Aftonbladet – 3 februari 1854, sida 3

Sxotlvets Majoritet, och 1 töljd derat fatt hvila, utan att riksstånden kunde hindra ant. Vi visste likväl alla att samma proposition päföljande riksdagen blef afslagen af trenne riksstånd. Talaren önskade således attt det nuvarande förslaget mitte hvila, säsom en pämirnelse att då komma öfverens i denna vigtiga fråga, såsom entröst för vära i att konungens, om ingen ann j dem. Ett ytterligare skäl konstitutionsutskotiet enhälligt afstyrkt den kongl. I propositiouen, sådant blifvit i en viss tiduing utbasui nadt såsom ett bevis på saknadt förtroende till regeiringen. Således, om propositionen nu äfven af ridd och adeln afsloges, komme skriket att förnyas om en öndring mellan regering och folk. I närvarande kriiska tidpunkt vore det likväl angelägnare än eljest, att icke ett sådant skrik hunne till främmande mak)t ters öron. Det fordrads nu den enighet som gifverå styrka m. m. 1 Frih. Cederström, Rudolf, misskände icke ett ögon-g blick regeringens fosterländska syftning med förslaget, la jatt nemligen förekomma täta ombyten i tullagstift-s ningen; han beklagade likväl, att det stöd regeringen le ville lemna näringarne, vore mera illusoriskt än verkd ligt, och afsåge mera ögonblicket än framtiden. Lika jla med hr von Hartmansdorff önskade friherren enighet, g E å och tredde visserligen ridd. och adeln böra lemna re geringen sitt understöd; men just för att vara kraftigt, mäste detta äfven vara sjelfständigt och ej ske genom uppoffring af: nägons öfvortygelse. Talarenlt ville således ej medgifva att man för den politiska !p siällningens skull borde bifalla allt hvad regeringen li föresloge. Tillfälle gäfves framdeles, att i mera maktn påliggande frågor ädagalägga sitt förtroende. Be-lk träffande tidningarnes ut!asunering, trodde friherren att icke någon repre-entant borde derefter rätta sitt !d beslut. Friberren tillstyrkte bifall till konstitutionstj utskottets betänkande. . ä Grefve Mörner upptog till besvarande greive Gyl-If denstolpes och grefve ven Platens yttranden, hvilka jn grefren förmente vittna om en oriktig uppfattning af ls hans föregående anförande. I afseende på regeringens rätt att iterställa förbuden, erinrade grefven attlo denna rätt blifvit erkänd i ikets Ständers skrifvelse lr angående tulltaxan vid 1840 års riksdag. Med an-la ledning af en uppgift i en tidningsartikel, att exemplet af den föreslagna förändringen vore hemtadt från 1 Ryssland, ville grefven upplysa att det för Ryssland li uppgifna förhållandet vore grefven okändt och att ejg helter kommerskollegium derom hade sig nägot bekant. I öfrigt vore grefren förvissad, att ehvad ridd. If och ade!n lemnade re,eringen sitt stöd eller icke, stän N dets beslut komme att grunda sig på dess öfvertygelse g om det a. Grefve Layerbj följderna af re dast en obet; rubbning i jemnvigt statsmakterna emellans grefve Sparre). Talaren trodde tvärtom vore ganska betydlig. För närvarande kunna Ständer vid hv: riksdag bäde förhöja och ta tullsatserna. Om förslaget antoges och tullsatserna bestämdes på flera år, så skulle under tiden ständerna väl bibehölla sin rätt att förhöja afgifterna, men deremot frånträda sin rätt att nedsätta desamma, e hvilken deremot skulle orubbadt qvarstå hos konungen. Ven lagstiftningsrätt, som vore den ena stats-l!y makten fråntagen, kunde således obehindradt utöfvask af den andra. Denna princip ansåg talaren högst, vädlig och ingripande i hela vårt statsskick, emedanly den vände upp och ned på förhällandena statsmak-9 terna emellan. Man fordrade att vi skulle värna ko-s nungamakten och icke göra några afsteg, som ledde till dess inskränkning; men det vore icke mindre vär pligt ati värna stindernas makt. Talaren mäste i öfrigt tillbakavisa beskyllningarne mot Pikets Ständer att hafva örtadt till väga i tullagstiftningen Tvärtom hade förfarit ganska försigtigt, och exempel saknades ic t regeringen proponerat tullnedsättningar, som Ständer icke bifallit. Talaren önskade vi n att tulltaxan få en större stadga genom li x former, m n kunde icke förena sig i den åsigt att söka stabilitet genom att förbjuda lagstiftningen aft fatta de beslut den an säge nödiga och nyttiga Han visste kn SC exempel på en dylik metod, med undant i ler den stora revolu S 2 konstitutioner p . a 1 att de aflöste ao ied desto ko der. Grefvo N t empel från Talaren skulle högeligen beklaga en minister eller r representant inom Fnsilands parlament, som framk komme med ett adt förslag, hvarigenom parlaI d f e icke i fi mentet skulle af: sin lagstiftningsrätt i något visst fack och kronan ensam fa bibehålla sin, eller att parlamentet skulle vara bundet att, om omständig-, heterna så ford idtaga den Ztgärd det ansåg la bäst lända till lets bästa. En talare, hr Printzensköld, hade förmenat, att förslaget omfattade äfven : andra artiklar de som voro förbjudna till : förse , men dä skulle de oc dgabdet kunde tillämpas. hb vore grefycn af de antoges, det i nigonsin skulle endast ett on tanka, att äfven om vore sannolikt ati tr un gå derpå. Resultatet blefre s4edes).. larpande på grundlagen, utan allt gen handlat i all välmening, en förvissad, likasom hau pro att beslutet i trocndeeller om Vore v terade emot för vårt s, utan in: stitutions unna fi en ken fo ;å hans tullsats, ia punktl, anu ar 5 utom de jordbr mbetsmän. denna anmärkni det enskilda in principen han f jorden, r och eivila afund som framkallat. önskade talaren väeka gZ Det vore blott rättslr, Rättvisan bör vara högsta ngsläran. Furu vårdas nuly kanten t. ex. får råva-lf; P et) tul!fi proe. tull. Och Be er på nå-lyj lippe skydd, lb; (Cr Hjerta midt emot kunde bäst upplysa derom.) Jordbrukaren har deremot jernet till spaden och plogen med införselförbud belagdt. Y Arbetskarlens kläde till helgdagsrocken va oc till införsel; : mängd af hans öf e af hög tull. Man hörde här fö ras ombytlighet rid tull-lagstiftde de denna beskyllning? Atminstone lP1 ningens historia motsatsen. Redan Ad. 15 Maj 1739 infördes föra en friare tull-lagstiftning existerat sedan Prohibitivsystemet skärptes 1771, cch räckte ? 1 1823 — en temligen rymlig tid, hvarunder nää ngarne bort kunna vinna ett utor ordentligt for om ? detta berott af förbudsskyddet. Vid dåvaramde riksdag beslöto ständerna, att en allmän. frihet borde ega rum, att emot afpassal tull införa alle slags varor. Med varsamhet har den principen tilämpats. Ochl; 1 finnas endast nägra få artiklar med förbud i tullju; xan. Talaren frågade: hafva sedan dess våra näö-l;;) ingsidkare eller vår industri gått under? Har fattic-lyt omen blifvit ökad? Har värt mynt försimrats? Flerlye har jelka ; etällat inducstrian oättllarmåt mad ara 4, 91