Aftonbladet – 8 februari 1854, sida 3

mr br ) 00 vv SVERIGE GUL UL UT USER V :s yttrande härom obehöfligt, då advokatfiskalen kunde i alla fall vid domstol söka ut sin rätt. Grefve E. Sparre, grefve C. G. Löwenhjelm friherre af Ugglas, och statsrådet Gripenstedt talade för bifall till betänkandet, som emellertid blef i sin helhet äterremitteradt för ytterligare behandling af frågan om ersättning för hr Printzenskölds ifrägakomna aktoratsarfvode. Hr Stjernsvärd uppläste härefter ett skriftligt anförande, innefattande förslag att i ett extra plenum liskutera grunderna för en blifvande valordning för riddarhuset i och för det hvilande representationsförlaget. Landtmarskalken ansäg sig emellertid förhindrad att hära framställa proposition, och i stället väckte frih. Raab, OC. A. ett förslag att förelägga siddarhusutskottet att uppställa och inkomma med ett petänkande i berörde fråga. Detta förslag bordlades: — Presteståndet. Plenum den 8 Febr., kl. 10 f. m. Vid pleni början tillkännagafs att prosten Linnaron blifvit vald till suppleant i expeditionsutskottet i tället för prosten Qviding, som är upptagen i det särskilda utskottet för bränvinsfrågan, samt prosten nvindberg i ekonomiutskottet i stället för prosten Car:ander, som erhållit 3:ne veckors permission; hvar efter hr erkebiskopen uppmanade utskettsledamöterna att fiitigare, än fallet varit, inställa sig i utskotten och deltaga i dem till förhandlingarnes slut. — Lagutskottets betänkande n:o 4, med granskning af justitieombudsmannens embetsåtgöranden lades till handlingarna utan något ståndets förklarande af bifall eller ogillande. HBäröfver fördes en längre diskussion, för hvilken redogörelse skall följa. Försvaret för ombudsmannen fördes hufvudsakligen af doktor Säve, och riksarkivarien Nordström var den, som strängast ogillade hans åtgöranden. Statsutskottets betänkanden N:ris 23 och 24 biföl los. Öfver ekonomiutskottets betänkande N:o 22, med förslag till förtydligande af sockenstämmoförordningen af den 29 Augusti 1843,talades mycket bäde för och emot. Här var fråga om huruvida fabriker samt embetsoch tjenstemän skulle rösta efter den bevillning de utgöra efter andra artikeln, satt i mantalsberäkning. Hofpredikanten Tegner, prosten Holmberg m. fl. kunde ej dela denna utskottets åsigt; ty på sådant sätt kunde innehafvare af den verkliga jorden blifva af dessa röstegande kullvoterad i sockenstämmorna. Prosten Qviding ansåg att der hemmantal ej bbfvit äsatt, skulle bevillningen tagas till grund, men att desse tvenne röstberäkningssätt ej finge förblandas. Domprosten Thomander framställde det orimliga uti att fabriksanläggningar oftast af ofantigt värde ej skulle hafva rösträttighet, eller om den jord, på hvilken sädana voro belägna, blott skulle utgöra grunden derför, ifall den vore skattlagd. sådana inrättningar äro som oftast anlaggda på de minsta bråkdelar af ett Lemmantal och innebära än lock sä stort kapitalvärde, som bör, efter den stora personal de upptaga, kontribuera till kommunerna och lerefter beräkna sin rösträtt. Biskop JIeurbn, som varit ordförande i den kommitte som utarbetat förordningen, och som äfven kontrasignerat densamma, förklarade att han i allo delade domprosten Thomanders isigt, i hvad den afsåg fabriker och dylika inrättningar, nen erkände, att han vid författningens utgifvande ) gjort sig klar föreställning om principens utsträcking till enibetsoch tjenstemän; för hvilka vinsten sf röstberäkning i söckenstämmorna ej uppvägde den Iryga afgift till kommunerna, de till följd deraf fa idkännas. --Betinkandet aterremitterades.