Aftonbladet – 8 februari 1854, sida 3

— Borgareståndet. Plenum den 8 Februari f. m Ståndet antog vice advokatfiskalen i Svea hofrätt, Björkman, till protokollsförande under en vice häradshöfdingen Dufva beviljad tjenstledighet På grund af den rätt hr Hesselgren sig på sista motionsdagen förbehållit, väckte han i dagens plenum: en motion om nedsättning i tullen på hudar och skinn, såsom skäl, hvarför motionären hufvudsakligen anförde att en effektiv förhöjning i tullen på dessa varor inträdt genom de så kallade tullindringarnes vid förra riksdagen beslutade upphäfvande, enär af de cirka 3 millioner hudar som i riket inkomma, un gefär hälften infördes frän transatlantiska hamnar och följaktligen åtnjöto en tullindring af 25 proc. Motionären föreslog derjemte, att det mätte medgifvas garfverierva att erhälla restitution af erlagda tullafgifier vid utförsel af sådana fabrikater, som blifvit af utländskt råämne tillverkade. Motionen begärdes på bordet. Ståndet biföll följunde bankoutskottets betänkanden: 5 9, tillstyrkande dels äterställande till guldsmeden Fernlund af betalning för nägra på bankoauktion inropade panter, som befunnits vara af oädel metall tillverkade, dels tillätelse för bankostyrelsen att få inom linien afföra de förluster af denna natur som salunda redan uppstätt och än vidare kunna ifrågakomma. 2 10, tillstyrkande bifall till ett af handlanden M. E. Bahr i Wisby gjordt ackordsanbud. 4 11, tillstyrkande pensionsförhöjning af 120 rår åt förre notarien Berger. De kongl propositionerna föredrogos härefter och blefvo alla till statsutskottet remitterade. Uti sitt utlåtande Af 26 har statsutskottet, utan afseende på det utaf advokatfiskalen Printzensköld fram ställda anspråk, att utskottet ej mätte i vidsträcktare mån tillstyrka bifall än att P. blefve bibehällen vid sin lagliga rätt till det honom tillkomniande aktorats arfvode, tillstyrkt, att till svar ä K. M:s i ämnet afgifna proposition må medgifvas, att kanslirädet Valerii enka och efterlemnade barn må befria: från den ansvarsskyldighet, kanslirådet Valerius i lifstiden blifvit ädömd för den efter tullförvaltaren Finår år 1837 yppade balans. Hr Gezelius instämde häri uti hvad angick eftergften för Valerii sterbhus; men trodde ej att rikets ständer ega rätt att dervid göra intrung på tredje mans rätt, som här vore hr Printzenskölds. Det heter väl att advokatfiskalen skall upp uktoratsprocent på de medel som inflyta, men fö ningsbeloppet för Valerii qvarlåtenskap skulle inflyia om ej rikets ständer meliankomma, och författningen cfser ej att med len skola iMflyta, utan att t till dem finnas. Talaren yrkade altså äåterr . Hr Stenqvist instämde. Hr Ek rikets ständer ej böra uttala nigon åsigt om hr anspråk, utan att dei mäste lemnas honom öppet i laga ordning göra dem gällande. Flere af ståndets ledamö er instämde och hr WL yttrade sig i samma cnda som den siste talaren. Hr Wallenberg kunde deremot ej inse att en aktor må beräkna sig till godo aktoratsprovision på annaäi än de medel som influtit. 69,175 rdr hade i öfrigt redan i detta balansmal ingått och hr P. derpå uppburit en ganska va provision. Ingen anledning örefanns s-ledes nu att tillåta honom att utkräfva sista skärfren ef enka och barn, då r:kets ständer e:erskönka statens fordran. Ilan yrkade bifall på betänkandet i sin helhet. l 1 odde i likhet med flera talare att rikanna bortskänka enskild mans rätt. e bordt föreslå efterskänkande för så vidt rätt anko:n, med öfverlemnande åt adiokatfiskalen alt uttaga hvad honom tillkom, och det hade då viset sig om han verkligen utkräfi beloppet tr era hade deltagit i utskottets beslut och det var ej nägon ny rättsgrund som deri blifvit uppställd. 1 en ör twärtom mycket gammal. Rikets Stinder ega rätt att efterskänka ädömda e äl denna rätt bero på advokatöskalens anspräk? Statskontoret har redan utlätit sig öfver denna fråga och besvarat den i samma anda som nu statsutskottet. Likaså har den varit föremål för mogen pröfning uti statsrädet, allt med samma utgäng. Den på förevarande fall tillämpliga förordning säger uttryckligen, att aktoratsprovision skall uppbäras på de :edel som i kronans eller andra allmänna kassor flyta De belcpp, som efterskänkas eller ej kunna a LU indrifvas, inflyta cj, och på dem kan någon provision saledes e komma i fråga. Hade det menats att aktor skulle fa atnjuta provision på hvad som borde inflyta, eller nägot dylikt, bade lagstiftaren ej varit i förlägenhet att finna ord att tydligt nog utt ycka genna sin afsigt. Nu är frågan em Rikets Ständer skola etablera en annan grundsats än den som hittills gjort sig gällande och säga bör inflyta, i stället för infiyta, men på detta sätt skulle man frånkänna Rikets Ständer deras rätt att efterskänka sådana fordringar som de ifrägavarande. En annan ningar, men skall ft