Aftonbladet – 8 februari 1854, sida 3

och förenade sig i yrkan på bifall till betänkandet i I sin helhet. Då talmannen derefter framställde proposition på Y bifall, hördes ingen röst höja sig emot. Ståndet biföll derefter ekonomiutskottets betänkanden or N:o 25, afstyrkande väckt motion derom att häl l landet af nykterhetsvärdshus må blifva en fri nä-I ring, och et ! N:o 27, tillstyrkande a att Rikets Ständer mä anhålla, det K. Maj:t täcktes meddela samtlige dess befallningshafvande föreskrift, att sedan folkskole-afgifterna inom länet tili ränteriet influtit och blifvit till skolstyrelsernas disposition anordnade, låta de skolstyrelser, som sädant önska och derom i behörig tid hos kon:s befallningshafvande göra ranmälan, få uppbära medlen hos vederbörande i kronofogdar eller stads uppbördsmän, efter det ot tiden, från hvilken medlen äro att hos desse n lyfta, blifvit genom kon:s befallningshafvandes r försorg behörigen kungjord. pr I samma utskotts betänkande n;o 28 afstyrkes väckt a I motion om ändring af sockenstämmoförordningarne derhän att ordförande i sockenstämma skulle få genom val utses. Emot detta betänkande uppträdde en mängd af Ij ständets ledamöter, som a!la ansågo att utskottet I bordt åt denna fråga egna en omsorgsfullare pröfning. Anseende talarne det vara ganska nyttigt att presterskapet befriades från en del verldsliga bestyr för att kunna egna sig ät själavärden, och voro de öfst vertygade att der pastor verkligen vore den till ordförande lämpligaste, skulle han i alla fall ej blifva I förbigången. Nägra talare trodde emellertid att man a tillsvidare t unde nöja sig med en reform i den äsyf tade rigtningen blott för städerna, och motionären r sjelf, hr Hesselgren, förklarade att äfven han skulle t vara beläten dermed, blott nägot vunnes. Er Björck hade 3 år varit ordförande Götheborgs domkyrkoförsamlings sockenstämma, och säväl derunder som under den tid han i öfrigt deltagit i denna församlings sockenstämmoförhandlingar, ej funnit något fall då det varit nödvändigt att presten skulle vara ordförande. 1 sådana händelser der man säger att presten är nödvändig, t. ex. då äkta makar skola varnas o. s. v., kan presten gerna taga ordet och yttra sig utan att han är ordförande. Tal. var bland dem som yrkade äterremiss för antagande af motionen i sin helhet. Utan att någon enda röst höjde sig till försvar för betänkandet, beslöt ståndet enhälligt återremiss. . Följande ekonomiutskottets -afstyrkande betänkane I den biföllos utan diskussion, nemligen : N:o 29, om ändringar i legostadgans föreskrifter om orlofssedlar ; N:o 30, om landsfiskalstjensternas indragning ; N:o 31, om p nniogedepositioners införande i stället för borgen för arrenden at kronojord och för vissa. tjenster : No 32, om anslag ä kyrkodörren af fö teckning på kungörelser, som efter gudstjenstens slut uppläsas ; N:o 33, om indragning af korrektionsinrättningen på Långholmen, och N:o 35, om förbud för utländningar att med bhandelsvaror kringresa i landet; Slutligen bifölls äfven utan diskussion Ekonomiutskottets betänkande N:o 34, hvari tillstyrkes det rikets ständer må hos K. M. anhalla, att K. M. täcktes förordna om en revision af nu gällande föreskrifter i afseende å eder ochderas användande, emm Ii Bondeståndet, Plenum d. 8 Febr. f. m. Ekonomiutskottets betänkande N:o 16, som afstyrker motion att sökande till klockaretjenst mätte befrias från undergående af examen inför kyrkoherden, föranledde en mängd yttranden, hvilka nästan alla gingo ut på att få betäntandet äterremitteradt, säsom hos utskotiet tillkommet utan tillräcklig kännedom om alla till ämnet hörande författningar. Förre talmannen Nils Persson emotsatte sig äterremissen på den grund att han ansäg presterpas tillgörande att kalla klockarekandidater till examen inför sig vara godtyckligt och utan stöd af lag; men de många talarne å andra sidan segrade och betänkandet äterremitterades. Samma utskotts afstyrkande betänkande N:o 18 i anledning af väckt motion om rättighet för arrendatorer af Lunds domkyrkohemman att efter markegåängspris lösa arrendespanmälen, gillades efter en likaledes utdragen öfverläggning, i hvilken Petter Jönsson och f. d. talmannen Nils Persson samt Nils Larsson. från Jemtland crinrade, att det icke ginge an F för det allmänna att blanda sig i affärer, grundade på kontrakter emellan jordegare och arrendatorer, under det att Jöns Andersson, Nils Persson och Per Nilsson, alla från Skåne, ifrade för återremiss, emedan motionen blott gick ut på blifvande arrendatorers rätt. Bankoutskottets utlätande rörande ersättning åt guldsmeden Fernlund, för ä bankoauktion inköpta panter, som befunnits vara af oädel metallkompotilion, diskuterades derefter med sädan ihärdighet, att ett par talare till slut betecknade öfverläggningen säsom seg. Båda punkterna af utlätandet äterremitterades. Samma utskotts utlåtande N:o 10, som tillstyrker ett af M. E. Bahr för annan man gjordt ackordsanbud, och N:o 11, om ärligt understöd åt notarien Berger, biföllos. Derefter förekom ett af Johan Johansson från Örebro län väckt förslag, att befria svenska statsverket fran vidare utgifter til kolonien S:t Barthelemy, hvarom förre talmannen Nils Persson och Wassmuih yttrade sig. För detta förslag, som med dervid gjorda yttranden remitterades till statsutskottet, blifver i morgon tillfälle att närmare redogöra. Stalsutskottets betävkande n:o 26, som tillstyrker efiergift af framlidne kanslirådot Valerii ersättningsansvar i Finerska balansen, te motstånd af Sahl ström, Johannes Nilsson, Medin, Petter Märtensson, f Lars Larsson och vist, men understöddes ar Olaus rikssan och på sätt och vis äfven af Ola Mänsson, hvilken väl förklarade att han ogitiade principen sit efterskänka ansvar för balanser hos statens embetsmän, men dock i denna fråga vore likgiltig för ut gången, ty om man ej beviljado denra afskrifning utan beröfvade enkan hela hennes lilla qvarlären. kap, så skulle man ej kunna vägra henne pension af staten, Peter Jönsson, som af Ola Manssons framställ ning fann sig vara satt så på det hala att om utskottets framställning bifölles mäste man betala, och afslogs den, så mäste man också betala, tyckte det vara under sädant förhållande bäst att bifalla. Emel lertid blef utlåtandet afslaget. Dorefter biföllos Ekonomiutskottets betänkanden n:o 25, afstyrkande en motion att nykterhetsvärdshus ma blifva en fri näring; — n:o 27 rörande väckta motioner om ändring i sättet för folkskoleafgiftens öfverlemnande till vederbörande skolstyrelser; — n:o 28 som aifstyrker hvad hr P. H. Hesselgren föreslagit rörande ordförand2skaj et i sockenstiämma; — n:o 29 afstyrkande föreslagen förändring och tillägg i gällande föreskrifter om orlofssedlar ; —n:0o 31 afstyrkande en motion angäende penninge-depositioner i stället för borgen för kronoarrenden och uppbörd vid vissa tjeuster; — n:o 32 afstyrkande motion om anslag på kyrkdörren af förteckning öfver kungörclser, som efter gudstjenstens slut uppläsas; — n:o 33 afstyrkande indragning af korrektionsinrättningen på Långholmen ; — n:o 34 rörande läkarebetygs bekräftande med ed och edgång i allmänhet samt n:o 36 som tillstyrker återställandet af skyldigheten för stapelstädernas handlande att hälla salt-upplag. De flesta af de i sista plenum ankomna kongl. propositioner remitterades; den som handlar om skjutsersättning likväl med anmärkningar af Ola Svensson och Ola Månsson, hvilka förfäktade nämndemäns ersättningsrätt för resa, den måtte vara koriare eller se längre. Hola ståndet instämde i denna äsigt. ti) RÄTTEGÅNGSoca POLISSAKER. a wir 27 Raa rg AA an