Aftonbladet – 3 februari 1854, sida 3

Borgiärestånidet. Diskussion i frågan om ibränvinsbränningens inställande i instundande April månad, (Forts. från gårdagsbl.) Hr Almgren förklarade, att då presteståndets inbjudning i ståndet föredrogs och han säsom sin upp tog dr Sandbergs frågavarande motion, väntade han ej att inom ständet få köra så många röster höjas för förslaget. Utskottet har andragitvigtiga skäl som tala för den ifrågasatta åtgärden. Representanten för Jönköping (hr Asker) har noga mnagelfarit dem, och tal. hade uppmärksamt -åhört de -anmärkniugar han mot dem framställt. Allt.hvad han sagtsammanfattades dock uti hans yttrande, att han icke tror att man genom bränvinsbränningens inställande kan 7 öra brödfödan lättare åtkomlig för den arbetande klas sen. Tal., som här tagit motionen om :hand i den arbetande klassens intresse, fann sig dock ej öfvertygad af ett sådant jag tror, utan ville gerna böra nägra faktiska skäl för att kunna rubbas i sin meding. Man synes vara öfrertygad att nog säd finnes i landet för bränvinspannorna, men man frägar ej efter om det derefter finnes någon qvar för arbetarens behof. Utskottet yttrar: Sädespriserna visa sig äfven vara högst i de orter der bränvinsbränningen starkast idkas, och i sjelfva verket uppdrifna till ef Höjd, som åstadkommit fruktan för hungersnöd ibland de fattigare medborgareklasserna, hvilka dessutom; för den dyra tidens skull, dels sakna ärstjenst, dels tillfälligt arbete. — Den, fullföljde talaren, som står arbetsklassen så nära som jag, är i tillfälle att besanna rigtigheten af detta yttrande och att bevittna de sorgliga följderna af det förhällande som deri ådagalägges. Dock — jag kan ha misstagit mig; det är rhöjligt att tillgängarne på lifsmedel, då våren komther, ej skola vara uttömda; men om vid bränningsterminens slut ett öfverflöd -förefinnes, om priserna: falla, skall jag dock taga det lugnt, i medvetandet att hafva sökt förebygga en fara som enligt så mångas öfvertygelse hotar de fattigare medborgareklas serna. Hr Frick instämde. Hr Wik ville tillkännagifva, att huru mycket han in högaktade motionären för hans nykterhetssträfvanden och utskottet för dess nit attunderstödja honom; fann han dock deras nit gå nägot för längt. Bränvinstillverkningen är en i värt land förhatad näring, men den bör dock ej sakna allt skydd sä länge den är en loflig handtering och en mängd personer inrättat sin ekonomi derefter. Tal. trodde, liksom hänga, att kungsord böra hällas i: helgd, och att man ä bör betaga nationen den tro, att de framdels skola vara hvad de förr varit. Han önskade derföre afslag på dr Sandbergs motion, men enär mänga yrkat äterremiss, sä förenade han sig med dem, då utskottet blefve i tillfälle att nägot närmare besvara hr Dalmans motion. Hr Hesselgren var af den äsigt att bränvinsbränningen borde förbjudas i April mänad. Bränvinsbrännarne ha redan ansträngt sig till det yttersta och hvar och en vet, att det: under de tillåtna två måna: derna bränts lika mycket som förut på sex månader. Att låta sig tillbakahållas af nägot undseende för bränvinsspekulanterna ansäg tal. sä mycket mindre nödigt, som de ganska väl afvetat att Rikets Ständer skulle under vintern sammanträda och att ständerna möjligen kunde taga saken om: hand, hvadan spekulanterna haft tillräcklig; anledning att iakttaga varsamhet. Dä tal. sålunda biträdde dr Sandbergs motion, ville han derjemte upptaga -nägra inkast -som blifvit met den föreslagna åtgärder framställda. Man här sagt att det vore bättre att medgifra fri införsel. Men hvarifrån skall väl införsel. komma. --Öfverallt i Europa förefinnes brist, priserna stä hö2t och ett krig är att befara. Man fruktar insmuggling af bränvin från Danmark. För sin del trodde tal. dock ej att bränvinspriserna skulle komma att mycket stiga utöfver sin nuvarande ständpunkt. Att smuggling emellertid är vanlig på Skänes kuster hade ständet erfaritaf en föregående diskussion. Dettillhör tullstyrelsen att, ihvad på henne ankommer, söka så vidt möjligt förebygga sädant. En talare har yttrat, att brödfödan icke genom ettbränningsförbud skulle blifva lättare ät komlig för de fattigare klasserna. Skulle såverkligen blifva förhållandet, och skulle en prissänkning på lifsmedel ej genom förbudet vinnas, bör man doek söka bibehålla priset ätminstone på sin nuvarande ständpunkt, ej bidraga att stegra det än ytterligare. Sist bör erkännas, att det visserligen kan vara påkostande för konungen att efter så kort tid göra en ändring uti ett utfärdadt påbud, men om han derutinman finner ett stöd hos representationen, torde han ej böra tveka att gä landets önskningar till mötes. Br Gezelius yttrade sig i ett skriftligt anförande. Han ville ej klandra utskottet; det har ådagalagt nit och andragit goda skäl. Det är emellertid svärt att pestämma på hvilken sida det rätta och billiga ligger. Utskottets skäl tala vigtigt, men den tillstyrkta ätgäre len skulle dock gå enskildas intressen för nära på lifvet. Uti hr Dalmans motion syntes honom ligga en medelväg, men för att bereda en ändring iöfverensstämmelse dermed, erfordras en äterremiss, hvilket skulle draga ut på tiden och ärendet först hinna blifva slutligen. behandladt till Mars månad, då det vote för sent att päbjuda någon ändring; talaren yrkade alltså afslag. Så längt hr Gezelii skriftliga anförande. Mundtligen tillade han derefter, att dä flera talare yrkat iterremiss ville han ej heller motsätta sig en sådan. Hr Palander erinrade om hvad som tilldrog sig i tåndet en afton för några vecker sedan då doktor Jandbergs motion ankom och till utskott affärdades. Västan ingen trodde att den skulle vinna nägon framsång. Af hvad som i ständet talades man ech man mellan fann man att motionen allmänt ogillades. Män följde emellertid med uppmärksamhet bränvinsitskKottets tillgöranden, och talaren beklagade att förta fostret af dess verksamhet är sådant som det vilket nu ligger i representanternas händer. Utskottet upprepar till en början de skäl som tala emot förbud och erkänner deras fullvigtighet; men andraser derefter sökta skäl på tre å fyra sidor för dem motsatta åsigten. Utskottet yttrar, att.i Englands hufvudstad hvetet innevarande vinter stigit-.3 å 4 sh. pr Iquarter i veckan. Talaren önskade att utskottet mätte bevisa detta sitt påstående. I Östersjöprovins serna finnas emellertid förräder och talaren hoppades att de ej skola blifva otillgängliga. Äfven utskottets yttrande, att sädespriserna äro högst i de orter der oränvinsbränningen starkast idkas, ansåg talaren ej reller hålla streck. I Blekinge t. ex. äro priserna öga högre än förlidet är. Det talas vidare om hunsetsnöd och deraf följande uppträden derstädes. Ä ren detta är ett misstag; någon brist förefinnes ej i Blekinge. Talaren hade sjelf der spanmälstillgångar och de ha ej varit synnerligen anlitade. Han skulle önskat att bränvinsutskottets ledamöter ej varit å sköggrädda. Representetionen terde ej böra fästa sig vid en obetydlig choc af en handfull menniskor. Det vore farligt att tillägga massan en sådan kraft, att genom hvarje litet uppträde gifva impulser ät lagstiftning och regering. Man derigenom endast oppmuntrar dylika uppträden. Om fri spanmälsinförsel varit medgifven, skulle priserna nu stått lägre. Det har yttrats att det är fosterlandskärleken som likterat utskottets beslut. Talaren trodde dock, att len som yttrade sig emot utskottets majoritet kunde ysa lika mycken fosterltmdskärlek som de, Kvilka frade för detsamma. Ein talare på första bänken (hr Umgren) har med värma fört arbetsklassens talan mot bränvinstillverkarnies intresse. Samme talare w dock vanligen en storr ifrare för stabilitet i närinsarne. Det är väl sanmt, att bränvinstillverkningen ir en hatad näring, mem så lätige den är tillåten är len dock lika laglig somm mägon annan. Talaren bestrd slutligen än ytterliigare hvad som blifvit yttradt omi prisförhållandena i FBlekinge, beklagade att man nade så dåliga korrespörndenter i orterna, samt uttaade den åsigt, att repreesentationen, i en fråga som lenna, ej bör lyssna tilll individuella opinioner, utån illt den allmänna rösten; vårande han öfrertygad, att om: förslaget underställdes en allmän omröstning i andat ; clkntlla tekatte nmigdnetantane företag ilfrea an.