jane först såsom en fullvuxen licka, och samma föreställningssätt som ej var naturligt hos det späda barnet är fullkomigt på sin plats hos det fullvuxna. — Rochesters bild blir icke alldeles densamma i skådespelet som i romanen, och en bland hufvudsnledningarne härtill torde finnas uti intrigförändringen, som ryckt bort det mäktiga motivet till denne mans dystra väsen och skenbara menniskofiendtlighet. Skådespelets Rochester synes till en del handla ef nyck, af excentricitet, medan romanens franmträder naturlig, sådan omständigheternas makt skapat honom. Bjertast uppenbarar sig denna skefhet uti den scen der Rochester talar med Jane om sin kärlek, oaktadt bon tror honom redan vara gift. Hans karakter faller här betydligt från sin ädla höjd och är nära att väcka afsmak, hvaremot ssmma scen uti romanen genom den olika motiveringen vinner det högsta intresse. Den tredje bland de romanens hufvudkarakterer, som väsentligare framträda i skådespelet, är Mrs Reeds. Den bibehåller sina grunddrag, men har afklädt sig något af den stela bögdragenheten för att låta den inre passionerade bitterheten mera synbart framstå. De öfriga af romanens karakterer som i skådespelet ingå hafva, der de ej för intrigens omgestaltning behöft ändras, blifvit med fin instinkt uppfattade och med skicklig hand skiz2zerade. Vi nämna t. ex. Bessie, i pjesen kallad guvernant hos Mrs Beed, I blott er enda liten scen har fru Birch-Pfeiffer mec några få drag utkastat den trognaste kopia a