svårare. En talare har yttrat att motionen vore obe tänkt. Det ville dock synas som om motionären bord vara befriad från en sådan beskyllning genom de skö som utskottet andragit, ty ett förslag till hvars stö sådana grunder kunna framtes torde åtminstone e kunna kallas obetänki. Man har äfven sagt, att et mäktigt intresse dikterat utskottets förslag. Talare: medgaf att så var, det var det mäktiga fosterlanis intresset, i strid r ot bränvinsspekulanternas ; mel dessa Hafra både i grundlagen och i första punkter af bränvinsförordningen en tillräcklig varning att e sätta alltför stort förtroende till sin handterings orubb. lighet, en handtering hvilken man, i anseende til dess moraliska och statsekonomiska skadlighet, e borde hysa så stora betänkligheter vid att nägot in skränka. — Det har talats om kreaturens tfodring eller det s. k. drankintresset, som äfven haft sina förfäktare i detta ständ. Vetenskapsmän hafva emel lertid i utskottet upplyst, att de till ufodring tjenlig: produkterna genom förvandlingen till drank förlora två tredjedeiar af sin närande kraft. Hvad slutliger yttrats om utskottsledamöternas motiver, ansäg talaren ej ens anständigt att upptaga. Han yrkade bi fall eller åtminstone återremiss, då emellertid nya upplysningar kunna hinna ingå. Hr Asker ville, innan han gick till en granskning af betänkandet, tillkännagifva, att han visserligen till sitt fulla virde uppskattade alla de enskilda meddelanden som framdrogos för att verka på ständets beslut, men han hade gjort sig till regel att ej låta sådana på sig inverka, emedan de kunna vara dikterade af enskilda intressen. Talaren öfvergick derpå till skärskådande af betänkandet och anmärkte till en början, i afseende på den anledning till fruktan som utskottet ansett vara förhanden i afseende på spanmålstillgångarne, att fruktan för faran ej är faran sjelf. Äfven yttrar utskottet, att spanmålspriserna blifvit uppjagade, till en höjd som hotar att göra brödfödan svär att åtkomma för den fattigare klassen. Men talaren trodde att äfven under lyckligare förhållanden brödfödan är svär att ätkomma för den fattigare klassen och att äfven en stterligare inskränkning i bränvinsbränningen ej härutinnan skulle ästadkomma nägon förändring. Hvad beträffar de ansökningar om undsättning som från åtskilliga konungens befallningshafvande tidigare än vanligt ingätt, har man glömt att tidig bjelp är dubbel hjelp och att derföre understödet blifvit begärdt i tid. 1 afseende på det befarade kriget och den deduktion om bristen på spanmål i utlandet hvilken utskottet lemnat, trodde han dock att platser finnas der bristen ej är så stor och aft kriget ej skall slå så hastigt ned på vära kuster att ej spanmålsfrågan hinner dessförinnan ordnas. Utskottet har andragit, att ingenting så rubbar förhållandet till utlandet som ett förbud mot utförsel af spanmål. Men förefinnas verkligen så förtviflade omständigheter som utskottet uppgifvit, så vore det en kontradiktion att icke yrka både expertoch bränvinsbränningsförbud. Utskottet menar att man genom utförseln kan öka bankens silfverförråd. Det föreföll tal. besynnerligt att man skulle vilja genom utförsel föröka silfverförrådet medan landets befolkning anses vara hotad af hunger; viljande han påpeka denna omständighet endast för att visa huru utskottet gemom sitt nit kommit till motsägelser. Utskettet har vidare yttrat, att om ett utförselsförbud tillgrepes, man dock ej hade förebyggt att de derigenom qvarblifrande lifsmedlen förvandlas till en rusgifvande, icke närande dryck. Detta utgör doek ett antagande att hvarje korn som qvarstannade i landet skulle förvandlas till bränvin, och innebär ett förnekande af den gamla svenska sparsamhetsandan. Att, såsom man sagt, bränvinsbränningen alltid är en osäker handtering, detta ha dess idkare tillräckligt erfarit genom kungörelsen af den 13 Juli. Utskottets förutsättning, att säd och potäter möjligen kunna till öfverflöd förefinnas vid April månads slut, visar slutligen ett misstroende till den sats utskottet sjelft drifvit. På det att ett afslag å motionen ej måtte på något sätt inverka på de regeringens möjliga beslut i ämnet, utan frågan lemnas in statu quo, föreslog tal. derefter den utväg, att motionen mätte affärdas med det vanliga uttrycket, att den ej till någon rikets ständers åtgärd föranleder. Varande tal. öfvertygad, att om man jemförde det faktiska i reservationerna med de sökta skäl utskottet andragit, kan man ej vara tveksam i valet dem emellan. Han instämde således i deras åsigt som yrkat återremiss för behandling af hr Dalmans motion. Hr Stolpe fann att frågan kunde betraktas och äfven blifvit betraktad från flera sidor och äfven från den moraliska. Han trodde dock att tåndet borde lemna denna åsido. Uti ingen fräga differera nemigen meningarne så mycket som i afseende på det jvantum bränvin som, från moralisk synpunkt betraksadt, bör få tillverkas. Efter den absoluta nykterhetens äsigt krymper detta qvantum tillsammans till lott de medicinska behofven; hvaremot det i bränvinsspekulanternas sväller till ett haf hvarpaå stormakernas fiottor nästa sommar kunna ha nog utrymme utt lefverera batalj. Den enda moraliska konsideraLion som bör få göra sig gällande är den, att det ir mera syndigt att rycka brödet ur munnen på den nungrande än att rycka bränvinsglaset frän munnen på den törstande. — Man har ifrågasatt regeringens rätt att rubba en förordning som blifvit en gäng utfärdad, och man har talat om helgden af kungsord. För sin del kände talaren ingen annan rätt än den af rikets ständer stiftade lagen, sanktionerad genom konungens underskrift. Och den i värt land gällande lag medgifver att bränvinsbränningen fär efter sig företeende omständigheter inskränkas. Dessa omständigheter, voro den 13 Juni sådana, att en inskränkning till 2 månader var nödig. Det är alltför möjligt och bör ej kunna förnekas att emellertid sädana omständigheter kunna inträda som föranleda regering och folk att öfverenskomma om en ytterligare inskränkning, vid hvilken tal. säleles icke fann någon betänklighet. Och om nu omständigheterna äro sädana, trodde han representationen göra orätt om den fördöljer sin äsigt och jfverlemnar allt åt regeringen. Representationen har icke blott rätt utan äfven pligt att efter sig företeende omständigheter begära bränvinsförbud eller undanbedja sig sådant. I afseende slutligen på den statsekonomiska sidan af saken, hvilken är den rätta och den vigtigaste, så erkände talaren att han derutiunan varit ytterst tveksam och han hade till och med trott att ständerna borde undanbedja sig ett förbud. Men den omständigheten, och blott den, att begäran om undsättning inkommit frän icke mindre än sju län hade varit tillräcklig att bestämma honom. Ett annat skäl, som äfven talar för förbudet, är att en hög beskattning med nästinstundande bränningstermin år att vänta. Och äfven om beklagligen hoppet lerpå skulle stranda, utgör deek dem på ständernas ord hvilande frågan en tillräcklig sporre att till det yttersta foreera bränvinsbränningem. Under sina ferskingar i riksarkivet hade tal. påträffat ett af kamnarkollegium på 1600-talet aflåtet bref vid ett tillälle då mantalspenningar utbyttes mot qvarntull. Kammarkollegium yttrar sig deri befara att i en viss ad för det nästföljande året ej någon säd skulle 1varnföras, emedan borgrarne under det sista år som mantalspeaningarne qvarstodo, låtit fömala en så stor 1vantitet säd, att deras behof för påföljanhe år vore fylldt. Tal. hade dragit sig till minnes denna om